En riktig man…

Efter förra söndagens inlägg funderade jag en del över mig själv. Samma funderingar som återkommit genom åren, att jag alltid känt mig en aning annorlunda. Jag tänkte på, hur många 37-åriga män sitter och skriver om sina känslor inför att äta sin mammas mat? Det kryllar inte av dem…

I förra veckan var jag i Stockholm på konferens. Det var föreläsningar och seminarier, väldigt lite nytt och inte speciellt inspirerande. Fram till det sista seminariet, då jag hade valt ett ämne långt ifrån det jag jobbar med. Det skulle handla om hur man skapar framgångsrika tjejjourer, men det visade sig också finnas en föreläsare som drev en killjour. Hur han jobbade med yngre killar för att bryta ner machokultur och få dem att förstå att de lever i ett samhälle där den manliga normen är skadlig för både dem och andra.

För mig var det rätt skönt att höra. Idag har jag inga större problem med att vara mig själv, ni som läser bloggen har antagligen märkt det. Däremot så känns det ändå, då och då, obekvämt att vara en man som påverkas av de normer som råder. Jag behöver ständigt förhålla mig till en kultur jag aldrig trivts i. Det har tagit hela livet att hitta en bra väg fram i detta! Förr föll jag i fällan att tro att självsäkerhet byggde på att vara macho, att vara framgångsrik och med ett superego. För det är den bild vi matas med som killar. Vi ska vara en blandning av Rambo, Macgyver och JR Ewing i en och samma person.

Det har tagit mig hela livet att inse, att om du inte lever upp till den manliga normen, så behöver det inte betyda att du är en mes. För det är den andra bilden av en ”man”, en toffelhjälte, en ynkrygg, någon som ständigt är till lags. Lever du inte upp till machokulturen, då måste du vara en ynkrygg. Jag trodde det bara fanns de två valen. Som George McFly och Biff Tannen i Tillbaka till Framtiden. I den ena tiden är George en push-over, i den andra är Biff det. Och eftersom jag inte klarade leva upp till machokulturen, så blev jag ynkryggen som inte stod upp för mig själv. Och det ledde till självhat.

Problemet är att båda två är stora j-vla bluffar. Den manliga machonormen är förödande, både för männen som försöker leva upp till den och kvinnorna som tvingas leva med den. Kolla på en kille som Dan Bilzerian, killar, är det verkligen så vi vill leva??? Han är bara en yngre och skäggigare variant av Donald Trump. Problemet är att det är den här kulturen som dominerar världen, det är den här kulturen som sitter på makten och strävar hårdast efter den. Och deras livsstil är det som vi, på något galet sätt, har börjat tro innebär ett lyckligt liv. Vilket gör att yngre killar strävar efter samma sak och ramlar in i samma normer. Jag läste om en undersökning från Pew Research Center som visade att 81 % av alla 18-25 åringars viktigaste eller näst viktigaste mål i livet var att bli rik. 51 % av dem rankade att bli känd på första eller andra plats. Och det är inte som Ernst de sitter och drömmer om att bli! F-n, vi slussar unga människor rätt in i olyckliga liv! Tro fasen att psykiska ohälsan ökar i samhället! För mig handlar det till stor del om den rådande machokulturen, att du bara är något om du är rik eller känd.

Du kan vara omacho och självsäker, det är ingen motsats. Det handlar mycket mer om att stå upp för dig själv och dina värderingar, än att vara macho. Och vi behöver fler män som är just den kombinationen, omacho och självsäkra. Män som kan vara förebilder, stå upp för att förändra orättvisor i samhället och gå före så att andra börjar följa. För mig är det vad riktiga män (och kvinnor) borde göra. Det är vi män som har makten i världen, det är oss som de yngre killarna lyssnar på. Det är bara genom att vi börjar visa på alternativa vägar som vi kan skapa en förändring.

Jag vet att det finns massor av män därute som känner sig obekväma i den rådande manliga normen. Jag tror det finns massor av män som inte ens reflekterat över att de lever i den. Alla ni som har en mamma, en fru eller en dotter som ni älskar. Som vill dem det allra bästa och inser att de inte ges samma förutsättningar till ett bra liv. Eller som tycker att det är viktigare att din son blir lycklig, istället för att han blir rik! Jag talar till alla er män som faktiskt varje dag kan ta ert lilla ansvar och börja slå hål på myten om machokulturen!

Statistik visar att 98 % av alla sexualbrottsförövare är män. 85 % av alla som misshandlar är män. 70 % av alla självmord är män. 65 % av alla som utsätts för misshandel är män. Det är dags att göra något åt det! För jag är trött att behöva förhålla mig till en norm jag inte passar in i! Jag vill fortsätta kunna uttrycka känslor, förespråka lycka och annat som klassiskt sett ansetts omanligt! Jag är stark nog att göra det idag, men det sitter säkerligen massor av andra killar som sitter och mår piss för att de lever i ett samhälle som inte tillåter att de får vara sig själva! Och det finns en massa tjejer som mår piss för att de tvingas anpassa sig efter den manliga normen. Låt oss förändra det! Deras, din och min långsiktiga lycka är beroende av det!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Tack till alla som röstat på namnförslag på min bok! Ni som ännu inte gjort det, kan fortfarande göra det här! DS.