Det har varit studenttider och det fick mig att tänka lite på studentsången. Ni vet den här:
Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår! Än klappar hjärtan med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. Inga stormar än, i våra sinnen bo, hoppet är vår vän, vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund, där de härliga lagrarna gro, där de härliga lagrarna gro!
Är studenten och ungdomen verkligen en lyckans tid? Min var det absolut inte. Jag lyckades med bedriften att två dagar innan studenten berätta för tjejen jag varit olyckligt kär i sedan början av gymnasiet vad jag kände. Det landade väl inte riktigt rätt om jag säger så!
Visst, studentdagen är en glädjens dag för nästan alla. Det är fest, presenter och massa roliga saker som händer. Efter tolv års vallande i skolan är det för många en lättnad att komma ifrån det. Det är tiden efter som är den stora utmaningen. Vi tas om hand om i tolv år i skolan, vi får varje dag instruktioner om hur vi ska göra, livet är strukturerat och enkelt. Åtminstone mot det som väntar.
Från tydlighet och struktur till en väg fylld med dimma
Från en dag till en annan ska du börja planera ditt eget liv, hitta vad du vill göra, kanske flytta hemifrån och en massa annat. De flesta klarar den omställningen ganska bra, men då jag jobbat i flera år med arbetslösa ungdomar så vet jag att många inte gör det. Omställningen blir för stor. Istället för att jobba med sig själv och sitt liv fastnar man i passivitet. Vilket i sin tur ofta leder till dåligt mående och psykisk ohälsa.
Stora omställningar i livet är svåra utmaningar att hantera! Det är det för alla. Tänk dig att du har jobbat på samma jobb i tolv år och sedan helt plötsligt en dag får sluta. Hur hanterar du det? Det finns dessutom forskning på att unga män inte fullt ut kan förstå konsekvenser förrän de är 24 år gamla, så kan vi inte riktigt begära att de ska ha planerat långsiktigt. De har inte utvecklat förmågan innan. Kolla Youtube på personer som gör dumma saker. Är inte 90 % av dem unga män? Eller Jackass-gänget, som är en grupp som aldrig utvecklade konsekvensförmågan. 🙂
Vad kan vi göra?
Vad kan vi göra för att hantera stora omställningar? Genom vår egen attityd, genom vår vilja och genom vår tro på oss själva. Dessutom med vetskapen om att vi blir lyckligare med åren! Och av att göra saker vi tycker om, vara i ett sammanhang där det är okej att vara sig själv och känna att vi utvecklas.
Min uppmaning till alla som tar studenten, se till att välja aktivitet istället för passivitet. Det är så lätt att fastna framför ett spel, serie eller i sängen. Det är skönt i två veckor, men det äter upp din självkänsla på insidan och det kan leda till att du fastnar i en ond spiral som blir svår att bryta sig ur. Och fortsätt lära trots att du inte längre går i skolan. Att känna att vi utvecklas är en av de viktigaste förutsättningarna för lycka!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
