När min mamma gick bort fanns det en sak som stack ut över allting annat när människor omkring mig berättade vad de skulle sakna hos henne. Även om hon hade massor av vackra sidor och ett stort hjärta, var det en sak de flesta skulle sakna mer än annat, hennes skratt. Min mamma hade oerhört lätt till skratt och det var speciellt. Så till den grad att en teaterföreställning en gång fick pausas för att min mamma skrattade så mycket. Så till den grad att hela fester (inklusive min egen studentfest, efter att jag lämnat den…) satt sig som legendariska minnen hos vänner och släkt. För skrattet spred sig, det smittade av sig. Ingen som hörde det skrattet kunde till slut värja sig.
Min mamma var ett perfekt exempel på det som dagens ämne handlar om, nämligen att våra emotioner smittar. Det finns forskning på att vi i det sociala samspelet omedvetet härmar människor som ler. Detta utlöser sedan ett känslomässigt tillstånd som passar med leendet. Vi blir alltså glada för att vi ler och inte tvärtom (rapport). Tanke, kropp och känsla har jag ofta nämnt är del av samma system. Du kan påverka det ena genom det andra. Här är ett perfekt exempel på det. Du ler och därigenom blir du glad. En skrattande människa kommer alltså öka sannolikheten att du skrattar. Forskningen verkar också visa att vi intuitivt uppfattar vissa människor som extra bra på att smitta oss.
I en uppmärksammad forskningsstudie visade forskaren Sigal Barsade att det här inte bara sker mellan två människor, utan det kan smitta en hel grupp. En persons emotioner kan alltså smitta en hel grupp. En persons glädje kan alltså skapa tio glada människor. Studierna visade också på att en medarbetare kan bli tränad i detta, de blir kompetensutvecklade glädjespridare. Även om det naturligtvis också finns de som har det naturligt.
Jag har tänkt ofta på det här de senaste åren, innan jag hade några forskningsbelägg på det. Jag var tidigare chef för ett gäng fantastiska individer. Och det var extremt tydligt hur emotioner smittade och hur visa individer smittar mer än andra. Jag hörde någonstans att den med starkast känslor sätter tonen i rummet. Vissa individer har det i sig, som en sorts superkraft. Kommer de in med positiv energi sätter det tonen för mötet. Har de en dålig dag och tar med sin negativa energi in i rummet, då var stämningen en annan. Sedan hade jag dem som alltid var glädjestrålar, som alltid smittade positivt.
Jag spelade också en viktig roll. Jag förstod det på ett plan, men ändå inte. Som ledare smittar vi också. När jag mådde bra, mådde min grupp bra. Jag märkte det extra tydligt i mitt arbete som klubbchef. De åren jag inte mådde bra som människa. Det smittade i flera led. Inte till alla, men jag kunde märka hur stämningen sjönk i takt med mitt mående. Som Kjell Enhager säger: ”Vi måste må bra för att det ska gå bra.” Det handlar om precis detta, för när vi ler, då ler hela världen med oss. När vi mår bra, får vi andra att må bra, vi smittar av oss. Och får vi andra att må bra, kommer vi må bra.
Som chef eller medarbetare är det här extremt viktigt att fundera över. Dels behöver vi fundera på vilka emotioner jag smittar andra med. Dels fundera på om jag kan göra något för att skapa fler positiva emotioner. Hur kan jag skapa en epidemi?
För dig som inte tror varken på forskningen eller mig, titta på nedanstående klipp…
Och de dagarna där du känner att alla runtomkring dig fått emotionell pest, kolla på detta klippet eller något liknande. Det hjälper rätt bra! 🙂 Och lär av min mamma, ha nära till skratt och du kommer få en gladare omvärld!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato