Hur kommer det sig att mänskligheten har blandat ihop livets olika komponenter? Vi gör de enkla sakerna komplicerade och de komplicerade sakerna enkla. Och det är en fullkomligt värdelös ihopblandning…
Livet i sig, är i sin grundform relativt enkelt. Umgås med människor du tycker om, gör gott för andra, ta ansvar för ditt eget liv och njut av de små stunderna. Ungefär det är vad som behövs för att leva lyckligt. Jag kan nästan garantera att de stunder då du mår allra bäst är de som är allra enklast. När du leker spontant med dina barn. När du går en promenad vid havet med någon du älskar. När du ger en människa en komplimang. När du gör något snällt mot dig själv. Jag tror du kan tänka tillbaka på en stund när du mådde väldigt bra, om så för ett par minuter, och med stor sannolikhet fanns det en enkelhet i den stunden. Livet bara var.
Tyvärr har vi en magisk förmåga som människor att krångla till det. Inte minst vid jul och nyår. Allting ska vara så jäkla perfekt, så vi är inte en sekund i fas med att bara vara. Vi ska käka oxfilé på nyår, fast vi egentligen gillar ugnstekt falukorv mer. Vi ska köpa dyra julklappar till varandra, istället för att säga vad vi egentligen tycker och känner för varandra (kan ju i och för sig bero på att ni inte tycker om varandra… 😀 ). Vi ska skapa det ”perfekta” ögonblicket, när det perfekta ögonblicket skapar sig själv.
Likaså hamnar vi i konflikter, intriger och bråk. Ibland enbart av anledningen för att det skakar om livet lite. Vissa söker sig till konflikter som flugor till ett älgkadaver. De gör sitt bästa för att komplicera sitt och andras liv. Människor som lägger massa prestige i att ha makt, att vara någon och gärna visar det. Det är ingen väg till lycka. Släpp prestigen och andas lite min vän! Livet blir mycket roligare då!
Sedan har vi andra sidan. Alla de saker som är komplexa och komplicerade. Nej, där ska vi plötsligt förenkla. Att skapa välfungerande grupper, arbetsplatser och samhällen. Där tror vi helt plötsligt att saker är endimensionella, när de istället innehåller massor av lager. Vi tror att om vi bara gör si eller så, då löser det allt. Att rösta på SD är det tydligaste exemplet. De är fantastiska på att hitta enkla svar på komplexa problem. Fast det är inte bara där. I organisationer tror vi att en inspirationsföreläsning får fart på personalen. Vi tror att om vi använder en modell och skapar fina värderingar att det löser våra problem. Vi tror att vi kan sätta in en annan person i en grupp och tro att vi får samma resultat. Eller att vi målar ett rum i en annan färg skapar kreativitet, trots att det är en betongbunker…
I nästan allt där flera människor är involverade uppstår komplexitet. Oavsett om det är på jobbet, din familj eller hela vårt samhälle. Det är bara olika grader av den. Tro inte en köksrenovering eller skaffa ett barn till löser era familjeproblem. Tro inte att om ni byter chef eller sätter andra mål löser era problem. Tro inte att politiker kommer kunna lösa alla samhällets utmaningar. Alldeles för många verkar resonera som att de enkla lösningarna är de bästa. Jag tycker att efter 12 ungar och ni fortfarande inte är lyckliga med varandra, kanske det är dags att byta strategi och börja prata med varandra? 🙂 Efter att ha avverkat fem chefer de senaste tre åren, fundera på om det är något annat?
De människor jag tycker allra bäst om, det är de som lever det enkla livet. De som har förstått hur livet ska levas utan att komplicera det. Exakt samma människor är också de som är bäst på att se det komplexa i det som ligger utanför dem. Det är de som förstår att om du rubbar en sak i ett system, riskerar det att få en massa konsekvenser som vi inte kan förutse. Det är de som vill göra skillnad och göra det genom att vara enkla människor som försöker göra skillnad i en komplex värld.
Jag vill hoppas och tro att fler lär sig att vända perspektiven rätt igen. Där vi förstår att våra liv är enkla, men vår värld är komplicerad. Det är först när vi har hittat tillbaka till det som vi på ett bra sätt kan ta oss an de komplexa utmaningarna. Då kan vi också börja leda framtida generationer mot att fokusera på enkelhet istället för betyg, att duga i andras ögon än sina egna och oro över framtiden.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
