Hur ofta har vi inte hört eller läst om att vi ska leva varje dag som om den vore den sista? Och ja, jag förstår grundtanken i det. Att leva här och nu, säga de saker som lätt blir osagda och så vidare.
Det finns dock ett stort problem med att leva varje dag som om den vore din sista. Förutom att du ju varje dag skulle bränna alla dina pengar, så skulle du också inom kort bränna ut dig. Det finns ett annat uttryck att livet inte är en sprint utan ett maraton. Lever vi varje dag som den sista skulle vi hela tiden spurta i maratonracet. Vilket gör att vår energi tar slut ganska snabbt. Långt, långt innan den egentliga mållinjen.
Ja, livet kan ta slut imorgon och ju äldre vi blir desto sannolikare är det att det blir så. Fast spurtar du hela tiden kommer du förr eller senare få spendera lång tid med att återhämta dig. Och det är dåligt investerad tid, för återhämtningen tar längre tid än spurtandet.
Om jag tänker på vad jag skulle hinna med min sista dag på jorden, så skulle jag behöva en väldigt lång dag. Och förmågan att ändra tidens gång har jag inte. Ännu… 😉 Istället handlar det om att prioritera, känna efter inom mig själv och balansera med krafterna. I perioder kan jag öka tempot, hinna med mer saker, i andra perioder behöver jag sakta ner. Då och då behöver jag kanske till och med stanna helt för att hämta andan. Livet handlar om att balansera nuet och framtiden. Även om framtiden inte finns, behöver vi ändå på något sätt förhålla oss till den. Åtminstone när det gäller vår egen kropp. Annars hade vi aldrig behövt fysisk träning. Vem hade gått till gymmet den sista dagen i sitt liv? Säkert någon galning, men vi andra hade nog levt lite mer hedonistiskt.
Lev dina dagar med en tanke. Säg de saker som behöver sägas till de du bryr dig om, gör de saker som balanserar dig och din kropp mellan nutid och framtiden. Prioritera. Ibland är det en kanelbulle, ibland är det en löptur. Den perfekta balansen finns inte. Hittar du den, försvinner den lika snabbt igen. Fast strävan efter balans kan vi alltid ha.
Och du, ta inte livet på så stort allvar. Du och jag är bara en liten blinkning i detta universums oändlighet. Vad vi gör spelar väldigt liten roll i det stora hela, men det spelar väldigt stor roll i det lilla.
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Eller just ja, den finns ju inte… 😉
/Happycato