Det har varit en händelserik första vecka utan fast anställning. I tisdags släpptes min berättelse genom psykisk ohälsa på Ångestskolan, vilket gav ett fint tillskott på nya läsare i bloggen! Jag hoppas att några av er blir kontinuerliga läsare! 🙂 I onsdags fick jag första utkastet för omslaget på Jobbet är Ditt! Sjukt märklig känsla att se det, lite overkligt! Kommer bli ännu häftigare att få hålla den i handen! I torsdags var jag tillbaka på Navigatorcentrum och föreläste om lycka, för att på fredagen köra en workshop med ungdomarna baserat på föreläsningen. Sedan ner till Malmö för att planera in en aktivitet som kommer gå av stapeln i maj tillsammans med min gode vän Hanna som driver företaget Kravallapa. Och på resan ner dit bokades även en arbetsintervju in nästa vecka! 🙂 Då har jag dessutom hunnit med ett bra lunchmöte med en gammal kollega, varit på musikfestival, bli bokad till en föreläsning till och hänga med bästa vännen Freddy i Dalby. Plus då fantastiska besked kring Doris, fika med ett par kompisar och en av mina bästa träningsveckor någonsin! Så kan alla veckor vara ungefär som denna, då hade livet varit riktigt bra! 🙂 Nästa vecka blir dock inte riktigt lika händelserik, men nästan! 🙂
Idag tänkte jag skriva om ett av de problem som jag har brottats med själv en stor del av livet, att vilja bli omtyckt och älskad av alla. Vilket är en total omöjlighet, om du vill älska dig själv. Speciellt om du är ledare. Jag tror att du kan bli respekterad av nästan alla, men älskad, nej. Det är väl inte många i vår tid som inte gillar Gandhi, Nelson Mandela eller Abraham Lincoln? Fast när de var ledare så hade de många motståndare, som inte älskade dem, men där åtminstone många respekterade dem. Som ledare behöver du kunna ta beslut, du behöver vara modig och stå upp för det som du tror är rätt! Och det kommer inte alla gilla.
Fast vi är alla ledare över vårt eget liv, så vi behöver ta beslut i våra egna liv som utgår från vad som är bäst för oss. Vi behöver stå upp för våra värderingar och vi måste våga vara tuffa ibland för att det ska bli bra på lång sikt. Människor som vill vara omtyckta av alla riskerar att bli dörrmattor, människor som ständigt är till lags, som försöker anpassa sig beroende på vilken människa de har omkring sig och som tappar helt sin egen vilja. Det är mycket möjligt att ingen kommer tycka illa om dem, men de kommer inte tycka om sig själva, de kommer inte få någon respekt och ingen kommer egentligen bry sig. En dörrmatta är utbytbar, på samma sätt som en människa som inte har någon egen vilja.
Jag har varit den där dörrmattan. Jag har tidigare i livet haft relationer där jag helt och hållet anpassade mig efter min omgivning. Där jag tillät mig själv att bli överkörd och utnyttjad. Och jag har aldrig hatat mig själv så mycket som jag gjorde då. Jag visste ju mycket väl att jag inte stod upp för mig själv, jag bara tog emot och anpassade mig. Jag visste att det var förödande, men jag gjorde inget åt det för jag var livrädd för att stöta mig med någon eller hamna i en konflikt. Eftersom jag inte tyckte om mig själv, jag var ju inte ens ett själv, så fanns det ju inte heller något större intresse för andra att tycka om mig.
Den dagen när jag började stå upp för vad jag tror på, slutade anpassa mig själv efter vad andra skulle tycka om mig och tydliggjorde att jag inte tar skit, då blev jag också mycket mer omtyckt av andra. När jag blev egoistisk nog att visa att jag har ett värde och att jag är viktig, då tyckte också andra människor att jag hade ett värde! Det enda priset jag har fått betala för den förändringen, är att människor inte alltid tycker om mig. Det fina med det är, att det är människor som jag faktiskt inte överhuvudtaget vill ha i mitt liv. Människor som inte delar värderingar som jag har och framförallt inte respekterar att andra har andra värderingar än dem. Så priset jag betalat är egentligen en vinst!
