Det här är min vän Bahaa. Han kom till Sverige, från Syrien, för ett par år sedan. Vi har känt varandra i snart 1 1/2 år och vänskapen med honom har berikat mitt liv på flera sätt. Idag tänkte jag därför koppla vår vänskap till lycka och hur viktigt det är att möta våra rädslor.
En av de saker som jag inte är stolt över och som ingen vet, är att jag första gången jag fick rösta i ett val, valde att lägga min röst på Skånes Väl, i valet till regionfullmäktige. Skånes Väl var en samling av ett antal partier som hade gått ihop för att ställa upp i regionvalet. De var främlingsfientliga och drev också frågan att få sälja alkohol i vanliga butiker. Jag vet inte om det var det senare som lockade mig mest att rösta på dem. Oavsett har det mindre betydelse, det vore samma logik som att rösta på Hitler för att man tyckte han hade klok politik kring infrastruktur. Eller att rösta på Sverigedemokraterna för att man gillar deras äldrepolitik. Det går liksom inte att stötta ett sådant parti för en sakfråga som överskuggas av en världssyn som man inte delar. Oavsett vilket, så föll min röst på Skånes Väl. Det spännande är att jag inte kände några invandrare. Vi hade en bosnisk kille i min gymnasieklass, Brahim, som var trevlig, men han var aldrig med i någon av våra andras gemenskap. Och sen fanns det ett antal personer till från forna Jugoslavien som jag visste fanns. Jag hade egentligen inte något problem med någon av dem, men ändå fanns det en rädsla för dessa invandrare. Så pass stor, att jag valde att lägga min röst på ett främlingsfientligt parti.
Idag kan jag både skratta och skrämmas över den rädsla jag kände. Samtidigt vet jag att många känner samma ogrundade rädsla idag, och det skrämmer mig ännu mer. Det är naturligt för oss att vara rädda för det vi inte känner. Det finns en anledning till att mörkret skrämmer många, för vi tappar en del av vår kontroll då. Som jag har varit inne på många gånger tidigare, så är den upplevda kontrollen så viktig för vår lycka. Därför handlar det om att möta sina rädslor, se att de inte är så farliga som vi tror. Genom det skapar vi en upplevd kontroll. För mig har Bahaa och andra varit ett sätt för mig att uppleva kontroll för något som tidigare var okänt. Speciellt de sista fem åren har jag fått möta människor som kommer från andra länder och i det insett att vi är i grunden väldigt lika, oavsett om du är svensk, somalier, australiensare eller syrier. Vi är rädda för samma saker, vi känner glädje för samma saker och vi har samma drömmar i livet. Det är i den insikten som rädslan försvinner. För när jag vet att människor från andra platser på jorden i stora delar tänker och agerar precis som mig, då blir det inte heller något farligt. Jag behöver inte vara rädd för det. Jag upplever kontroll, där jag tidigare gick runt med en obefogad rädsla. Det här har varit en av de viktigaste insikterna i mitt liv, för det ändrar perspektiv. Det är då jag vågar säga upp mig från jobbet, för att jag vill möta min rädsla att inte ha trygghet. Det är då jag vågar åka ensam till ett annat land och bo hemma hos en okänd människa, för jag vågar utmana mina rädslor. När jag vågar utmana mig själv och mina rädslor, med ett positivt utfall, så upplever jag till slut kontroll. Det skapar förutsättningen till ett lyckligt liv.
Vänskapen med Bahaa har också givit bidragit med de andra stegen i lyckotrappan. För när vi väl har etablerat känslan av kontroll, att den du möter inte är så olik dig, då kan ni också börja utbyta saker. Ett förtroende och en relation byggs. Det är i den som vi sedan kan börja uppleva utveckling. Vi kan ofta sitta i timmar och diskutera frågor som rör historia, religion, det svenska samhället osv. Jag har lärt mig massor i de diskussionerna. Det är i mötet med andra människor som vi lär oss mest, både om världen och om oss själva. Att få sitta med någon som inte är uppväxt i Sverige och som ställer frågor om varför saker och ting är på ett visst sätt, det får mig att tänka till. Vi håller inte alltid med varandra, vi kan ha olika syn på saker och ting, för vi är präglade i olika kulturer. Däremot så har vi alltid en respekt i vår dialog, som leder till ett breddat perspektiv, från båda hållen.
Om du får en ny vän, så skapar det ju naturligt det tredje steget i lyckotrappan, samhörighet. Det blir inte samhörighet på det sättet som vissa partier vill att vi ska ha, att vi som svenskar har samhörighet. Det här skapar samhörighet som människor, bortom nationaliteter och religioner. För mig har det en stor betydelse, för det berikar min värld istället för att begränsa den. Vad säger att jag skulle känna större samhörighet med någon för att de är födda i samma land eller har samma hudfärg?
Till sist, min och Bahaas vänskap bidrar också till ett högre syfte. Från första början baserades vår relation på ett mentorskap, skapat i ett projekt jag precis hade slutat jobba med. Där inbodda sölvesborgare ingick ett mentorskap med en nyanländ. En av de största svårigheterna i vårt svenska samhälle är att som nyanländ få ett svenskt nätverk. Mentorskapet var en del av att skapa ett sådant nätverk, samtidigt som det var en hjälp att förstå det svenska samhället, träna språket och för mig som mentor få lära känna en ny kultur. Det började alltså med ett mentorskap, som blev en vänskap. Jag tycker fortfarande det fyller ett högre syfte. Jag får fortfarande bidra med att öka kunskapen om Sverige, samtidigt som vänskapen i sig visar på just allt detta som jag skrivit om idag. Det visar på att när vi möter våra rädslor och fördomar, det är också då de kan försvinna.
Det enda negativa med vår vänskap ligger inte hos honom, utan hos mig. Jag lever ständigt med dåligt samvete för att vi inte hinner ses så ofta som jag vill. Det dåliga samvetet är dock ett litet pris att betala, för vänskapen ger som sagt så mycket mer tillbaka!
Jag tänker som Red i Nyckeln till Frihet, att jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och prata med den där ynglingen som lade sin röst på Skånes Väl en septemberdag 1998. Berätta för honom att livet skulle bli bra mycket rikare och bättre om jag istället omfamnade det jag var rädd för. Antagligen hade jag inte lyssnat, för jag förstod inte bättre då.
I mitt förra inlägg tog jag upp det här med att känna sig inkluderad och den frustration som skapas av exkludering. Det är vårt samhälles största utmaning idag. Vi behöver inkludera alla de som kommit till vårt land, men vi måste också börja inkludera de som bott här i hela livet, men som inte känner sig inkluderade. Som känner sig som främlingar på en plats de alltid bott på. Det handlar om att bli sedd som människa, oavsett hudfärg, religion, sexuell läggning mm. Det är i exkluderingen farorna ligger, det är där hat kan gro. Och det börjar med dig och mig, vem eller vilka kan du inkludera? Kan du börja med ett leende och ett hej till en människa du annars inte skulle hälsa på? Du har med största sannolikhet mindre rädsla och mer lycka att vinna på det!
På måndag börjar Bahaa jobba, han kommer nu göra det svenskaste av allt, betala skatt! 🙂 Jag är otroligt glad för hans skull, för det finns en enorm vilja att bidra. Inte bara hos honom, utan hos alla nyanlända jag möter. De vill inget hellre än att inkluderas, att få vara del av samhörigheten. Den processen är du och jag del av! Så bara gör!
Imorgon skall jag utmana lite fler rädslor och fördomar. Jag ska nämligen till Stockholm och det vet vi ju alla hur stockholmare är… Eller… 😉
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
