I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var hon snabb med att offentliggöra. 🙂 Det har gått knappt två månader sedan det skrevs och det har verkligen hänt grejer. Från att knappt ha klarat 1,5 km då så sprang hon idag 4,3 km i kuperad terräng (Klinten i Osby). På under två månader så har hon alltså nästan tredubblat distansen och dessutom ökat i tempo.
För mig var min resa liknande. Jag kunde knappt springa 2 kilometer när jag började springa, ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet (21 km) på under två timmar. Det är ingen monstertid, men för någon som tidigare knappt kunde ta sig framåt så är det en jäkla bedrift!
Fysisk aktivitet är för mig ett av de viktigaste sätten för att skapa ett lyckligare liv, men Josses träning handlar också om grundstegen till lycka, upplevd kontroll och upplevd utveckling. Hennes träning går att överföra till andra områden. Och det tänkte jag beröra idag.
Har ni sett filmen om Zorro, med Antonio Banderas? I den är han under en del nedbruten och uppgiven. Han super och är bitter över sin brors bortgång. Samtidigt som han vill göra skillnad. Han vill hoppa direkt upp på fjärde steget till lycka, mening och syfte. Problemet är att han hoppade över de ack så viktiga stegen upplevd kontroll och upplevd utveckling. I filmen möter han sin läromästare, den gamle Zorro, som hjälper honom. Läromästaren har en liten cirkel på golvet och tvingar Zorro att hålla sig inom denna när han tränar fäktning. Ungefär som Daniel LaRusso får göra sin klassiska Wax on-Wax off i The Karate Kid. Det är inte alls kul att öva sig inom cirkeln, men läromästaren tvingar sin adept att hålla sig där, trots tjat. Sakta, men säkert utvecklas både Zorro och Karate Kid. De lär sig att uppleva kontroll och självbehärskning. Precis det här är vad Josse gör rätt. Hon började inte med att försöka springa milen, för hennes kropp hade inte gillat det och hennes hjärna hade skrikit NEJ varje gång hon ens funderade på att springa igen någon gång i livet. För den känslan att pressa sig i början hade satt en känsla som inte alls var behaglig. Istället tar hon det sakta, men säkert. Varje runda ökar hon med några meter, hon behåller kontrollen även om det är frustrerande att vilja springa ännu längre eller snabbare.
När Zorro och Karate Kid lärt sig att uppleva kontroll tar det inte lång tid förrän de gör mycket mer avancerade tekniker. Deras kontroll har gjort att deras upplevda exponentiella utveckling sedan tar fart. Helt plötsligt kan Zorro svinga sig från ljuskronor och fäktas. Karate Kid kan göra tranan på en smal stock osv. På samma sätt ser Josses utveckling ut. Sista två rundorna har hon ökat längden med nästan en kilometer. När du har lärt dig att ta de små stegen, så kommer du att kunna ta större steg relativt fort. Problemet med mänskligheten är att vi vill ta de stora stegen direkt! Sluta med det! Håll dig i cirkeln! Ta små steg, lär dig självkontroll och du kommer få igen det tusen gånger om i slutändan!
Josse säger själv att träningen är mycket skönare nu, än när hon började. Hon har kommit över den där jobbiga tröskeln, den vi behöver komma över för att börja skönja effekten. Jag ser på henne att hon börjar fatta grejen! Nu är det bara att hålla i, fortsätta utvecklas och sedan också klara sig igenom när man når en platå. För då och då blir det stopp i utvecklingen. Då gäller det bara att bita i och fortsätta. Kanske testa något nytt, köra intervaller eller träna i backar. Fast det är en bit kvar innan vi är där. 🙂
Idag har jag fått medverka som gäst i Levnadspodden (avsnittet kommer nästa söndag). Jag berättade om min egen resa och lite kring lycka. Gång på gång återkom jag till den upplevda kontrollen. Kontroll i formen av självkontroll och upplevd kontroll är så oerhört viktigt. Jag pratar om det här och på andra ställen mest hela tiden. Kontroll i form av att kontrollera andra eller att försöka kontrollera sådant vi inte kan kontrollera, det är däremot fullständigt värdelöst! Och vi är ibland mänskliga, vi klarar inte av att hålla vår kontroll 100 % i alla lägen. Det är jag den första att erkänna! 🙂 Stress, trötthet, alkohol och mycket annat sätter ner vårt självkontrollsförsvar som kan få oss att göra både små felsteg och fullständigt idiotiska grejer (lex Anders Borg, var på skalan tänker inte jag bedöma utan att ha varit där…), men eftersträva och lär dig förstå att det är i den som första steget till ett lyckligt liv finns.
Jag är grymt imponerad och stolt som bror över Josse. Hon börjar göra saker väldigt rätt, inte bara i träningen, utan även på andra plan. Hon har verkligen satt sig i förarsätet i sitt eget liv. Fortsätter det här i något år riskerar jag att bli omsprungen! 😀 Men det blir jag gärna!
Ha en fantastisk vecka!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