Sen är det inte alltid enkelt, det är tvärtom pissjobbigt i stunden, att stå upp för saker du tror på. Du riskerar ju att hamna i en konflikt, ta en smäll, inte bli omtyckt. Däremot så kommer du på lång sikt må så mycket bättre! Den pissjobbiga känslan i stunden, byts i längden ut mot en stolthet. Så att du kan se dig i spegeln på morgonen när du vaknar och känna att du är en människa som har ett värde! Den pissjobbiga känslan är ett riktigt litet pris att betala för att kunna känna stolthet.
Sen är det naturligtvis en balansgång. Du kan inte ta alla fighter. Ibland behöver vi kompromissa, följa med slaget för att minska dess kraft och bita ihop. När konflikten riskerar att göra mer skada än nytta, då gäller det att vara klok nog att värdera situationen. Däremot när något går emot allt du står för, när någon kör över dig och dina värderingar, då ska du f-n stå upp för det!! Oavsett vad det kan leda till!
För de som jobbar som chefer och ledare är det här ännu viktigare. Bra ledare har en tydlighet i sina värderingar och är duktiga på att kommunicera dem. De lever dessutom som de lär. Det finns de som påstår att det absolut värsta för arbetsmiljön på en arbetsplats är en inkonsekvent chef (eller en inkonsekvent förälder i en familj…). Jag läste igår att den allra viktigaste delen för att vi ska känna lycka på en arbetsplats, är vilken relation du har till din chef. Så är chefen inkonsekvent, så skapar det en otrygghet i relationerna. Vilket leder till ohälsa på arbetsplatsen. Det är bättre att ha en chef med unkna värderingar, men som är konsekvent, än en som har bra värderingar, men som är inkonsekvent. För vi vet vad vi får. Den absolut värsta sorten är killar som Donald Trump, för han har både unkna värderingar (enligt mig) och är inkonsekvent. Som att han en dag säger att han vill bygga en mur mot Mexiko och dagen efter säger att han älskar latinamerikaner… Och det är ju handlingarna och inte orden som vi litar mest på, så det där senare har han ju inte riktigt levt upp till… En person med så mycket makt kan leda en värld in i ett riktigt dåligt mående…
Det här är ett mycket större problem än vad jag tidigare trott. För det finns massor av chefer som är inkonsekventa. De kan i grunden stå för bra saker, men de är inte tydliga i sina värderingar, de kommunicerar ut olika budskap beroende på situation och är konflikträdda. Vilket leder till att de försöker vara alla till lags, men istället landar det i att folk bara mår dåligt, blir arga och tappar respekten för chefen. Och där sitter chefen och inte fattar någonting, för de ville ju bara bli omtyckta!!
Du kan vara hur klok och kunnig som helst, men vill du bli omtyckt av alla, då ska du inte arbeta med människor. Håll dig till växter eller möjligtvis djur. För när du inte är konsekvent och står upp för saker på ett tydligt sätt, då ser människor dig bara som en dörrmatta och ett dåligt skämt. De kan se dig som en god människa, men du kommer aldrig bli respekterade eller älskad! Så valet är egentligen enkelt, börja stå för något, var tydlig med det och stå upp för dig själv! Där du vinner andra människors respekt och kärlek. Eller fortsätt vara en dörrmatta, feg och inkonsekvent. Där ingen längre respekterar dig, oavsett titel, eller ens längre tycker om dig.
Jag har idag ett antal människor, som jag tycker mycket om, som är i situationer där de egentligen står inför det här valet. De kan välja att bli överkörda eller välja att det som nu pågår är så stort så att de behöver ta kraftfull ställning! För annars riskerar de att en dag inte kunna se sig själva i spegeln! Jag har andra människor i mitt liv som just tagit den ställningen, som stått upp mot saker som de inte tyckt varit okej! Och de har kommit ut på andra sidan, mycket starkare!! All respekt till er och alla andra som står upp för de saker ni tror på!!
Ha aldrig som ambition att du ska vara omtyckt av alla. För du riskerar att sluta tycka om dig själv! Jag vet hur det känns och det är ingen skön känsla! Stå upp för dig själv och sikta på att vinna människors respekt istället för gillande. Oftast så kommer gillandet i samband med respekten! För egen del så ser jag det idag det som något väldigt positivt att inte vara omtyckt av vissa personer, för jag vet att de står för saker som jag inte står för. Det betyder helt enkelt lyckats vara tydlig med vem jag är!
Och du som läser har alltid min respekt, vill du gilla eller dela detta inlägget på sociala medier, gör det då för att den här texten går hand i hand med dina värderingar! Inte för att du tror att jag skulle gilla det! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato