Av någon märklig anledning så har vårt samhälle idag mixat ihop begreppet att lyckas med lycka. Många drivs av att ständigt lyckas, vi skall leva upp till någon perfekt vision som vi aldrig når. Det kan vara att klättra på karriärstegen, ha det perfekta hemmet eller åka på häftigast semesterresor. Samhället har en definition av att lyckas, jag har min egen och det borde du också ha. För att lyckas utifrån samhällets normer kommer extremt sällan leda till att du blir lycklig.
Det tydligaste exemplet på det här är elitidrottare. De kämpar och kämpar i sin idrott för att ta det där världsrekordet, titeln eller guldet. Den dagen de har tagit det har de lyckats och det är allt som betyder något. Tänk dig att du bygger hela ditt liv kring just detta och så en dag så står du där på prispallen med guldet i handen. Resten av livet kommer ju att kännas meningslöst. Och i många fall så blir det så också. Det finns ett uttryck Post-Olympic stress syndrome. Det är ett tillstånd som drabbar många elitidrottare efter att de deltagit i ett OS och lyckats. Även de som inte lyckas kan drabbas av det, speciellt om de är i slutet av karriären och inte har chans att vänta fyra år till. Det här har hänt hur många gånger som helst och stora idrottare som simmaren Ian Thorpe, boxaren Sugar Ray Leonard och guldmedaljören i Super-G från Lillehammer Diann Roffe har alla berättat om hur de kämpat med depression när OS eller karriären är över. Det finns hundratals fall som berättat om detta, säkerligen tusentals till som inte gjort det. För det är ofta tabu att prata om. Alla fotbollsspelare som lägger ner karriären och slåss med att hitta en annan mening i livet. Alla deras fruar som skiljer sig när karriären är över och stjärnglansen falnar. De har alla lyckats i samhällets ögon, men i sina egna så har de inget större värde längre. Det de upplevt i sina liv är något liknande det jag tidigare kallat rockstjärnelyckan. De har lyckats, men i nästa stund är det bara tomhet och de vet inte var de skall få nästa kick ifrån. Är du världsmästare i tungviktsboxning så kommer du ju inte högre i den sporten. Tar du OS-guld i simning så inser du att nästa gång kommer kicken inte att vara lika stor som första gången.
Det här gäller inte bara elitidrottare utan andra ”framgångsrika” människor också. VD:ar för börsbolag i USA är deprimerade i dubbelt så stor omfattning än vad en normal amerikan är. Jurister är tre gånger oftare deprimerade. Vissa studier visar att barn till rika föräldrar är mer deprimerade än de barn som har föräldrar med låg- eller medelinkomst. Det här gäller egentligen alla yrkeskategorier där du kan på något sätt nå framgång, det är jag övertygad om. Jag lyssnade på Mia Törnblom för lite sen som berättade om en man hon coachat. Han offrade familj och hälsa för att bli Europas bäste inom sin yrkeskategori. Han vann priset två år i rad, men med skilsmässa och massor av hälsoproblem på köpet. Han hade dessutom berättat, att när han vann andra året så kunde han inte känna någon glädje. Inte för att han försakat sin fru, sina barn och sin hälsa. Utan för att han visste att nästa år skulle någon annan vinna. Låt dig aldrig drivas till något sådant! I framgången finns ofta bara tomhet i slutändan, där du offrat allt väsentligt. Fast det finns möjlighet att lyckas ändå, det gäller bara att börja från rätt håll…
Det allra finaste i kråksången är nämligen, att forskningen nu visar på att de som är lyckliga först, de är också mer framgångsrika i livet. Lycka leder alltså till att lyckas. När vi mår bra så är våra hjärnor kreativare, vi har ett bredare seende och är mer öppna för nya möjligheter. Det här är alla bra saker för att nå framgång. Vi har tidigare ofta sagt att rädsla och stress har bidragit till vår överlevnad som grottmänniskor. Det var bra att hela tiden leta efter faror för att vi då skulle upptäcka dem i tid. Och ja, de har haft en viktig roll. Fast nu visar forskningen att vi antagligen hade bättre förutsättningar om vi var lyckliga jäklar! För vårt beslutsfattande fungerade mycket bättre och vi kunde se flera kreativa alternativ när vi var jagade av ett lejon. Vår hjärna må vara gjorda för att överleva, men det är ju rätt coolt om vår överlevnad baserades på att må bra! Alla som vill lyckas borde därför lägga fokus på sin lycka först, sedan kan vi jobba efter att lyckas! Fast vårt samhälle har inte riktigt fattat detta ännu…
Jag säger inte att du inte skall jobba för att lyckas! Det skall vi alla göra, men du behöver definiera vad som är att lyckas för dig, inte utifrån vad ett samhälle eller människor omkring dig förväntar sig. Och du behöver jobba med att känna lycka först! Du är inte din prestation, lägg inte hela ditt mående i det! Du är du och du förtjänar lycka oavsett om du presterar eller inte. Detsamma gäller dina barn och de runtomkring dig, de är inte sina prestationer, de är bra ändå! Du är helt enkelt bäst på att vara dig själv och det kan ingen ta ifrån dig!!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato