Nu har du klickat på något som du inte hade en aning om vad du egentligen klickade på, men till skillnad från de flesta andra så klickade du åtminstone dig hit!
Blir ett kort spontant inlägg, det är lika bra att skriva när inspiration och tid sammanstrålar. 🙂 Jag har suttit och redigerat i min jobbsökarbok och fått in de sista intervjuerna i texten. Det var också då jag fastnade för ett av svaren som jag fått från två kloka kvinnor, Anna och Anna. De svarade på en fråga om CV och personligt brev som jag tyckte skildrar något mycket större än bara just den delen. De tycker att för många gått i samma CV-skola och det blir bara yta, inget innehåll. Är det inte så i hela världen just nu?
Läste exempelvis en artikel som berättade om en studie kring det vi delar på sociala medier. 59 % läste inte artikeln, utan delade ändå. Vi ser bilden, rubriken och ingressen. Ni som följer mig på Facebook kan ju gå in och kolla på mina inlägg som jag delar där. Det är tre eller fyra rader, som jag kan påverka hur jag vill. Jag skulle kunna skriva vad skit som helst i ingressen, så skulle 59 % av de som delar det, ha gjort det utan att ens ha klickat på länken. Tar vi sedan dessutom de tusentals som nås av artikeln genom delningarna, så kommer de flesta av dem inte heller läsa artikeln. Däremot se bilden och ingressen. Våra sociala medier är dessutom relativt ensidiga, vi får upp det i flödet som vi gillar. Är du rasist så får du med största sannolikhet upp fler artiklar som stödjer din världsbild, än tvärtom. Därav kan artiklar från Storkens Nyheter och andra satirsidor få massor av spridning, men som tyvärr många tror är sanna. Det är alltså två problem i ett, vi matas med ensidiga nyheter och sedan har vi inte ens orken att läsa dem, utan vi bildar vår uppfattning på sensationslystna rubriker och ingresser som är skapta för att få läsare.
Vi matas med ett sådant flöde av information idag, att utrymmet att verkligen sätta oss in i ämnen blir så svårt. Så vi löser det genom att suga in bilderna och rubrikerna. Jag är inte ett skit bättre, möjligtvis att jag väljer att läsa mina rubriker på Text-TV istället (jag är ett barn av den tiden), men jag gör på samma sätt. De som har studerat kommunikation och mänskligt beteende, det är de som förstår att det här är en bisarr värld. En värld där vi är på väg att totalt sluta reflektera. Vilket i sin tur leder till att det inte finns någon mening att skapa innehåll, för det är ändå bara ytan som räknas.
Samtidigt som jag känner att vi människor aldrig någonsin haft så stort behov av att söka en djupare mening. Problemet är att vi alltmer söker den på en ytlig nivå. Vi har de sista åren blivit så extremt tränade på att ta in världen via sociala medier, som fångar oss i vår ytlighet, att vi inte längre har förmågan att bryta oss loss och söka något djupare. Ur ett perspektiv för en lycklig värld är vi som rådjur i strålkastarljuset just nu. Vi är totalt förlamade av ytligheten, valfriheten och informationsflödet. Samtidigt vet vi, precis som rådjuret, att ett skutt släpper förlamningen, en handling som tar tillbaka din kontroll räcker för att kunna hamna rätt igen. Vi vet alla detta innerst inne, vi vet att världens ytlighet inte leder oss till lyckligare liv, vi vet, att vi ändå blir fångade av det. Vi blir förblindade av allt bling-bling.
Världen kommer fortsätta rulla på i sin ytlighet, men du har möjligheten att ta ett skutt från strålkastarljuset och börja agera. Du har kontroll över din egen lycka, välj innehåll före yta. Du har också möjlighet att ta ditt ansvar för andras lycka, genom att sluta bidra till ytan och istället skapa innehåll i andras liv.
Ha en fantastisk helg och kom ihåg att spela andras favoritlåt! 🙂
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
PS. Det tog emot att använda bilden på Facebook, men den var tvungen att fylla en poäng… DS.
