Vattnar du ditt ogräs eller dina blommor? Troligen det sista, men gör du likadant i andra delar av livet?
Det har varit mycket fokus på annat ett tag, vilket gjort att bloggandet blivit lite lidande. Tanken kring dagens inlägg kom under Almedalsveckan, men det var först idag jag haft möjlighet att skriva om det.
En av de första sakerna jag tog till mig i min egen förändringsresa, var att fokusera på det jag vill och inte på det jag inte vill. Ni vet, tänk inte på en rosa isbjörn, så kommer vi automatiskt tänka på en rosa isbjörn, fast det var det vi inte skulle tänka på. Det vi fokuserar på växer. Fokuserar vi på det vi inte vill ha, då kommer vi få det vi inte vill ha. I min förändringsresa var det ett exempel kring Moder Teresa som satte sig. Hon var inte mot krig, hon var för fred. Det kan tyckas vara en petitess, men det har en stor skillnad för oss. Du föder aldrig krigstanken, däremot fredstanken.
Det som slog mig under Almedalsveckan, är att en organisation, som jag inte tänker benämna med namn, men som väldigt få svenskar är för, ändå fick enormt mycket fokus. En organisation som enligt Wikipedia har 160 medlemmar, men fick tid i traditionella och sociala medier enorm uppmärksamhet. 160 medlemmar, ungefär en andel på 0,000016 av den svenska befolkningen får vårt fokus. Jag räknade på att om alla svenskar fick proportionerlig mediatid skulle en sådan organisation få ungefär 9 minuter per media om året, så länge deras medlemmar enbart skulle få uppmärksamhet för just deras engagemang i den organisationen.
0,0016 % av vår befolkning anses av många vara det stora hotet mot vår demokrati. Det är ett underbetyg till 99,9984 % av befolkningen… Och det allra största problemet är att vi låter de ta fokus. Vilket gör att de kommer växa, för därute sitter ett antal personer som känner sig utanför. Som letar efter en identitet och att få vara någon. De kommer helt plötsligt lockas till en grupp där de kommer få känna sig inkluderade och vara någon. Ett ställe där de får uppmärksamhet.
Ungefär samtidigt kom det också musik som ingen ville ha, men ändå var den helt plötsligt i allas tankar och diskussioner. Hur anskrämligt det än är, var det ett extremt tydligt exempel på hur något kan växa för att vi lägger fokus på det. Både organisationen med 160 medlemmar och musiken är så långt över gränsen för vad gemene man tycker är okej. Därför blir det enkelt att ta ställning mot det, vi vill visa att vi inte tycker det är okej. Vilket är en fin tanke, men istället får vi det att växa…
Den sittande amerikanske presidenten och partiledaren från samma lilla by som jag bor i, har spelat det här kortet väl under flera år. De vet hur de ska få fokus på sig och de vet att det gör att de växer, oavsett hur de beter sig. I dagens mediebrus är det enormt skickligt, men vi går i fällan gång på gång. För vi läser, uppmärksammar och fokuserar så hårt på det vi inte vill ha, att vi får just det vi inte vill ha.
Lägg ditt fokus på det du vill ha. Vill du ha medmänsklighet, fred, goda relationer? Fokusera på det. I vår värld idag är det enkelt att ta avstånd från saker vi inte vill ha, men vi har väldigt svårt att stå upp för något. Speciellt utan att lägga fokus på de destruktiva krafterna. Se till att vattna dina blommor och inte ditt ogräs helt enkelt!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
PS. Om uppmärksamheten i media skulle vara helt proportionerlig, fundera på hur mycket tid 22 fotbollsspelare i svenska landslaget skulle få… 😀 DS.
