Jag var på dop för över ett år sedan. Min lilla systerdotter Doris skulle döpas och hon är ett lyckopiller i sig. Dopet var inlagt i söndagens högmässa, vilket gjorde att nästan 90 minuter tillbringades i kyrkan. Personligen så gillar jag kyrkor, men inte speciellt ofta kyrkan. Jag talar ibland om den tidiga skulddrivna religionen som hindrade människor från lycka. Du skulle inte göra saker för att du mår bra av det, utan för att gud (läs kyrkan…) mår bra av det. Skulle du råka må bra av det, då var det antagligen en synd!
Jag har absolut inget emot religion, jag ser mig själv som troende, men jag har knoppat av kyrkan från tron. Min gudsbild stämmer inte riktigt överens med någon kyrka jag stött på. Jag ser det som så, finns gud så vill hen att vi skall vara lyckliga. Och lyckliga blir vi genom att göra saker som är bra för oss själva och som gör gott för andra! Så därför har vi satts på jorden för att göra just detta. Utifrån den filosofin så hade jag likaväl kunnat vara ateist. Min gudstro vilar egentligen bara på ett rätt enkelt fundament, att våra mänskliga hjärnor inte kan hantera att tänka evigheter. Vi har svårt att föreställa oss något som evigt, exempelvis att universum aldrig tar slut, samt det eviga tidsperspektivet. De människor som funderat för länge på de koncepten har ofta blivit mer eller mindre galna. För mig är det beviset på att det finns en större kraft, ett olösbart mysterium. (Även om naturvetenskapen ständigt försöker skjuta sönder den) De flesta kristna håller inte med om det, men det är mitt val och jag får ta konsekvenserna i nästa fas om det är annorlunda! Sen gillar jag den där Jesus med, han verkade vara en rätt skön snubbe som fattade det här med lycka. Så han är rätt bra att ha som rättesnöre i vissa frågor! 🙂
Jag har heller inget emot ateism, jag förstår fullt ut att det är fullkomligt ologiskt att tro på gud. Det finns inte ett enda konkret bevis att hen finns och med mycket av den galenskap som står i bibeln och andra skrifter. Eller allt ont som gjorts i religionens namn. Så det här inlägget skulle inte alls handla om något sådant, för mig får man tro vad man vill, så länge det utgår från att göra gott för sig själv och alla andra.
Tillbaka till dopet. Prästen kom efter ett tag fram till sin predikan. Där pratar han om gud, jesus och den heliga anden som tre olika karaktärer. Gud var skaparen, den som hade skapat allt som fanns. Jesus var försonaren, den som tog straffet för människans synder. Och den heliga anden var hjälparen, den som fanns kvar idag och hjälpte oss genom bön och annat. Det här fick mig att börja tänka lycka! Börjar redan bli arbetsskadad.
Den kristna treenigheten handlar faktiskt rätt mycket om lycka, fast den kristna tron har inte riktigt fått ihop det. Ser vi utifrån ett lyckoperspektiv så är en av drivkrafterna bakom ett lyckligt liv att skapa något större än sig själv, och lämna något efter sig. Vi lär ju inte lira i guds liga, skapa jorden, människor och en massa annat klarar vi inte av. Däremot så kan det vara att få barn som växer upp, dina gener förs vidare. Det kan vara att skriva en bok, driva ett företag som växer eller bygga ett hus. Människan har genom alla tider haft en drivkraft att skapa och göra något större än sig själv. Det gör oss helt enkelt lyckliga.
Försoning, ytterligare en viktig del i ett lyckligt liv. 
Det handlar inte bara om att förlåta andra, även om det är ack så viktigt. Det handlar minst lika mycket om att förlåta dig själv, försonas med att du är mänsklig och inte perfekt hela tiden. Vissa människor har oerhört svårt att förlåta andra, medan andra har oerhört svårt att förlåta sig själva. Vi behöver bli bra på båda två för att bli långsiktigt lyckliga!
Och den sista, hjälparen. Den är liksom lite självklar. När vi skapar behöver vi skapa bra saker för andra för att bli lyckliga. Att bygga en atombomb gör ingen lyckligare, om de inte är fullt övertygade om att det ska bidra till en bättre värld. Det är ett helt annat inlägg inser jag! Vi behöver hjälpa andra för att bli lyckliga, men vi behöver också hjälpa oss själva. Vi behöver behandla oss själva med godhet. Både genom vårt sätt att tänka och agera. Äter du fyrahundra kanelbullar varje dag så hjälper du inte dig själv! Bakar du däremot fyrahundra kanelbullar varje dag och ger en till dig själv, trehundranittioåtta till hemlösa och en till mig såklart, ja då gör du mer gott för dig själv och andra! Ännu bättre om det var något nyttigt du bakade!
Med risk att få halva kristna världen emot mig, men lär dig av gud, jesus och den heliga anden, var din egen treeninghet! Oavsett om du är kristen, ateist, muslim eller rastafari!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
