Dagens rubrik är ett uttryck av ett fenomen som forskningen visar har en betydelse både i vårt samhälle och på arbetsplatsen. Människor med ett positivt emotionellt tillstånd, dvs. de som mår bra, är också mer benägna att hjälpa andra. Ett positivt sinnestillstånd skapar också ett ökat engagemang för den organisation man jobbar för. Och troligen också samhällsengagemanget.
Har du människor på arbetsplatsen som mår bra, då ökar också sannolikheten att de gör aktiviteter som går utanför de uppsatta arbetsinstruktionerna. De hjälper sina kollegor för sin egen goda viljas sak, talar gott om arbetsplatsen, utvecklar sig själva och kommer med mer konstruktiva förslag. Det gynnar alltså arbetsplatsen att ha positiv personal. Forskningen tenderar också att visa att vara positiv också gynnar oss som individer. De med positiva emotionell läggning fick oftare varierande och intressantare arbetsuppgifter. De upplevde också mer stöd från sina kollegor. Vilket leder till större framgång i karriären. Det här vinner alltså alla på. En organisation som jobbar för att skapa medarbetare som mår bra får ut mer av sina medarbetare, samtidigt som medarbetare som mår bra får ut mer av sin organisation. Vad som är hönan eller ägget är svårt att avgöra. Det här sker i ett komplext samspel med många lager, men att positiva och välmående människor bidrar med mer än vad de behöver råder inga tvivel om. Vilket också ger ringar på vattnet, eftersom positiva emotioner kan smitta av sig.
Det här är viktigt, mycket viktigare än vi tror. För det blir som en snöbollseffekt, åt båda hållen. Börjar flera människor må dåligt, slutar de hjälpa varandra. Vi vet också att människor som inte mår bra, i högre grad isolerar sig. Vilket gör det svårare att bryta det dåliga måendet. Och det här får negativa konsekvenser både på en arbetsplats och i samhället. Ju fler som mår dåligt i ett samhälle eller på en arbetsplats, desto mindre tenderar vi alltså att hjälpa varandra. Samtidigt som att hjälpa varandra gör att vi mår bättre.
Fast de negativa jäklarna då, bidrar inte de med något gott? Jo, ett par väldigt viktiga saker. De har en tendens att vara mer kritiska, vilket är bra. Ett gäng med bara positivister tenderar att bli något naiva. Alla idéer tenderar att vara de bästa sedan skivat bröd. Vilket gör att riskerna för felbeslut ökar markant. Någon med en något mer pessimistisk läggning kan sätta saker i perspektiv, peka på brister och få in mer realism. De har också mer tendens till att vara kritisk också i det befintliga, vilket under rätt förutsättningar kan öka vår förmåga att förbättra oss och skapa innovationer. Där den positiva medarbetaren väljer att blunda för vissa brister, lyfter den mer negativa upp det och det kan utveckla organisationen. Det gäller dock att det finns en grundförståelse för varandra och konstruktiv dialog. En arbetsgrupp med enbart negativt emotionellt laddade människor är nog däremot svårt. Fast det finns verktyg att arbeta mot mer varaktiga positiva emotionella tillstånd.
Är ni en arbetsplats med bara massa glada individer som mår bra mest hela tiden, men som ändå vill få in den kritiska rösten? Testa rollspel,
att utse någon som får ta på sig att sätta på de realistiska glasögonen och leta efter brister i er idé om att sälja sand i Sahara. Eller testa Disney-tekniken där du själv tar dig an tre roller, Drömmaren, Realisten och Kritikern. En rätt häftig teknik jag själv använder ibland för att slå hål på alla mina suveräna idéer! 😀 Eftersom jag fick med lite positivt även om de negativa, klarade detta inlägget sig igenom granskningen av Kritikern…
När vi mår bra, gör vi alltså mer gott för andra. När vi gör gott för andra, mår vi oftast bra. Vi behöver jobba mer med detta, på alla nivåer. Vill du veta mer om hur och få mer hjälp på vägen? Då kan du alltid kontakta mig. Eller läsa vidare i bloggandet, för vi kommer återkomma till detta mer framöver.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
