De senaste dagarna har jag funderat över det komplexa med att leva. Jag använder mig av modeller, eller principer, som gör livet lyckligare och enklare att leva. Fast i många fall är livet mycket mer nyanserat för att passa in i någon modell.
My business
En modell jag ofta använder och nämner i mina föreläsningar är Byron Katies ”My Business, Your Business och God´s Business”. Som en påminnelse om att det jag har kontroll över är min egen attityd. Det är jag som äger rätten över min egen reaktion. Jag kan inte kontrollera vad andra gör mot mig. Jag kan inte kontrollera min yttre värld.
Den här modellen är fantastisk för att påminna mig själv om vad som ligger inom min kontroll. Fast de senaste dagarna har jag haft en brottningsmatch inom mig själv, baserat på just my business. Var går gränsen? Och när behöver jag kliva över en tröskel och göra något för att ramarna för min kontroll just nu krymper?
En värld som inte matchar min önskan
Jag lever i en värld som styrs av alltfler människor som inte delar mina grundläggande värderingar. Som krymper min frihet, som krymper andras frihet att få vara det de vill vara. Ett samhälle där politiken alltmer dikterar villkoren för vad som är rätt och fel. Som gör skillnad på människor. Allt det som går stick i stäv med vad jag tror gör oss lyckliga.
Jag följer det som händer. Små framflyttningar av positioner. Varje positionsförändring gör mig ledsen. För varje litet steg mot en mer exkluderande och konservativ politik inskränker på det jag vill stå för. Trots att den inte drabbar mig personligen. Jag är normen, på papperet idealmedborgaren för den politik som förs. Ändå blir jag bara ledsen.
En inre kamp
Det pågår en enorm kamp inom mig. Att bara tyst backa ur, tänka my business och kanske lämna den här platsen. Ingen skulle klandra mig för det, inte ens jag själv.
Eller gå utanför my business och försöka göra något åt det. Fast jag inte har en aning om hur. Jag har full respekt för alla som försöker förändra, försöker vara en motkraft och står upp för vad de tror på. Det gör jag med, på mitt sätt, men det vi gör räcker inte.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
/Happycato
