Jag var för ett tag sedan på en fantastisk föreläsning av Klas Hallberg som hette Hedra Mysteriet. I den tar han upp att vi människor hatar förvirring och (min tolkning) att vi då bygger upp ledstänger att hålla oss i för att försöka skapa något att hålla oss i. En ledstång kan vara vad som helst, alla invandrare är dumma i huvudet, vårt målstyrningsdokument är det vi skall följa, LCHF är den bästa metoden för att nå viktminskning eller min partner är sån och sån. Kjell Enhager skulle kalla det en vald sanning. Något vi väljer att tro på för att det fyller en funktion, någon gång i livet. Många av de valda sanningarna har vi med oss från barndomen och har ärvts i generationer. Idag blir det mycket name-dropping, men Zig Ziglar brukar berätta en skön historia om en ung dam. Hon skar alltid av ändarna på rostbiffen innan hon satte in den i ugnen. Hennes man frågade henne varför hon gjorde så? ”Det är så min mamma alltid gör!” svarade hon. De blev nyfikna på varför mamma alltid gjorde så och ringde henne. ”Det var alltid så min mamma gjorde!” svarade mamma. Turligt nog så var mormor fortfarande i livet och den unga damen ringer henne för att se om hon kan få svaret på varför man skär av ändarna på rostbiffen. ”Det var enda sättet för att den skulle få plats i ugnsformen!” svarade mormor. Så två generationer skar av ändarna på rostbiffen för att mormors ungsform hade varit för liten!!
Det är såhär ledstänger eller valda sanningar tar form. Många av våra ledstänger fyller en funktion i livet under en period, men vi måste vara beredda på att släppa dem ibland och överge dem ibland. I mitt eget liv så kan jag ibland känna som om hela livet riskerar att rasa samman om jag äter bröd. Det är ju helt sjukt egentligen att tro för att jag äter bröd en gång så skulle mitt liv bli så mycket sämre. Jag har haft många ledstänger i mitt liv som jag fått släppa, för att grabba tag i nya som funkar en stund. Ledstänger eller valda sanningar är inget problem så länge du faktiskt stannar upp och ibland ifrågasätter dem, fyller de en funktion? Tar dina ledstänger dig framåt eller har de blivit stolpiga och håller dig kvar? Mår du bättre av dina ledstänger eller mår du sämre av dem? Klas ville att vi skulle lyssna på vår inre indian, som när vi ibland höll fast vid ledstängerna för hårt, ropade ”HoHo” inne i huvudet på oss.
Jag avslutar med ett perfekt exempel på någon som tagit till sig detta utan att ha hört Klas prata. Vi hade nämligen en tjej i vårt ungdomsprojekt som jag tidigare ledde. Hon var vegan och levde det livet. Inget kött, fisk, inga mejeriprodukter, ägg osv. Varje dag, alltid! Så kom det en dag då hon bara säger ”Igår käkade jag bacon, för jag var så sjukt sugen på kött!”. Hennes ledstång var vegan, men hon var smart nog att fatta att hela världen rasar inte samman för att hon åt bacon en gång. Och nu sitter det säkerligen en vegan här och läser som är skitförbannad. Som tänker att så kan hon fasen inte göra!! Det är ju för jävligt! Då vill jag bara säga, jo, det kan hon visst det! För var och ens val är ens egna, du har dina, hon har sina och jag har mina. Djurens rättigheter då? Den här tjejen har inspirerat mig att äta mycket mer veganskt. Hon har alltså bidragit med att jag minskat min köttkonsumtion som klart kompenserar för hennes lilla baconpaket!
Så ta reda på vilka dina ledstänger är! Fråga dig om de gör någon nytta för dig och oavsett vad det är för några, våga släppa dem någon gång ibland, livet blir inte sämre för att du äter en bit bröd då och då!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
