Idag har jag världens sämsta motivation (hängmattebild är snyggare än soffbild… 🙂 ) Den är så låg att jag inte ens riktigt klarar att pressa fram prestation. Jag har inte riktigt koll på varför det händer, men det kommer sådana dagar då och då. Bloggskrivandet är en sista utväg för mig de dagar det kommer. Det brukar alltid gå att skriva ur sig ett inlägg. Idag har jag suttit i över en timme utan att få ur mig ett ord. Inga idéer om vad jag skulle skriva om eller ett sug att publicera något av alla de inlägg som ligger förberedda.
Jag misstänker ju att jag inte är den enda som lider av dagar då det är svårt att uppbära kraft att producera något av värde. Fast ibland känns det så, speciellt som entreprenör. Jag följer många framgångsrika och drivna människor på olika sociala medier. De talar alltid om sitt driv framåt och att de aldrig får stanna upp. De talar aldrig om dagar som jag känner idag, där de bara vill ligga på soffan, äta chips och se på Seinfeld. Antingen har de aldrig en sådan dag eller så är det tabu att tala om dem. För dagens entreprenörer ska alltid vara så jäkla drivna mot sitt mission att det inte är tillåtet att stanna upp. Och det sätter en onödig press på mig och en massa andra människor. För vi matas med att vi aldrig får stanna om vi vill nå dit vi vill vara. Vi måste ständigt pressa oss, även de dagar då vi inte känner för det. Vi matas med citat som detta:
Jag är rätt bra på att förmedla mitt driv också. 9 av 10 dagar har jag det drivet. Jag vet mitt syfte och vad jag vill. Räcker 90 % av dagarna för att skapa det jag vill skapa? Inte en jäkla aning, men jag har fasen ingen ambition att nå det om det innebär att jag ska behöva må dåligt över att jag inte har drivet den tionde dagen. Nej, låt oss bryta detta tabu om att visa att vi saknar motivation någon gång ibland. Vi måste ibland få ha dagar som inte är prestationsinriktade. Jag tror vi presterar bättre i det långa loppet då, så länge vi inte klandrar oss för att vi har en sådan dag.
Ni kloka läsare förstår ju att det här inlägget bara har varit ett sätt för mig att rättfärdiga min brist på motivation! 🙂 Fast jag tycker att vi via våra sociala medier har skapat ett klimat där låg motivation har väldigt liten plats, så kanske kan det kännas skönt för någon av er att det inte bara är ni som känner så! I mitt oinspirerade läge har jag dessutom lyckats få fram ett nytt inlägg. Inte så långt, men bättre än inget! Det får bli mitt nya motto de här dagarna när jag inte har något driv! Det är bättre att göra något lite, än ingenting alls. Då känns ju ändå chipspåsen mer välförtjänt… 😉 Fast nu blir det ingen chipspåse idag, det blir istället innebandy. Lite av drivet hittade nämligen tillbaka precis nu! 🙂 Och vilket jäkla privilegierat liv jag lever som har möjligheten att kunna unna mig att vara oinspirerad! En stor eloge till alla människor i världen som varje dag oförtrutet måste pressa sig för att ens överleva! Den tanken sätter dagens känsla i ett helt annat fokus!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
