Den senaste tiden har mitt liv handlat om att leverera. Det har handlat om att skapa innehåll till utbildningar och sedan leverera det innehållet. Vilket krävt struktur i arbetslivet. Problemet för mig är att någonstans behöver jag hushålla med energin och då har strukturen i företagande och privatliv hackat. Den tid jag har haft över har fått fokuseras på att tanka energi.
Det här är väldigt spännande för mig. Jag har kunnat studera mig själv väldigt intensivt den senaste tiden och hur jag fungerar. Och som jag också tror är applicerbart på de flesta av er. Det handlar just om att få energin att räcka till och när krävs det som mest energi av oss?
När jag hade äran att utbilda mig hos Kjell Enhager drog han ett par gånger en liknelse mellan vanor och att gå igenom en djungel. Första gången vi ska gå igenom kommer det vara extremt bökigt. Vi får använda vår machete för att hugga oss fram genom snåren. Vi får använda mycket av vår energi för att ta oss fram. Nästa gång vi ska göra samma resa genom djungeln går det lättare. Vi har redan röjt en hel del och vi kan ta oss igenom med mindre åtgång av energi. För varje gång vi går igenom djungeln, desto bättre stig får vi och till slut behöver vi inte förbruka speciellt mycket energi alls. Vägen är smidig.
Det här är ju också en av anledningarna till att det är svårt att bryta vanor. För de kostar lite energi, medan att skapa en ny vana kommer kosta oss massor av energi i början. Fast med tiden kommer det bli lättare.
Det här är egentligen det som hänt mig sista tiden. Jag har stått inför helt nya utmaningar. Att ta fram helt nya föreläsningar, att vara med och planera samt att genomföra utbildningar. Det har varit enormt energikrävande för mig. Eftersom det också känts väldigt viktigt att få det bra. Jag har huggit mig fram i inte bara en ny djungel, utan flera.
Vi har ju två utbildningsgrupper som löper parallellt och det har varit spännande att se hur mycket lättare grupp två har varit för mig vid varje tillfälle. Det räcker alltså att jag gått igenom djungeln en gång för att energiförbrukningen ska minska rejält. Även om det fortfarande tröttar, var det på en helt annan nivå. Till hösten ska jag köra samma sak igen och då kommer det antagligen bli ännu lättare.
Hade jag samtidigt kört på med massor av saker i företaget, hoppat på en ny kurs att plugga, socialiserat mig i massor (mitt introverta jag hade inte laddat upp av det…) hade min energi antagligen varit på rött. Vilket inte är hållbart. En del av mig har retat sig på att jag inte tagit tag i vissa saker. Att jag inte förmått mig till att driva på även i andra delar som är viktiga för mig. Fast innerst inne vet jag att det hade kunnat bränna mig. Där jag inte hade haft ork att göra något av det bra.
För mig har det tagit lång tid att lära mig att hushålla med energin. Jag måste leva hållbart i mina egna energidepåer för att klara mig på lång sikt. Det är också i det som dagens lärdom ligger. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du inte ger dig ut i för många samtidigt. När du behöver ge dig ut i en ny djungel, se till att du kan stanna upp och tanka energi på vägen. Planera för det! Det finns saker i livet som händer oss, som vi inte kan välja och som kastar oss ut i en djungel utan stigar. Fast många gånger kan du välja och se då till att välja klokt. Det är inte mänskligt att byta jobb, partner, bostad och allt däremellan på samma gång. Får du nya arbetsuppgifter på jobbet som du aldrig tidigare har gjort, se till att backa lite på något annat område. Bygger ni hus, fått första barnet eller andra stora livsprojekt, ta inte på dig för mycket och hitta vattenhålen för att ladda upp. Du, som jag, behöver leva med en inre hållbarhet. Annars kommer du passera bäst före-datum alldeles för tidigt och som mjölken bli sur…
Nu har jag kunnat släppa arbetets djungelexpeditioner för ett tag. Det finns en del som återstår, men där känner jag att mina duktiga kollegor hugger upp stigen mer än mig. Där jag känner att det kommer inte krävas lika mycket energi att vandra de sista delarna. Däremot väntar nya djungler i livet. Nya stigar ska trampas och det ser jag framemot, för jag lär och utvecklas så oerhört mycket under tiden!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
