drömmen om wall street

Idag är det 11 december 2017. För de flesta människor är det en helt vanligt dag. Det är det inte för mig. Inte för att jag befinner mig på Madeira eller för att jag har tenta idag, nej det är nämligen 30 år sedan filmen Wall Street lanserades.

Det finns tre filmer som påverkat mitt liv mer än andra. Nyckeln till Frihet, precis som för många andra. 🙂 Into the Wild såg jag 2008 och den satte djupa spår i mig, den visade min egen kamp mellan frihet och materialism. En inre kamp jag hade då, som till slut ledde fram till att jag bröt upp med min strävan att ha det perfekta materialistiska livet. Och så då Wall Street, som var filmen som födde drömmen om det materialistiska, ytliga livet.

Jag såg inte filmen 1987, det är jag rätt säker på. 🙂 Däremot så skulle jag tro att jag såg den ett par år senare. Jag bländades av skyskraporna, kostymerna, den idag utdaterade teknologin och viljan att bli rik. Gordon Gekko, han som skulle vara den onde, blev för finansvärlden hjälten. Han har förfört massor av människor in i en värld där Greed is good. För mig var det aldrig Gordon som lockade, för mig var det Bud Fox, huvudkaraktären spelad av Charlie Sheen. Hans vilja, hans målinriktade driv till att bli någon stor fascinerade den då 10-årige Marcus. Han gjorde vad som krävdes för att ta sig framåt.

Ungefär i samma tidstrakter såg jag en annan film, Nyckeln till Framgång, med min stora barndomsidol Michael J. Fox i huvudrollen. Samma tema, men med mer humor. De här två filmerna satte min dröm, jag skulle till Wall Street. Det var där makten, materialismen och pengarna fanns.

Jag kunde nog mer om aktiehandel under min tonårstid än vad 99 % av befolkningen kunde. Jag minns mitt första aktieköp, Finnveden, blev en bra affär. Under gymnasiet tog jag en tredje eller fjärde placering i Unga Aktie-SM. Mitt specialarbete på gymnasiet skrevs kring vad som påverkar aktiernas kurser. Hade jag fått för mina föräldrar så hade jag haft kostym i skolan varje dag. Drömmen var en mörk kostym, med blå skjorta som hade vit krage. Istället blev det en kombination med en annan film, Gatans Gladiator, som jag istället iklädde mig i långrock, gubbakeps och bar portfölj… I ett försök att vara både aktiemäklare och gatufighter. Det är såhär i efterhand ganska självklart för mig varför jag inte fick ligga under gymnasietiden… 😀 Tyvärr har jag inga bilder på mig i denna utstyrsel…

Mitt aktieintresse dog den dagen när jag pluggade finansiering och insåg att det var det tråkigaste jag gjort. Jag önskar mitt materialistiska driv hade dött den dagen också, det hade kanske sparat 10 år av fel fokus. Idag ser jag aktiehandel på nästan samma sätt som gambling. Kurser baseras inte längre på bakomliggande faktorer, de baseras på psykologi, stora aktörers intressen och en världspolitik som är galen. Fast fortfarande älskar jag filmen Wall Street. Fortfarande älskar jag skyskraporna, New Yorks skyline och kostymerna. Jag kan inte hjälpa det, för den påminner mig om en tioåring som bländades till den grad att en dröm föddes. En galen dröm, men ändå en som gjort mig till den jag är idag.

Hade jag fortsatt sträva efter min dröm jag hade som barn, då hade jag med säkerhet varit död nu. Även om jag hade tagit mig till New York och blivit aktiemäklare, hade jag aldrig pallat för trycket. Och jag hade aldrig kunnat finna en mening i det jag gjorde.

Vad finns det egentligen för mening med det här inlägget? Den frågan ställde jag just mig själv. 🙂

  1. Livet är aldrig som på film
  2. Fundera över de mål och drömmar du har, vad ska de leda till?
  3. Jaga inte materialistiska saker, lyckan finns inte att hitta där
  4. Poppa popcorn, släck ner och se filmen Wall Street igen 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato