Mitt liv har inte varit överdrivet socialt den senaste tiden. Det har varit ungefär som normalt med möten och sociala kontakter. Däremot har det varit väldigt intensivt med utbildningar, rapporter och färdigställande av bok. Det mesta av det har jag dock gjort helt på min egen kammare, jag har alltså varit helt ensam. Ändå har jag de senaste dagarna varit så att jag känt ett enormt behov av att få vara för mig själv. Varför är det så?

Det brukar sägas att introverta människor laddar sina batterier när de är ensamma. Extroverta hittar däremot energin i mötet med andra. Inte sagt att de båda grupperna under rätt förutsättningar inte kan finna energin på andra sättet. Vi är inte 100 % introverta eller 100 % extroverta. För min del är jag dock lagd åt det introverta hållet och brukar samla mest energi när jag får vara för mig själv.

Fast nu har jag fått vara för mig själv och då borde ju batterierna bli laddade? Mitt behov av att vara ensam borde minska? Nej, det är lite mer komplicerat än så. Även om jag fått vara själv har min hjärna fått jobba hårdare än på mycket länge. Dess kapacitet har fått användas till att arbeta. Vilket gör att den inte heller fått ladda upp sig.

Vi måste alltså förstå skillnaden på när vi förbrukar energi även som ensamma och när vi laddar energi. Det räcker inte med att vi är själva, vi måste också ha aktiviteter som inte förbrukar hjärnkapaciteten. Problemet här är att när jag jobbar i ensamhet så laddar jag inte upp energin, samtidigt som mitt sociala behov ökar, för det är inte kul att vara ensam för länge. Men när jag väl träffar vänner och familj är jag för trött för att riktigt vara social. Jag hade behövt ladda energi genom konstruktiv ensamhet, för att sedan socialisera mig.

Jag har aldrig reflekterat över det här tidigare, att jag behöver göra skillnad på rekreationsensamhet och arbetsensamhet. Vilket är en utmaning, för jag vill samtidigt inte vara för mycket i ensamhet. För det mår jag inte heller bra av. Samtidigt som om jag inte löser min rekreationsensamhet så blir jag en ganska osocial individ. Vilket en vän fick möta häromdagen. 🙂

Jag vet inte hur ni tänker och känner som läser bloggen, som ser er som introverta. Är det en fråga ni funderat över? Har ni några tips på att hitta balansen?

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Post Views: 638