Sedan mamma fick sitt cancerbesked så har jag levt livet dag till dag. Jag är annars absurt planerad med ett veckoschema för vad som ska hända nästa vecka, när och vad jag ska träna, tid för skrivande, tid för läsande, tid för slappande och allt annat. Veckoschemat var en av de första sakerna jag införde efter min krasch 2008 (läs här). Sedan vecka 8 2009 har jag haft ett schema varje vecka som är kopplat till mina långsiktiga mål. På de åren har jag kanske hoppat över ett schema en eller två veckor.
Anledningen till att jag började schemalägga var just för att min personlighet ligger åt det andra hållet, att vara spontan. En av de största anledningarna till att jag kraschade var att jag hade massa drömmar, men jag gjorde inte ett skit för att förverkliga dem. Ni som har följt bloggen minns kanske min svågers uttryck ”Så mycket potential, så j-vla lat!” (läs här). Det var så det var, att planera min tid för att förverkliga drömmarna var en av de absolut viktigaste bitarna för att strukturerat bryta ner mina mål till praktisk verklighet varje vecka. Det har fungerat väldigt väl och jag har gillat det. Utan schemat hade jag varit långtifrån där jag är idag som människa.
Varje år har jag reviderat mina mål och tagit bort en del, lagt till nya och försökt kvantifiera så många som möjligt. Problemet är att inför 2016 var jag väldigt missnöjd med min disciplin kring kosten. Så jag satte upp en himla massa mål kring just den, för att minimera intaget av mat som jag inte vill att min kropp ska få för mycket av. Det är inget fel i sig, men jag gick ett steg för långt, uppföljningen av alla mål tog sån tid att jag inte pallat lägga tiden. Vilket också gjort att jag började slarva med att göra scheman. När mamma blev sjuk så föll det helt.
En del av er sitter där hemma och tänker, vad är det här för j-vla galning som schemalägger sitt liv. Det är inte så extremt som det låter, det är en struktur med flexibilitet. Jag måste inte gå och träna exakt klockan 17.30 bara för att det står den tiden i schemat. Det viktiga är att träningen blir gjord och att jag får in de pass jag vill i veckan. Där fyller schemat en fantastisk funktion, för jag kan visuellt se hur min tid ska fördelas. Och jag ligger inte hemma och gråter om jag missar att göra något heller, jag är inte mina mål… Det är helt enkelt ett verktyg för att leva mitt liv fullt ut och nå mina drömmar.
Alla människor behöver struktur, speciellt spontana människor som jag där det inte kommer naturligt. Jag gick och tänkte på det igår, att en av de viktigaste faktorerna för att lyckas med exempelvis barn med särskilda behov, är att bygga en bra struktur. Det gäller dock inte bara dem, det gäller alla barn. Och alla vuxna. Tänk om du varje dag gick till ett jobb helt utan ramar, du hade antagligen blivit tokig efter ett tag. Sedan är vi alla olika på hur flexibel vi får vara inom ramen. Och jag har insett att jag passar bäst inom en väldigt strukturerad ram, men där jag har gett mig själv frihet att förändra vid behov.
Nu har jag alltså levt schemalös i tre månader. Mitt huvud lever dock kvar mycket i schemat, det är ju numera mina rutiner. Jag har mitt träningsupplägg i huvudet, jag vet ungefär vilka kvällar jag kan skriva, vilka jag kan umgås med vänner mm. Problemet är att jag har lättare att prioritera bort en del saker som jag vet är bra för mig på lång sikt, men tråkiga i stunden. Har jag dem på papper och kan bocka av dem så kommer det hända mer av det. Jag känner just nu att jag glider längre och längre bort från vissa viktiga drömmar. Så det är dags att gå back to basics. Med start imorgon kommer schemat tillbaka, jag börjar rensa i mål som sänker mig mer än de höjer mig och hittar tillbaka till en inrutad vardag. Framgången ligger i bra rutiner, så det är dem som ska leda mig dit jag vill vara.
Imorgon är dessutom en viktig dag i mitt liv. Ett möte som jag gått och väntat på är tänkt att äga rum imorgon eftermiddag. Efter det har jag tänkt ta ställning på om jag ska förändra originalplanen jag skrev om för ett litet tag sedan (läs här). Jag hoppas beskeden är så tydliga åt ett eller annat håll att mitt val blir enkelt…
Har du några drömmar du har tänkt uppnå? Har du någon idé om hur du ska nå dem? Vad gör du varje dag för att nå dina mål och drömmar? Vad har du för plan? Det är funderingar du kan ta med dig in i nästa vecka. Jag kommer återkomma till hur vi kan skapa bra mål och planer för att nå våra drömmar och skapa ett lyckligare liv. Tills dess räcker det att ni börjar fundera, om det nu är att ni har några ouppfyllda drömmar förstås! 🙂
Ha en fantastisk vecka därute, kom ihåg att vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
