Jag hörde för ett tag sedan en politiker beskriva en kommunal chef som en god byråkrat. Det var menat som en komplimang, som en förståelse för processerna inom offentlig verksamhet. I mina öron hade det däremot tagits emot som den absolut värsta förolämpning jag kunde tänka mig.
Efter år av arbete som ledare samt studier kring vad som skapar välmående i livet och på arbetsplatsen är byråkrati ett av de absolut värsta orden som finns i mitt ordförråd. En av de mest grundläggande funktionerna för att skapa välmående på en arbetsplats är att ha en låg grad av byråkrati.
En organisation som präglas av hög grad av byråkrati har ofta två stora problem som sänker välmåendet hos både de anställda och hos de som har med dem att göra. Det första är att byråkrati i mångt och mycket är ett kontrollsystem. Det byråkratiska systemet är byggt på att människor högre upp i organisationen ska få kontroll. Problemet med det är att de människorna som skall leverera uppföljningarna och administrera tappar sin kontroll. Och som ni vet är upplevd kontroll i våra egna liv det mest fundamentala för välmåendet. Ju mer kontroll vi gör i en organisation, desto mer tenderar den upplevda inre kontrollen minska hos den enskilde.
Det här gäller alltså inte bara medarbetare, utan också kunderna. Ska jag fylla i sjutton blanketter för att köpa en mobiltelefon kommer jag inte vara speciellt nöjd. Tack och lov för mobilt bank-id som har underlättat allt kring blanketter och underskrifter. 🙂
Ju mer vi i en organisation ägnar oss åt byråkrati, desto svårare blir det att skapa välmåendet. Dels för att vi tappar vår egen upplevda kontroll, dels för att vi tappar meningsfullheten i vårt arbete. Behöver jag fylla i massa rapporter, skriva journaler och handlingsplaner som inte fyller något större syfte än att skapa kontroll uppåt i organisationen, kommer jag att tycka de uppgifterna är meningslösa och därmed tappar jag engagemang.
Det är inte konstigt att offentlig verksamhet har mycket stora problem med sjukskrivningar, personalomsättning och bristande motivation. De är stora byråkratiska maskiner som inte är anpassade efter dagens samhälle. De är byggda på ett system av förutsägbarhet och som sakta byggts upp på ett sätt så att alla tappat kontrollen. Vilket gör att vi försöker införa mer kontroll för att komma till rätta med det. Stora privata organisationer riskerar ofta samma dilemma.
Jag menar inte att vi ska ha ett totalt okontrollerat arbete. Däremot tycker jag att vi ska vara mycket noga när vi väljer att kontrollera och administrera. Vad får vi egentligen ut av det här? För vem kontrollerar vi? Kommer det minska den upplevda kontrollen hos medarbetaren? Fler chefsnivåer? Nej, tack. Ge mer ansvar till enskilda medarbetare istället. Platta ut organisationen!
Det är fint att någon kan tycka att det är bra att vara byråkrat i dagens samhälle. Själv skulle jag vilja se den goda anarkisten i framförallt offentlig organisation. Eller den goda uppviglaren. Någon som börjar ifrågasätta vad fasen vi håller på med. Någon som börjar reformera och göra om de rigida och byråkratiska strukturerna. Det hade varit någon att hylla! 🙂 Fast de personerna söker sig inte till sådana organisationer. De förstår att de skulle gå under av människor som skyfflade pärmar med rapporter över dem!
Och till alla er som jobbar i en byråkratisk organisation! Nöj er inte, höj er röst för att öka välmåendet på jobbet! Ni är värda mycket mer!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
