Som en del av er vet pluggar jag just nu en kurs i psykologi. Häromdagen hade vi ett seminarium där vi skulle diskutera monokulära djupledtrådar. Det fattar ju alla vad det är? 😉 Enkelt beskrivet så kan jag väl förklara det som så, om du bara tittar med ett öga tappar du djupseende. Eller om du tittar på ett foto, ett foto är tvådimensionellt, ändå kan vi genom ledtrådar få ett djup i bilden. Exempelvis att en sak delvis skymmer en annan, kan vi bedöma att den finns framför den andra. Eller att saker närmare oss har en större klarhet än något som ligger längre bort. Att saker långt bort ligger längre upp i ett horisontellt perspektiv. Det här är nog så nära jag kommer min systers utbildning i bildpedagogik, för det här är saker som varje konstnär behöver känna till.
Oavsett, vår uppgift var att ladda upp en bild och hitta olika monokulära djupledtrådar. (dagens bild var min bild) Samt att kommentera andras bilder och ge förslag på fler djupledstrådar. Jag kommenterade en bild med skärmflygare och fick mig lite livsvisdom på köpet. Personen som hade laddat upp bilden delade inte min uppfattning om det jag såg hos flygarna och hen hade säkerligen rätt eftersom det fanns en mycket större erfarenhet kring skärmflygning. Jag köpte hens förklaring, eftersom det i det här fallet var rätt uppenbart att jag inte hade samma koll. Det fick mig dock att tänka på perspektiv och erfarenheter.
Det här var ett oskyldigt exempel på hur vi kan se exakt samma bild, men se helt olika saker. Hur våra perspektiv på en bild, en händelse eller världen präglas av våra erfarenheter och de glasögon vi bär med oss. Hur våra tidigare erfarenheter kan påverka perspektivet i mötet med en ny människa eller perspektivet på oss själva. Donald Trumps ständiga tjatande om Fake News är ett exempel. Det är ett sätt att försöka påverka människors perspektiv, att misskreditera media, för köper människor hans perspektiv och inte medias är mycket vunnet. Jag är inget större fan av varken svensk eller amerikansk media, för de har samma agenda, de försöker också påverka våra perspektiv. De vill spegla sin bild av verkligheten och alltför ofta enbart i syfte att öka sin upplaga. Det här är ett helt eget inlägg i sig känner jag, så jag återkommer till det.
För mig är vetskapen om att det finns olika perspektiv på samma bild den viktigaste. Det möjliggör förståelse för andra människor och att andra ser på saker olika än mig. Jag läste en högskolekurs för några år sedan som hette Meningen med livet, den belyste den frågan utifrån filosofi, religion, naturvetenskap, hjärnforskning mm. Olika perspektiv kom fram till helt olika slutsatser. Jag tycker att förmågan att se olika perspektiv är en bristvara i dagens samhälle. Det är i den förmågan klokheten finns, de människor som har förmågan är de som inser komplexiteten inom massor av olika områden. De som enbart hävdar att jag har rätt och du har fel är de som är ute på hal is. Om bara en politiker kunde säga:
”Jag förstår mina motståndares perspektiv, deras lösning är en väg att gå. Jag känner dock att den lösning vi presenterar kommer att vara lite mer effektiv och långsiktigt skapa ett bättre samhälle.”
Då kanske jag hade fått ett litet hopp inför framtiden, men den retoriken finns inte idag.
Respekten för att andra också har andra perspektiv är enda sättet för att kunna bygga broar mellan varandra. Problemet uppstår när den respekten och förståelsen bara är ensidig, det krävs två för att dansa. Och då landar vi i grundsynen på människan, ser vi oss som jämlikar i vår värld, då finns den respekten. Gör vi det inte, då finns det ingen mening att respektera andras perspektiv. Retoriskt kan vi använda oss av att jag har rätt-språket, det kan finnas en poäng i det i vissa frågor (lex Hans Rosling). I fall där det är uppenbart att den ena besitter enormt mycket mer kunskap på området och där motparten försöker använda härskartekniker. Sedan kan jag tycka, att med respekt till våra medmänniskor, att det kan framställas lite annorlunda än rätt och fel.
Hela vårt välmående och vår lycka handlar egentligen om perspektiv. Tittar vi på min fyrstegsmodell kring lycka så kommer perspektivseendet in som en grund för alla dem. Förmågan och förståelsen för att det du ser är ett perspektiv ger dig också möjlighet att byta. Speciellt när det gäller bilden av dig själv. Det ger dig också kontroll att faktiskt välja hur du ser på livet och saker som händer dig.
