När jag växte upp var en av mina favoritfilmer The Goonies. Ett gäng barn och ungdomar ger sig iväg på skattjakt för att få ihop pengar för att rädda kvarteret de bor i. Jag tror att de flesta uppväxta under 80-talet har en relation till den här filmen. Soundtracket till filmen gjordes av Cyndi Lauper och heter The Goonies ´r´ Good Enough (kolla in videon nedan). The Goonies är absolut good enough, det är de flesta människor i mitt tycke. Frågan är istället vad är good enough för mig?
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om igenkänningsfaktorn och att vi ibland hanterar livet som om vi vore kapten på Titanic. Vi kan se problemen långt där framme, men här och nu är det ganska gott. Livet är rätt okej, tillräckligt för att jag inte ska oroa mig över isberget långt därborta. Först när livet är tillräckligt jävligt börjar vi ta tag i det hela. Det här är mänskligt, det finns i våra gener. Är livet good enough här och nu så vill vår hjärna och kropp gärna ha det så. De vill inte pressa sig i onödan, fasen vi har det ju bra här och nu! Det här gäller även mig och det retar mig som f-n. Gång på gång vaggas jag in i att livet är good enough och så blir jag bekväm. Missförstå mig rätt, jag är väldigt tacksam över att jag får leva det liv jag gör. Fast hela mitt jag är byggt på att kunna se tillbaka på mitt liv om 50 år och känna att jag faktiskt gjorde vad jag kunde för att skapa ett excellent liv, inte bara ett som var good enough.
Var och en har sina egna liv att leva. För vissa är good enough detsamma som excellent. För andra är det inte det. Vad som är vad är upp till dig. Mitt livssyfte är att utveckla mig själv och andra att nå sin fulla potential. Vi har alla olika potential inom olika områden och jag vill att fler ska nå sin topp. Lika mycket vill jag hitta min och det är så grymt frustrerande att känna att det finns så mycket potential som jag inte får ut. Som om jag hade ett megastort pussel som när det är lagt öppnar en dörr till en stor skattkammare, men jag får inte ihop de sista pusselbitarna. Så därför kommer det inte ut, utan halvhjärtat lägger jag bitarna i hopp om att de ska passa. Med tiden har fler pusselbitar lagt sig på plats i mitt liv, men en del saknas fortfarande och då är inte good enough ett alternativ för mig.
Tony Robbins brukar säga att du måste göra ditt borde till ett måste. Först när vi gör det till ett måste så kommer drivkraften. Det är då vi slits ur bekvämligheten. Det är då vi kan få tummarna loss och skapa ett excellent liv istället för ett som är good enough. I förmiddags när jag satt och slökollade på Minionerna så blev jag förbannad på mig själv, för sista veckorna har verkligen varit ett liv som siktat in sig på good enough. På flera plan. Det är fasen dags att sätta fart!
Jag tror inte på att förändra allt på en och samma gång. Jag får leva med good enough på vissa områden ett tag till. Så jag valde ett område att börja med, som jag retar mig mest på just nu, nämligen min fysik. Jag tränar rätt mycket och äter hyfsat hälsosamt, men det är alltför ofta good enough. Sen jag gick ner mina 26 kilo för några år sedan har jag haft väldigt lite framsteg i min träning. Det har varit ett bibehållande av det gamla. Jag har varit för bekväm och det har retat mig. För jag tror att det finns mycket mer att göra. Så idag bestämde jag mig för att påbörja en rejäl 90 dagars satsning med målet att avsevärt förbättra min fysik. De närmaste månaderna ska jag utmana min kropp på ett sätt jag inte gjort under så lång tid tidigare. I kombination med en diet som är klart mycket striktare. De teoretiska kunskaperna kring allt detta har jag, det är inte där det har brustit. Det är att mitt Titanic har haft lugna vatten och det där isberget har inte känts stort nog. Så nu tar jag isberget till Titanic istället och skriver ut det här, så jag får en jäkla social press på mig! 🙂
Exakt mål och strategi ska jag plocka fram under morgondagen. Idag var det viktigaste att bestämma sig att livet inte bara ska vara good enough och börja köra! 90 dagar är tillräckligt lång sträcka för att det bör kunna göra skillnad, samtidigt som det är kort nog för att överblicka. Förhoppningen är att de 90 dagarna leder till en ny rutin, som på sikt leder mig ännu längre fram! Så får vi se vilket nästa område blir att omvandla. Strävan efter att nå min egen potential och verkligen göra det jobbet är troligen den största pusselbiten jag inte lyckats lägga. Det är därför jag gör det här, för jag vill verkligen se vad fasen jag kan åstadkomma när skattkammaren är öppen!
Är det bara jag som känner såhär? Som att jag kör en Ferrari, men någon har strupit motorn så den inte går mer än i 80 km/h? Och att det finns så mycket mer kraft som kan komma ut? Om någon av er känner likadant, lägg gärna en kommentar eller skriv till mig. För ibland undrar jag faktiskt om det bara är jag som känner så. Och har du känt så, men hittat dina pusselbitar, hjälp mig gärna med att berätta vad som var skillnaden som gjorde skillnaden! Vad fick loss din potential? Vad fick dig att gå från good enough till excellent?
För dig som inte känner igen dig alls, grattis! Du slipper en del av livets frustration! 🙂 I övrigt önskar jag er en fantastisk vecka! Min innehåller glädje i föreläsning, spänning om jobbesked, vånda över tandläkarbesök och till helgen härligt häng med min pappa! Och stenhård träning! 🙂
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
