Ego

Idag stängde jag ett stort kapitel i mitt liv. Efter nästan fem år i Sölvesborgs Kommun lämnade jag i eftermiddags in min uppsägning. Det finns många anledningar till det, ett liv som är enkelt och igenkänningsfaktorn var två av anledningarna. Jag känner att jag inte utvecklas på samma sätt längre, det i sin tur tar bort en del glädje och till slut har jag landat i att det var dags för något nytt.

I mina funderingar över det här, som har pågått under en lång tid, så har jag landat i att det bara funnits två anledningar att stanna. Den ena är alla de ungdomar jag får möjlighet att möta i mitt arbete, som jag får se växa och som ger så oerhört mycket glädje och klokskap tillbaka. Det finns inte ett möte med en ungdom som inte inneburit att jag har lärt mig något nytt. Varje gång vi kört igång en ny utbildningsomgång med arbetslösa ungdomar så har min motivation kommit som ett brev på posten. Det gör den fortfarande! Den andra är alla, fullständigt fantastiska, människor jag har fått äran att arbeta med under de senaste fem åren. Jag skrev till min chef i samband med mitt beslut, att jag har aldrig varit på en plats som Sölvesborgs Kommun (och de kollegor jag samarbetat med i regionen) där jag genuint tyckt om och uppskattat så många människor. Jag trodde inte det fanns så många härliga personer på en samlad plats. Jag har genom åren varit lyckligt lottad och haft många underbara kollegor och medarbetare, men aldrig i så stora mängder som de senaste åren. Jag har heller aldrig varit på en plats där jag känt mig så genuint omtyckt och uppskattad trots att jag ibland varit väldigt obekväm när jag upplevt att saker inte gått till på rätt sätt. Den sista veckan har jag sett att personalen är hjärtat i en organisation, resten av kroppen kan vara totalt funktionsoduglig, men finns det bra personer med stort engagemang, så kommer hjärtat fortfarande pumpa ut massor av energi i systemet. Det finns bara kärlek från min sida till alla dessa människor.

’Tänk att jag på fem år har fått leda verksamheter och projekt som jag i min vildaste fantasi aldrig skulle få göra. Det har varit att utveckla metoder för att få personer på försörjningsstöd att bli självförsörjande, få nyanlända att känna sig välkomna till Sölvesborg, hitta metoder för hemmasittande barn att komma tillbaka till skolan, bygga upp en verksamhet för att stötta arbetslösa ungdomar, utveckla ungt entreprenörskap, arbeta med värdegrundsfrågor och en himla massa annat. Det som jag är mest stolt över är att nästan alla dessa projekt är eller håller på att bli implementerade i ordinarie verksamhet. Det finaste betyg jag kan tänka mig. Plus att jag fått vara med och skriva massa roliga projekt som har inbringat miljontals kronor för att förbättra Sölvesborg och Blekinge. Nu när jag tänker tillbaka på det är det nästan så jag ångrar att jag sagt upp mig, men bara nästan. 🙂 Jag vet att mitt beslut är det rätta, efter att jag lämnat in uppsägningen kändes det som flera ton lättade från mina axlar. Tyvärr känns det tråkigt att en del av den tyngden landar hos min personal, den allra bästa arbetsgrupp jag kunde tänka mig. Är det något som känns jobbigt så är det att behöva lämna dem och dessutom göra deras framtid grumligare att se. Det kommer gå bra för dem även utan mig, de är kloka människor, men det är ändå jobbigt för de har blivit några av mina närmaste vänner som gått igenom mycket!

Vad väntar nu för min del? Det vet jag faktiskt inte, förutom tre månaders uppsägningstid. Jag är öppen för förslag! 🙂 Det kan vara heltid, deltid eller konsultuppdrag. Jag är både flytt- och pendlingsbar. Södra Sverige är att föredra, helst nära kusterna. Alternativt kan jag tänka mig en utmaning utomlands, så länge engelska är språket! 🙂 Oavsett vilket så har jag tre punkter i mitt huvud som jag vill att min nästa uppdragsgivare kan leverera:

  1. Det ska finnas ett större syfte, uppdraget måste bidra till att förbättra världen på något sätt. Det kan vara i det lilla eller det stora, men syftet skall vara klart och att det finns en helhetssyn i det
  2. Det skall finnas en tydlig värdegrund som också efterlevs i verkligheten
  3. Frihet under ansvar. Jag arbetar bäst där jag får skapa utifrån relativt fria tyglar i samverkan med andra. I alla mina jobb har jag levererat resultat och det bygger mycket på att jag fått stor frihet under ansvar

Resten löser vi säkerligen tillsammans! 🙂

Det roliga är att det redan känns som det öppnar sig nya dörrar, bara på några timmar. Uppdrag som egenföretagare som kanske med lite tur omvandlas till realitet framöver. Fast jag ser ju gärna fler dörrar gläntas, så du som känner mig eller läser bloggen och tycker att Marcus Cato är en kille jag tror på. Just du, får just idag gärna dela detta inlägget på Facebook, eller sprida det på annat sätt, till någon som skulle behöva mig till sin verksamhet!

Och skulle det vara så att du som läser känner att du kan leverera på de tre punkterna eller bara är nyfiken på vad jag kan erbjuda, maila mig på marcus@happycato.se eller ring 0732-68 52 11. Eller skriv några rader i ett meddelande på Facebook.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato