Om du lägger en groda i kokande vatten kommer den hoppa ur kastrullen, men om du sakta värmer vattnet med grodan i kommer den inte märka skillnaden och stanna kvar i kastrullen.
Ovanstående är en klassisk liknelse inom personlig utveckling, men den är inte riktigt sann . Grodan är smartare än så, det har visats flera gånger. Frågan är bara om vi människor är det?
När jag föreläser om lycka och att vi behöver uppleva kontroll över vårt liv, brukar jag prata om nyårslöften. Hur de flesta går in med hull och hår. De springer en mil och äter bara broccoli för att bli hälsosamma. Och efter ett par veckor ger de upp. De har hoppat i en kastrull fylld med kokande vatten.
För att lyckas med långsiktiga förändringar behöver vi göra tvärtom. Små steg framåt, så att vårt system hinner med. Tanke, kropp och känsla har svårt att acceptera för stora steg. I kris kommer de att anpassa sig, men annars behöver vi ta det långsamt.
Problemet är bara att den strategin också fungerar för negativa förändringar. Inte bara hos oss själva, utan på samhällsnivå. Jag lever mitt i kastrullen Sölvesborg. Sakta, men säkert, förflyttar sig politiken här till en ny temperaturnivå. Samtidigt som de står över kastrullen och lugnar oss att det inte blivit varmare.
-Nej, det är ju bara en policy.
-Nej, vi har inget emot dem, men bara de bor någon annanstans. Om inte i Sveg så gärna i Syrien.
-Nej, vi tycker bara det är fel att tigga.
-Banksy? Var det han som målade naturlandskap i Dalarna? I så fall har vi gärna hans tavlor på väggen.
Allt för att kunna höja temperaturen i smyg. För att kunna förflytta sina positioner där människors frihet att vara sig själva sakta urholkas. Inte jag då, jag är ju vit, heterosexuell man utan några större funktionsvariationer. Dessutom företagare och med duglig inkomst. Lite dålig på avelsidan, men det kommer säkert ett åtgärdsprogram för det med…
Det här började långt innan Sölvesborg. Sveriges i särklass skickligaste politiker har ju fått övriga partier att höja temperaturen i sina plattor, så att vi alla nu vant oss vid 72 grader och fått det normaliserat. Vilket gör att vi sakta närmar oss kokpunkten. En tiondels grad i taget. Och vi, normen, tror inte vi sitter i kastrullen. Fast jag lovar, vi blir alla kokta grodor, för ingen lycka finns i att göra skillnad på människor. Inget välmående skapas av att inskränka människors rättigheter. Ingen, mer än en liten skara med makt, gynnas av ett samhälle med intolerans.
Jag hoppas och tror att tillräckligt många människor hoppar ur kastrullen och skållar de fingrar som vridit upp temperaturen. Jag hoppas plattan stängs av och vi åter får en värld som strävar efter gemenskap istället för splittring!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
PS. Och med tanke på våra klimatförändringar är det här inlägget inte ens en liknelse. Vi sitter i kastrullen Jorden och sakta, men säkert, skruvar vi faktiskt upp temperaturen. Och en massa arga män försöker lägga locket på. För om människors engagemang börjar koka, då är det ”min” grupp som förlorar. Det är ”min” grupp som har haft makten genom hundratals, kanske tusentals år. Och den ilska som nu visas, den är bara ett tecken på rädsla… DS.
