Jag är ett stort fan av optimister. Människor som har förmågan att se glaset som halvfullt. Som har förmåga att välja perspektiv och se det ljusa. Det är människor som har en bra grund till lycka. Sedan finns det den naiva optimisten. Den som ser glaset som fullt, när det är halvfullt, eller ibland tomt. Som går på smällar, som inte gör dem lyckliga. Det är oftast deras problem, men ibland händer det att den optimisten kommer in i företagsledningar, kommunstyrelser och andra befattningar som gör oss andra olyckligare. Igår dök det upp två sådana situationer som fick mig att fundera vidare.
Om du besöker en läkare som berättar för dig att du har bröstcancer, vilken typ av läkare skulle du vilja ha? Pessimisten som säger att det troligen är kört? Realisten som målar upp ett mörkt och jobbigt scenario om en tuff behandling, andelen som dör av bröstcancer osv? Optimisten som berättar att med rätt behandling så är sannolikheten stor att du klarar dig igenom det, men att det finns risker? Eller en naiv optimist som säger att med rätt inställning så botar det sig själv? Jag kan inte tala för dig, men jag skulle vilja ha en optimist. Någon som med en positiv grundsyn kunde visa på att chanserna är goda, men att det kan vara en jobbig resa.
För ett antal år sedan läste jag enormt mycket böcker om lycka, positivt tänkande, hur vi kan jobba med vårt mindset osv. Böcker som ibland gränsade till naiv optimism (delar av The Secret exempelvis…). Så ramlade jag över boken ”Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande?” av Barbara Ehrenrich. Hon ställdes inför just den naiva optimisten. En läkare som uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. Hur optimism hade drivits för långt, till en naivitet.
Verklighetens exempel
Igår stötte jag på två sådana här tillfällen i en lite bredare kontext, som får konsekvenser på människors liv och ekonomi. Den ena var en golfklubb där styrelsen tagit ett beslut som gör att klubben går 1,5 miljoner back i år, vilket leder till en ökning av medlemsavgiften nästa år med 15 %. Beslutet grundade sig på naiv optimism. En glädjebudget (ack så vanlig inom golfklubbar) visade sig slå massivt fel och nu får medlemmarna ta konsekvenserna. Man tog inte hänsyn till kända faktorer och gav sig också in på ett område där man inte hade någon direkt kunskap. Jag brukar tänka på unga entreprenörer som jag träffat. Flera av dem har sagt att de skulle aldrig startat om de visste hur mycket jobb det skulle innebära. Den ungdomliga naiviteten är magisk, de ser inte hindren och kör på. Där är det en fin egenskap, men när det gäller andras pengar är det inte lika vackert. När naiv optimism kostar tusentals människor pengar.
Det andra exemplet är en glädjebudget åt andra hållet. Tänk dig att du ska köpa en ny TV till familjens stora glädje. Den gamla är trasig och nästintill en livsfara där barnen fått elstötar när de råkat röra den. Du listar ett antal egenskaper som TV:n måste ha, HDMI, HD-upplösning och så vidare. Sedan sätter du en budget på 1 000 kr för inköp av TV:n. Du kollar inte vad en sådan TV kostar, utan du bestämmer dig för att det får kosta max 1 000 kr, fast i affären finns det ingen billigare än 3 000 kr. Det blir ingen ny TV, istället försöker du anlita en reparatör för att hålla liv i skrället du äger.
Det här har nu skett i ett mycket större sammanhang. En kommun avsätter först 80 miljoner för en ny idrottsanläggning, eftersom den gamla är helt uttjänt. Sedan tar man in anbud och så visar det sig att det kommer kosta mer än det dubbla, vilket leder till att det inte blir något av byggandet.
Glädjekalkyler
Om jag tror att en TV ska kosta 1 000 kr när den i verkligheten kostar 3 000 kr. Då är det naiv optimism. En normal person hade kört en check på Pricerunner och sett att min naiva optimism inte kommer göra mig något gott. Nu har inte Pricerunner idrottsanläggningar i sina sökningar, men det måste ju finnas någon typ av check en kommun kan göra innan. Finns det andra kommuner som byggt liknande anläggningar senaste åren? Högst troligen. En felberäkning på 92 miljoner, alltså från 80 miljoner till 172 miljoner. Det är inte direkt inom felmarginalen. Den personen som gjort kalkylen är antingen en naiv optimist, eller en cyniker som visste att det inte skulle gå ihop sig för att slippa bygga.
Jag lägger ingen värdering i om en ny idrottsanläggning bör prioriteras, eller att golfklubbens styrelsebeslut var riktigt. Däremot blir det tydligt att den naiva optimismen finns överallt. Ibland kan den kläs in i det nya uttrycket ”killgissningar”. Beslut, budgetar och mycket annat tas utan någon realism.
Ett tredje exempel jag kom att tänka på precis nu är det vallöfte som några av våra nya styrande partier kom med inför valet. Att bensin- och dieselpriset skulle sänkas med flera kronor. Nu blir det några fjuttiga ören. Kostnaden för oss, ca. 7 miljarder. Hade deras vallöften gått igenom hade det kostat oss skattebetalare flera hundra miljarder kronor. Mer än vad alla sjukvård, skola och försvar kostar sammanlagt. Vallöftena var byggda på extremt naiv optimism och nu blir det nästan skrattretande att ingen ställde frågan vad det skulle kosta skattebetalarna att sänka dieselpriset med 10 kronor/litern.
Vi behöver en ny Hans Rosling
Det fanns en anledning till att vi älskade Hans Rosling. Han plockade ner de naiva optimisterna med fakta. Hans saknas i världen. Det finns ingen som honom som kan visa med logiska argument den dumhet som ibland härjar, både hos oss själva och i samhället som helhet.
Jag har egentligen bara ett krav på politiker, ledare och chefer. Bygg era beslut på sakliga grunder. Var inga naiva optimister och killgissare. Sluta lägga glädjebudgetar, sluta ta beslut enbart för att ni tycker det känns bra i magen. Var optimister, men släpp naiviteten!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happy Cato