Jag har en stor passion för fotboll. Jag kan rent logiskt tänka att det är totalt meningslöst, så jag förstår alla er som inte förstår tjusningen i fotboll. Samtidigt har jag tidigare skrivit om att allting kan vara meningsfullt eller meningslöst beroende på vilket perspektiv du tar. Så ikväll vill jag skriva några ord om fotboll. Det kommer inte bli en vana, jag lovar, men ikväll behövs det.
Det finns väldigt få saker som får mig att känna så starkt, som gör mig euforisk i ena stunden för att i nästa bringa mig världens största olycka. Jag håller på Manchester United i engelska ligan och genom åren har det varit mest euforiska stunder, men de senaste åren har de mest bringat mig olycka. Då håller jag ändå på ett lag som vinner väldigt ofta.
Min stackars bästa vän, Freddy, håller på Aston Villa. Ett gäng som varje år fått slita för sin överlevnad, förlorat många fler matcher än de vunnit. Ändå har de tusentals och åter tusentals fans, som varje vecka betalar dyra pengar för att se dem på arenan, eller framför TV:n. Det är ju fullkomligt galet egentligen, vi väljer att betala stora pengar fast vi vet att vi kommer vara olyckliga en stor del av tiden.
Fotboll är mer än fotboll
Fast fotboll är så mycket mer än så, det är hela veckans uppsnack med kompisarna, förväntningarna som skapas. Det är euforin vid ett mål, samhörighet och få vara del av någonting större. Det är snacket efter matchen, analyserandet av taktiken, vad som gick fel, vad som gick rätt.
Just känslan av samhörighet och vara del av något större är två av de viktigaste faktorerna för att uppnå lycka. Där är fotbollen fantastiskt bra på många sätt. Den förenar ofta människor från alla samhällsklasser, åldrar och etniciteter.
Tyvärr har den också sina baksidor, men de goda krafterna i fotbollen är fantastiska. Någon har sagt att fotboll inte är på liv och död, den är viktigare än så. Jag förstår att många människor känner så, för det är där de hittar sin lycka, sin passion och sina vänner. Resultatet spelar egentligen mindre roll, det är allt runtomkring som gör fotbollen speciell.
Ikväll har Sverige spelat EM-premiär mot Irland. De första 50 minuterna var verkligen ren olycka. Sedan en stunds eufori och sedan en massa nervös passion som aldrig riktigt fick komma ut. Forskning har visat på att ett lands ekonomi och lycka ökar när det går bra för landet i de stora fotbollsmästerskapen.
Tänk tillbaka på sommaren 1994, de flesta minns den med en varm glädje, och det enda de minns är fotbolls-VM i USA. Så för vår nationella lycka hoppas jag verkligen att vårt svenska landslag hostar upp sig ordentligt, att italienare och belgare får vara lite olyckligare någon dag. Och skulle de inte hosta upp sig, då har vi ändå känt samhörighet, ha förhoppningar och känt passion. Det är aldrig fel!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
