Igenkänningsfaktorn är enormt stark hos oss människor. Till den gräns att vi riskerar att stanna på ett dåligt ställe, för vi vet vad vi har, men vi vet inte vad vi får. Jag skrev en gång ett inslag om att vara kapten på Titanic, om att vi ibland behöver hoppa i panik, den dagen det inte går längre. Förhoppningsvis har vi förstånd att hoppa tidigare. Tyvärr stannar en del kvar och sjunker med skeppet. Bli inte en av dem!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
PS. Och ja, det är jag på bilden! 🙂 DS.
