Ibland är livet allt annat än lätt. Ibland kastas vi in i en virvelvind, helt oskyddade och oförberedda. Exempelvis när någon nära plötsligt går bort. Andra gånger kommer vi till en gräns, en gräns där vi inte klarar mer. Vi har en trygghet, men känner att den tryggheten sakta tar död på oss inifrån. Den växer sig starkare och starkare. Innerst inne vet du att du måste göra något åt det, men du vill vänta. Det okända känns farligt. Kanske är det att du är i en kärleksrelation som dött u. Ni finns där under samma tak, men du känner dig ensammast i världen. Eller du går till ett jobb som suger ut din själ, men du har bra lön och vill inte försämra din standard. Du vet vad du har, men vet inte vad du kommer få om du gör en förändring. Ständigt med en enorm rädsla om vad omvärlden ska tycka och tänka.
Det är bland det läskigaste du kan göra i livet, att bryta upp från något tryggt, för att försöka rädda din livsglädje.Ingen kan klandra dig för att du tvekar. Ingen kan säga ett ord, för vi skulle alla göra samma sak. Alla tvekar i de lägena, alla känner sig osäkra. Vi försöker använda våra logiska resonemang mer än vi lyssnar på våra känslor. Jag stannar för barnens skull, jag klarar inte ekonomin på egen hand, det är väl ingen som slutar på ett jobb om de inte har ett annat klart? Logiska argument som inte hjälper dig i att lämna det som äter upp dig på insidan.
Jag kan aldrig säga hur du eller någon annan ska göra i sådana situationer. Det finns inget rätt eller fel. Kanske kan den där kärleksgnistan tändas igen, eller glädjen i jobbet komma tillbaka. Den kommer inte av sig själv, du måste jobba på att det ska bli bra, annars kommer det inte hända någonting! Det är du som måste agera för att det ska bli så!
Har du kommit till det läget att du känner att det aldrig kommer kunna vända. Då kanske det är dags att ge sig ut i stormen och gå. Det kommer ta tid, stormen kommer få dig att tvivla på om du har gjort rätt. Den kommer locka med att vända tillbaka till det trygga. Till dig som väljer att möta det okända, fortsätt gå! De människor jag mött som verkligen känt att gränsen är passerad och tagit steget ut i stormen, ingen av dem har ångrat sig när de tagit sig igenom. Tvärtom så har de sett det som det bästa beslut de tagit. Jag är en av dem! Se bara till att du har någon att hålla i handen på resan, en vän eller familj som kan stötta dig! Gå och lev det liv du var menad för!
Vi ses i en lyckligare och stormfri morgondag!
Happy Cato
