Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Författare: Marcus Cato

Varför du inte ska leva varje dag som om den vore din sista!

Hur ofta har vi inte hört eller läst om att vi ska leva varje dag som om den vore den sista? Och ja, jag förstår grundtanken i det. Att leva…

Hur ofta har vi inte hört eller läst om att vi ska leva varje dag som om den vore den sista? Och ja, jag förstår grundtanken i det. Att leva här och nu, säga de saker som lätt blir osagda och så vidare.

Det finns dock ett stort problem med att leva varje dag som om den vore din sista. Förutom att du ju varje dag skulle bränna alla dina pengar, så skulle du också inom kort bränna ut dig. Det finns ett annat uttryck att livet inte är en sprint utan ett maraton. Lever vi varje dag som den sista skulle vi hela tiden spurta i maratonracet. Vilket gör att vår energi tar slut ganska snabbt. Långt, långt innan den egentliga mållinjen.

Ja, livet kan ta slut imorgon och ju äldre vi blir desto sannolikare är det att det blir så. Fast spurtar du hela tiden kommer du förr eller senare få spendera lång tid med att återhämta dig. Och det är dåligt investerad tid, för återhämtningen tar längre tid än spurtandet.

Om jag tänker på vad jag skulle hinna med min sista dag på jorden, så skulle jag behöva en väldigt lång dag. Och förmågan att ändra tidens gång har jag inte. Ännu… 😉 Istället handlar det om att prioritera, känna efter inom mig själv och balansera med krafterna. I perioder kan jag öka tempot, hinna med mer saker, i andra perioder behöver jag sakta ner. Då och då behöver jag kanske till och med stanna helt för att hämta andan. Livet handlar om att balansera nuet och framtiden. Även om framtiden inte finns, behöver vi ändå på något sätt förhålla oss till den. Åtminstone när det gäller vår egen kropp. Annars hade vi aldrig behövt fysisk träning. Vem hade gått till gymmet den sista dagen i sitt liv? Säkert någon galning, men vi andra hade nog levt lite mer hedonistiskt.

Lev dina dagar med en tanke. Säg de saker som behöver sägas till de du bryr dig om, gör de saker som balanserar dig och din kropp mellan nutid och framtiden. Prioritera. Ibland är det en kanelbulle, ibland är det en löptur. Den perfekta balansen finns inte. Hittar du den, försvinner den lika snabbt igen. Fast strävan efter balans kan vi alltid ha.

Och du, ta inte livet på så stort allvar. Du och jag är bara en liten blinkning i detta universums oändlighet. Vad vi gör spelar väldigt liten roll i det stora hela, men det spelar väldigt stor roll i det lilla.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Eller just ja, den finns ju inte… 😉

/Happycato

Kommentarer inaktiverade för Varför du inte ska leva varje dag som om den vore din sista!

Konsekvensen av att låta en idiot köra din bil

Skulle du låta en idiot köra din bil? Troligen inte. Ändå är det vad vi gör varje gång vi dricker alkohol. Och det kostar dig och samhället en massa lycka….

Skulle du låta en idiot köra din bil? Troligen inte. Ändå är det vad vi gör varje gång vi dricker alkohol. Och det kostar dig och samhället en massa lycka.

Låter du din inre idiot ta över ibland?
Låter du din inre idiot ta över ibland?

Du som har läst mina inlägg om lycka, vet att jag anser att upplevd kontroll är det första steget till lycka. Kort sammanfattat, att du behöver vara den som kör din egen bil, det måste vara du som styr ditt eget liv. Problemet är bara att varje gång du dricker lämnar du över ratten till en liten idiot. En liten idiot som finns i ditt huvud och som inte tar något ansvar för dig imorgon eller resten av livet. Hen poppar bara fram när du dricker och din inre kontroll får ta smällen.

