En person i min närhet är en stor supporter av Donald Trump. Vad Trump än gör eller säger, tar den här personen honom i försvar och skyller det på mediernas vinkling. Det här är en av de mest intelligenta människor jag känner, det är ingen okunnig hillbilly, utan någon jag har mycket respekt för.
De flesta andra i min närhet och media (enligt mig och personen som supportar Trump) tycker däremot att vad än Trump säger eller gör så är det fel. Har han samtal med Nordkorea är det fel, har inte samtal med Nordkorea är det fel, enligt många.
Jag är ingen supporter av Trump, jag tycker han är ett horribelt exempel på hur en bra ledare ska vara. Fast tycker jag allt han gör är fullständigt idiotiskt? Nej, det finns faktiskt en och annan sak som jag kan hålla med om.
Donald Trump är ett utmärkt exempel för att förklara halo- (gloria) och horneffekten. Ett psykologiskt fenomen där vi tillskriver personer antingen positiva eller negativa egenskaper som de inte nödvändigtvis har. Där de saker som inte passar in filtreras bort eller förbises, medan det som passar in på vår uppfattning accentueras extra.
Personen i min närhet har glorifierat Trump och när Donald gör något som inte överensstämmer med den bilden, avfärdas det med medias vinkling eller att han egentligen menade något annat. Medan så fort Trump gör något som låter positivt (även om det kan vara endimensionellt) lyfts detta snabbt fram. Ett exempel är personens positiva åsikt i att Trump är företagsledare och att ett land behöver drivas som ett företag. Jag kan tycka att det finns en poäng i det, men mer på ett metaforiskt plan. När jag sedan i våra diskussioner lyfter fram att det amerikanska budgetunderskottet är det största på många år. Skulle ett företag göra sådana underskott skulle de snart vara i konkurs. Då avfärdas det argumentet med att det är skillnad på om ett företag eller ett land går med förlust. Fast det i princip är samma sak, speciellt om grundinställningen är att ett land ska drivas som ett företag. Ett företags hela grund vilar på att göra överskott.
Vi väljer alltså att accentuera det som passar in och försöker bortse från det som inte passar in, oavsett om det finns logiska och rationella argument för alltihop. Det här är en situation där jag insett att det är fullkomligt meningslöst att föra en argumentation. För de logiska argumenten filtreras bara bort.
Motsatsen är Horneffekten. Där vi tillskriver en person negativa egenskaper. Där vi bortser från positiva saker som personen gör och accentuerar alla fel. Trump är ju ett extremt tacksamt exempel på detta. Och det är egentligen det som personen som glorifierar Trump försöker lyfta fram, att vad Trump än gör, tolkas det negativt. Eftersom haloeffekten finns där, upplever jag, att även en neutral rapportering i nyheterna tolkas som negativ. Fast personen har en poäng, för vi är många som blundar för de saker Trump gjort bra, även om jag upplever det som väldigt få…
Trump i all ära, han är bara ett lätt exempel för att förklara fenomenet med halo- och horneffekten. De här effekterna ser vi på massor av ställen. Det gäller inte bara enskilda individer, utan även grupper. Jag har tidigare skrivit om när jag kom i kontakt med en uttalad nazist. Personen höll sig i sådana forum där hen bara läste negativa saker om invandrare, homosexuella, judar och andra grupper. Skulle hen se en nyhet med positiv vinkling av dessa grupper skulle den förbises eller anklagas för att vara PK eller något annat. Skulle personen vara vän med en invandrare eller homosexuell, skulle det bara avfärdas som ett undantag eller skrattas bort. För det matchar inte in i personens övertygelser.
Jag lyssnade på en podden Dumma Människor, som tog upp just Haloeffekten. I den lyfte de upp att snygga människor ofta tillskrivs massa positiva egenskaper som inte alls var säkert att de hade. Eller att hur många som helst genom mitt liv påstått att jag måste vara bra på basket bara för att jag är 197 cm. Basket är nog den bollsport jag skulle säga att jag är sämst på…
Hur vi filtrerar vår värld är grunden till ett lyckligt liv. Vi har ett val att välja hur vi filtrerar. Både på hur vi ser på oss själva och hur vi ser på andra. Halo- och horneffekten gör vi oftast helt omedvetet, vilket jag tror sätter krokben för oss. Vi skapar bilder av människor som inte är så bra som vi tror (den blinda förälskelsen). Vi skapar negativa bilder av grupper som inte stämmer (fördomar). Jag tycker att vi ibland behöver nyktra till, ta ett steg tillbaka och studera oss själva och vilka filter som vi ser på världen. Vi behöver ställa oss utanför oss själva och se om det finns halo- eller horneffekter i våra liv som polariserar, skapar fördomar eller förstör för oss själva.
Och ni som inte tycker Trump är världens bästa eller att SD ska styra Sverige, förstå hur de här effekterna spelar roll. Newtons tredje rörelselag:
” Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter” Halo- och horneffekten funkar enligt mig likadant. Ju mer vi väljer att hornifiera personer, grupper eller partier, ju mer kommer de som sympatiserar med samma personer, grupper eller partier att glorifiera desamma. Vilket bara ökar polariseringen. Det här har visat sig genom historien gång på gång…
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
