När jag var sex år gammal gick jag på maskerad utklädd till affärsman. Det var min dröm, att tjäna pengar, bli rik och berömd. De senaste dagarna har jag gått och funderat över mig själv som affärsman. Och min slutsats är att jag antagligen är världens sämsta. Och glad är jag för det! 🙂
Låt mig utveckla hur jag tänker. Om vi tänker på hur de flesta företag agerar, hittar de en specifik produkt eller tjänst, en specificerad målgrupp och sedan en prisbild som skall få det hela att gå ihop. Det är liksom grunden, sedan håller de sig till det som de tjänar pengar på. Jag vet mer om att bygga affärsplaner, marknadsundersöka, få lönsamhet, effektivisera än de allra flesta. Rent logiskt är det också så happycato.se och mitt eget företagande borde fungera. Jag vet att om jag hade bestämt mig för att sikta in mig på ett område och arbeta stenhårt mot det, då skulle jag med säkerhet lyckas. Fast det hade tagit död på mig inombords. Skulle jag bara inrikta mig på projektutvärderingar av EU-projekt inom offentlig sektor, vilket det finns de som gör, då skulle jag tappa glädjen. Skulle jag bara använda en modell för att arbeta med organisationsutveckling och tro den passade överallt, skulle jag gå emot allt jag står för. Fick jag bara prata LEAN, DISC, SWOT eller annan valfri bokstavskombination hade jag inte varit mig själv. Det finns de som älskar det och all respekt till dem, men det är inte jag. Jag kräver variation, jag behöver få flyta över olika intresseområden, få vara i både det seriösa och det mindre seriösa. Det är då jag är som bäst. Det går tvärtemot allt jag lärt mig om affärsutveckling, men det är ett aktivt val för jag vet att det är då jag är som bäst. Det i sin tur vet jag leder till att jag presterar som bäst i de uppdrag jag har.
Det här leder till en ordentlig blandning av inlägg på sociala medier, i bloggen och på andra ställen. Där det kan bli högst personligt ena stunden, för att i nästa bli funderingar på filosofisk nivå, för att i tredje läget handla om organisationsutveckling. Jag gör det för att det gör mig lycklig och ska jag vara genuin som människa måste jag leva som jag lär. Det blir spretigt och inte alltid en röd tråd mellan inlägg.
De som känner mig och som har arbetat med mig vet att jag är extremt konkret i skarpt läge. Där jag kan bryta ner stora visioner till små
konkreta handlingar. Där jag kan fånga upp nyanser och resonemang för att hitta lösningar som fungerar. Det gillar jag att göra, väldigt mycket. Det är också därför jag gett mig på ett av de mest svårgreppade områden som finns, lycka. För jag vill försöka göra det konkret. Samtidigt är det så stort, att jag får utrymme att vara spretig här. Det finns en brunn som aldrig sinar att plocka ur. Jag får helt enkelt vara jag. Är det bra för att vara affärsman och få vissa uppdrag? Nej. Är det bra för min egen lycka? Ja. Men det är en ständig brottningsmatch. För när uppdragen inte rullar in på de områden jag vet att jag är riktigt vass, då är det lätt att ifrågasätta sig själv. Ska jag överge min spretighet och bara fokusera på att bli en skarp affärsman? Jag vet logiskt vad jag skulle behöva göra. Fast då faller hela syftet med varför jag gör det här.
Jag kanske är världens sämsta affärsman, men det får vara så. Jag eftersträvar att bli världens mest genuina affärsman istället. Jag får en golfmetafor i huvudet. I golfen får du ha 14 klubbor i bagen. Du får ha olika bollar, peggar mm. Varje slag du slår på en golfbana är unikt. Inget läge är exakt detsamma. Vinden är lite annorlunda, lutningen där bollen ligger varierar och tusen andra variabler. Om du skulle vilja anlita en golfare för att spela en bana på så bra resultat som möjligt, vem skulle du välja? Någon som bara har en klubba i bagen eller någon som har alla klubbor? Någon som använder samma strategi oavsett vilket slag det gäller? Eller någon som faktiskt tar hänsyn till olika variabler och hittar bästa strategin utifrån det?
Det finns en grund i allt jag gör, även jag har mina modeller. Det är grundstrategin, men för varje kund, för varje uppdrag behövs olika strategier för att nå dit de vill. Då har jag hellre massa klubbor i min bag och byter strategi, än att alltid gå med driver och lyckas var femte gång… Den här metaforen kom jag på här och nu, men fasen vad den hjälpte mig själv! På tal om spretighet… 😀 Ibland inleder jag ett inlägg med en tanke och avslutar det i en helt annan riktning än tänkt.
Ett inlägg rakt in i den jag är, kanske någon känner igen sig i tankarna. En bra affärsman, skulle inte blotta sig. Det är inte bra för affärerna. 🙂 Jag tänker att jag är gärna världens sämsta affärsman, om det betyder att jag får fortsätta vara genuin och ha massa klubbor med mig i bagen! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
