Har du någon gång sett en fågelflock eller ett fiskstim, med massor av individer, röra sig som om de vore ett. Där varje individ på något magiskt sätt vet exakt när den ska flytta sig och åt vilket håll. Massor av individer blir till en helhet som presterar bättre. Dagens inlägg får handla om denna tanke. De sista månaderna har tanken kring helhet och delar varit en av de mest frekvent förekommande i min skalle. Hur oerhört viktigt det är för oss att förstå att varje helhet är en del av något större. Och att varje del är en helhet i sig själv. Min spaning är att vi ser tydliga tendenser där vi tappat förmågan att se helheter i ett större sammanhang. Både i det stora och det lilla.
En snubbe som fattade det här med hel och del, det var Carl von Linné. Hela hans livsverk gick ut på att kategorisera djur och växter. Ett Granny Smith-äpple tillhör äpplen, som tillhör trädfrukter, som tillhör frukter osv. Fortsätter vi åt det hållet är vi till slut uppe i universum. Ett äpple består av skal, fruktkött, kärnor. Kärnan består av… Fortsätter vi så kommer vi till slut på atomnivå. Ett äpple är en helhet, bestående av delar, men det är också en del av något större. Allt på denna jord är helheter och delar, beroende på hur nära eller långt ifrån vi står.
Problemet är att vi har alldeles för lätt att fokusera på något och se det som en egen helhet, när det i alla lägen också måste ses som en del av något större. Det kan vara en enhet eller förvaltning i en organisation, den är i sig en helhet. Den ansvarar för vissa områden i organisationen, men den är del av en större helhet. Det blir lätt så att enheten ser sig som sin egen, den tar ansvar för sitt, driver mot sina mål och kan göra gott i det. Däremot så kanske det går stick i stäv med hela organisationens mål. Enheten vill göra sitt bästa, men eftersom de inte kan se sig som en del av något större så blir det problem. Vi som enskilda individer kan hamna i samma dilemma. Vi är en helhet i oss själva med egna mål, och vi missar kanske att vi är en del av en avdelning, familj eller ett lag.
Vi individer är i sig en helhet, men också delar, som i sin tur består av massor av delar. Även här kan vi missa att se helheten. Kanske vi lägger all vår tid på att utveckla stora muskler och tar anabola steroider för att få dem. Det gynnar våra muskler, men de skadar både andra delar och helheten. Eller att vi i stunden ger oss hän i sex utanför vår relation trots att vi vet att samvetet kommer äta upp oss. Ett litet delbehov att fylla en känsla här och nu kan få förödande konsekvenser på ditt känslosystem. Och det kan få förödande konsekvenser på din familjehelhet.
Naturen och våra kroppar består av massor av delar, men på något sätt vet de med sig att de är del av en helhet. Jordens kretslopp, kroppens olika organ som samverkar osv. Allt består av miljarder olika delar som samspelar till en helhet som fungerar. Problemet är att vi människor i mångt och mycket tappat förmågan att se oss som både en helhet och som delar av en helhet. Vi har kanske aldrig haft den, men jag känner att vår värld har ändå under en kort period i världshistorien varit på rätt väg. Som att Tesla släpper alla sina patent, att massor av nya datorprogram är Open Source, att många låter sina fotografier, musik osv. användas fritt av andra. Allt det här har varit en utveckling mot en öppenhet, en globalisering. Vi människor har varit på väg att förstå att vi är ett, att vi tillsammans är en helhet. Vi är inte längre bara sölvesborgare, svenskar eller europeer, vi är världsmedborgare. Vi inser att vi är helheter som är delar i ett större system. Sölvesborg mår bara bra i längden om Sverige mår bra. Sverige mår bara bra i längden om Europa mår bra. Och Europa mår bara bra i längden om resten av världen också mår bra! Det har funnits en hel del tecken på att vi har vandrat mot den förståelsen under ett antal år. Det finns fortfarande mycket positivt som händer i de delarna. En yngre generation växer fram som ser det som naturligt att vara del av något större, men samtidigt förstå att de också är en helhet.
Problemet är att jag ser en ny väg, en återgång. Allt fler börjar åter värna om sin egna lilla del. Sverige stänger gränserna, EU gör detsamma. USA vill bygga murar. Vi går in i en protektionistisk tid där vi åter börjar se oss som helheter utan att vara del av något större. Detsamma ser jag i företag och organisationer. Där samverkan innan fanns, ser man nu konkurrens igen. Eller förvaltningar som ser sig som en egen helhet, utan koppling till organisationen som helhet. Sverige är redan sen tidigare världens mest individualiserade land. What´s in it for me är frågan som ställs varje gång. Ska vi börja se oss bara som svenskar, sölvesborgare eller att vi själva är en helhet som förtjänar allt, då är vi farligt ute. Donald Trump är bara ett tragikomiskt exempel på allt detta, en parodi, men han har kommit fram för att vi just nu lever i en period där vi har tappat helheten och bara tänker på det egna. Donald Trump är den optimala egoisten, han kommer vara världens bästa på att styra världen rakt in i detta. Det är dock inte han som är det största problemet, det är alla vi som inte lyfter blicken, inte ser att vi är del av något mycket, mycket större. Att vi inte tar in hur vi skulle kunna leva i ett perfekt system, som naturen, om vi bara håller blicken lite längre bort. Då skulle personer som Trump, Åkesson, Löfven, Kinberg Batra(de driver alla mot samma håll) och en massa andra på olika nivåer i systemet aldrig tillåtas driva de frågor de gör idag. Vi behöver få andra typer av människor på de platserna, människor med visioner, människor med drömmar, människor som ser att alla delar är en helhet och att alla helheter är delar.
Jag har tidigare skrivit att protektionism är ett sätt att försöka skapa kontroll, det första basala steget i lyckan. Och det funkar kortsiktigt, vi känner att vi har kontroll över vår helhet, vår del av systemet. På lång sikt är det förödande, du kväver utvecklingen, du kväver samhörigheten och du kväver känslan av att ha ett högre syfte. En nation, ett företag, en avdelning eller en person kan skydda sig en stund genom att försöka utesluta, men det kommer gång på gång straffa sig. Du kan inte bli lycklig genom att stänga in dig, du kan inte bli lycklig om du tror att du inte är del av något större och bidrar till det. Det gäller i alla delar.
Inte mitt muntraste inlägg, men ett av de viktigaste! 🙂 Vi behöver lyfta blicken, för min lycka och din lycka är så oerhört beroende av de helheter som vi är del i. Jag kan inte vara lycklig på sikt, om världen runtomkring mig inte är det! Vi behöver alla inse detta och göra vårt bästa för att lyfta blicken, åtminstone ett steg upp. Vad är du del av där du kan göra en positiv skillnad? Det är min enda fråga idag… Jag tycker världen är en fantastisk plats och det är den för att du och jag gör den sådan! Den kan dock bli så oerhört mycket bättre och det är vi som måste skapa visioner tillsammans, få bort de som vill stänga in oss och skapa en värld som vi vill ha. Den världen kan vi vara delaktiga i varje dag, genom att bidra till att göra positivt i vår lilla del! Världen blir bara dystopisk om vi tillåter den bli det!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