Vår utveckling handlar också om perspektiv, för förståelsen för perspektiv skapar nyfikenhet. Hur ser andra på saker? Vilka perspektiv finns det på den här frågan? Vilka perspektiv finns det inom de områden jag vill utvecklas inom? Enklaste exemplet är att titta på kost och träning, där det finns massor av olika perspektiv på hur du bäst lyckas. Har du bara ett perspektiv i de lägena, är det som att bara ha en skruvmejsel i verktygslådan när du ska bygga ett hus. Det går att göra, men det kommer inte vara den effektivaste vägen fram. Att våga prova olika perspektiv, hitta sin väg, vara nyfiken, det är en bra väg för lycka.
Förmågan och förståelsen för olika perspektiv är också vägen till samhörighet. Jag har tidigare skrivit att det är idiotiskt att följa den gyllene regeln, att behandla andra så som du själv vill bli behandlad. För det perspektivet är just ett exempel på brist på att det kan finnas andra perspektiv. Visst, du kan ha tur att du genom livet träffar på några med ditt perspektiv och då kommer ni naturligt spela varandras favoritlåt, dvs. få varandra att må bra. Däremot kommer ni gång på gång möta på människor som spelar låtar ni verkligen inte gillar, som ni går runt och retar er på. Förstå att andra människor kan tycka annorlunda, drivas av andra saker än dig och hitta vad de sakerna är, då kan du börja spela deras favoritlåt. Och min erfarenhet säger att de kommer börja gilla dig till den grad att de börjar spela din tillbaka, de kommer alltså att få dig att må bra.
Och den sista delen, mening och ett högre syfte, handlar enbart om perspektiv. Mitt allra första inlägg på happycato.se handlade om detta, att vad du än gör i livet kan du välja perspektivet att se det som meningsfullt eller meningslöst. Det är ditt val. Att hitta mening och ett högre syfte är ett subjektivt val som du gör. Andra människor kommer hitta mening och syfte genom sina val. Jag väljer att finna en högre mening i att föreläsa och blogga om lycka. Det är mitt val. Jag skulle kunna ha perspektivet, att vad gör det för skillnad när jag inte ens är en fis i världshistorien och universum? Det hade varit helt naturligt att göra det valet, men det hade inte gjort mig lycklig för då hade min existens blivit meningslös. Så jag väljer ett annat perspektiv, att vi alla är störst i vårt eget liv. Jag väljer att skriva och föreläsa för att om jag kan bidra med att en eller två individer hittar sin väg, hittar sina perspektiv för ett lyckligt liv, då har jag uppnått det finaste jag kan uppnå. Jag har fått vara med och bidra till att deras universum blir bättre. Som i sin tur ger ringar på vattnet och påverkar fler.
Det här sista har jag pratat lite om med andra föreläsare. Vi vet alla själva hur inspirerad man kan vara efter att ha lyssnat på en bra föreläsning, men hur få som det faktiskt sedan är som agerar. Skulle en föreläsare hitta sin mening i tron att alla som lyssnar ska gå hem och förändra sina liv, då är vi rökta. Då kommer vi lägga vårt fokus på den där halvsovande tomten på tredje raden, eller personen som sitter med mobilen hela föreläsningen. Väljer vi perspektivet att vi ska nå alla, då kommer vi gå därifrån djupt otillfredsställda. Med perspektivet att kan jag nå en eller två, som faktiskt agerar efteråt, då går vi in med ett mycket mer vägvinnande fokus.
Personligen var jag där i början av oktober 2008, på en GAF-konferens i Fjällbacka. Ett par timmars sömn, bakis och nästintill slutkörd. In stegar föreläsaren Christer Olsson med temat Vart är du på väg? Och vill du verkligen dit? Han nådde åtminstone två personer. En åkte hem och begärde skilsmässa. Den andre, jag, åkte hem och begärde skilsmässa från mig själv. Jag gjorde slut med mitt olyckliga själv och valde ett annat perspektiv på livet.
Förståelsen för att vi kan ha olika perspektiv, trots att vi studerar samma bild, det är nyckeln till lycka, en positiv självbild och mycket mer. Förmågan att kunna välja perspektiv, se dig själv och händelser från olika håll, kommer vara avgörande för din lycka. Respekten för att andra har andra perspektiv och gör andra val, likaså. Välj dina perspektiv med omsorg, byt om du inte är nöjd och respektera att andra inte tänker som du, men arbeta för att andra ska ha samma respekt tillbaka. Enkelt, eller hur? 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
