Det senaste året har jag funderat en hel del över livet. Tankar kring dess meningsfullhet. Funderingar kring dess meningslöshet. Insikter kring vad livet egentligen innebär. En av tankarna har handlat om vi behöver göra något av våra liv? Och vad innebär det egentligen?
När har vi gjort något av våra liv?
Har en människa som levt i 80 år som olycklig, men som den sista veckan i livet upplever stor lycka, gjort något av sitt liv? Kan det definieras som ett lyckligt liv? Exempelvis någon som sista veckan råkar träffa sitt livs stora kärlek igen. Hon som han var förälskad i som ung och som var orsaken till att allt blev olyckligt. Och denna sista vecka är de tillsammans och lyckliga.
Har en människa som levt i 80 år som lycklig, men som sista veckan upplever stor olycka, gjort något av sitt liv? Kan det definieras som ett lyckligt liv? Mannen som i hela sitt liv gett all sin kärlek till sina barn, bara för att få veta sista veckan att de egentligen inte var hans. Har han slösat ett liv av kärlek baserat på en bluff?
Göra något av stunden
Jag tror inte vi behöver göra något av våra liv. Det är ändå först efter vi är döda som det är möjligt att veta om vi gjorde något av det eller inte. Däremot har vi möjlighet att göra något av varje stund i vårt liv. Vi kan bryta ner det till en oändlig sträcka av nu-upplevelser. Och faktiskt skita i framtiden. I dåtiden med för den delen. För vi har ingen aning. Helt plötsligt blir vi påkörda av en cementbil och då kvittar det vad vi har gjort av våra liv.
För min del bryr jag mig inte mycket om att göra något av mitt liv. Jag vet inte ens vad det skulle innebära. Det är rätt många stunder jag inte heller gör något av. Och det är helt okej det med. Så länge jag håller mig till mina egna linjaler för att mäta livet, behöver jag inga linjaler.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
