Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att allt jag har är nuet. Och ju mer jag lyckas vara där, desto lyckligare blir jag. Ett lyckligt nu leder alltså till ett lyckligt du.
Det här har jag vetat om i 20 år. Att det finns inget annat än nu. Allting annat är bara minnen eller fantasier om framtiden. De har båda sina funktioner, men det är bara i nuet jag kan uppleva lycka, eller olycka. Ett glatt minne kan skapa en varm känsla inombords här och nu. På samma sätt som jag kan oroa mig över morgondagens möte och det skapar en jobbig känsla inom mig. Fast det är här och nu jag upplever det. Även om jag flyter framåt eller bakåt i tiden i mina tankar, utspelar det sig just nu i mitt huvud.
Ju mer medveten om detta jag är, desto bättre mår jag. När jag mådde som sämst var jag ständigt tillbakablickande och fick fruktansvärd ångest över alla idiotiska saker jag hade gjort. Eller alla saker som jag inte hade gjort. För att i nästa stund känna oro för det som väntade. Jag befann mig fysiskt i nuet, men jag var aldrig där.
Idag spenderar jag väldigt lite tid på att blicka bakåt. Visst, jag blickar ibland åt det hållet och ser både dåliga som bra saker. Fast jag vet att det bara handlar om en tillbakablick, inget verkligt. Och då kan jag använda det konstruktivt.
På samma sätt jobbar jag med att vara mindre i framtiden. I många delar har jag lyckats där med. Det finns väldigt lite som oroar mig för framtiden, men det betyder inte att jag skiter i den. En av mina livsstrategier är att leva mitt liv idag, så att det blir lite bättre imorgon. Nuet handlar alltså inte om att leva helt och hållet som om det vore sista dagen på jordklotet. Det handlar om att i varje stund göra medvetna val för en bättre framtid. För mig, men också för sin omvärld.
Lyckas jag alltid? Nej, verkligen inte. Det vore banalt att tro att jag skulle nå dit. Någon enstaka gång kommer ångesten, lite oftare oron. Fast jag är ett levande bevis på att det går att förändra. Det handlar om medvetenhet och en tro på att kunna förändras. Det handlar om att sakta, men säkert, träna sig på att släppa taget och uppleva kontroll i nuet. Att acceptera att det ibland inte fungerar och att jag inte är perfekt. Och njuta fullt ut av de stunder då jag faktiskt är helt här och nu, utan någon annanstans att vara…
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