Jag har druckit mycket i mitt liv. Alldeles för mycket. Under många år i en riskzon. De sista tio åren i väldigt liten mängd och de sista tre åren så gott som inget alls. När jag tittar tillbaka på mitt liv så skulle jag nog kunna härleda 90 % av de idiotiska saker jag gjort till förtäring av alkohol. De övriga 10 % är trötthetsbaserade, då hjärnan är ungefär lika smart. De värsta procenten är en kombination av de båda. Det är inte 18.00 och med två öl i kroppen som den största idioten kommer fram. Nej, det är 03.27 och efter 15 öl.

Jag drack nog för att jag inte upplevde kontroll i mitt nyktra liv. Jag hade ingen riktig inre kompass som kunde leda mig rätt. Och så kom den inre idioten inom mig fram, tog över ratten och körde över både andra människor och mig själv. Bildligt talat alltså. Den inre idioten bor inom mig, den bor inom oss alla. Och hen vaknar till liv med alkoholen.

Vad kostar det oss att vara en idiot?

2500 nya vindkraftverk om året, om alkoholens idioti helt försvann.
Om vi inte släppte fram vår inre idiot hade samhället sparat 100 miljarder SEK om året.

Om vi ser nyktert på det, skulle alkohol vara ett nytt påfund skulle det aldrig bli lagligt idag. Det har förödande konsekvenser för inte bara den enskilda individen, utan för samhället i stort. Enligt en studie från Ramboll, på uppdrag av Systembolaget, kostar alkoholen oss 100 miljarder om året i Sverige. Det skulle finansiera lönen för över 200 000 undersköterskor eller 150 000 lärare varje år. Det skulle finansiera byggandet av 2 500 vindkraftverk. Tio år utan alkohol och elproduktionen i Sverige skulle kunna vara fördubblad.

Varför låter vi idioten komma fram? Jag vet att det kan vara skönt i stunden att slippa köra bilen, men det måste finnas bättre sätt! Det måste gå att lämna över till en förare som inte är en idiot! Vill du leva lyckligt på riktigt, då tror jag att du behöver begränsa ditt alkoholintag ordentligt. Till den grad att den lilla idioten inte kommer fram. Var den gränsen går är olika för olika personer. För mig var det tre öl. Sen var min kontroll borta och idioten tog över. Med första prioritet att dricka mer så att motståndskraften försvann. Var går din gräns? Och vad är kostnaden för dig när idioten tar över? Vad är kostnaden för de i din närhet?

Kommentarer inaktiverade för Konsekvensen av att låta en idiot köra din bil

Prestation eller att sluta försöka

Prestation, prestation, prestation. Jag vet inte hur det är för dig, men jag upplever att överallt jag vänder mig möter jag prestationshets. I sociala medier får jag ständigt tips om…

Prestationskravet kan leda till slokande ”solrosor”

Prestation, prestation, prestation. Jag vet inte hur det är för dig, men jag upplever att överallt jag vänder mig möter jag prestationshets. I sociala medier får jag ständigt tips om vad jag ska göra för att förbättra karriären, bli attraktivare, tjäna mer pengar. I tidningarna läser jag hur jag kan må bättre, bli friskare, bli lyckligare, minska stress, få ett bättre sexliv.

Även om jag tror att alla är välvilligt inställda, att de vill mitt och ditt bästa, så är det ständigt krav på att prestera. Jag sitter ju själv här och presterar ett blogginlägg. Måste vi vara så jäkla prestationsinriktade hela tiden? Kan vi inte bara vara? Den människa jag uppskattat allra mest de senaste åren är Björn ”Nattikho” Lindeblad. Och jag tror många med mig känner samma sak. För mig handlar hans sätt att vara om en sak, att vi behöver inte försöka prestera hela tiden, vi kan bli älskade av att bara vara.

Jag har under många år klämt in mig i prestationskulturen, med mål och scheman för att nå min fulla potential. Kanske det passar en del, men det är banne mig inte vägen för mig. Det finns ingen mening att uppnå min fulla potential om resan dit inte är lustfylld. Och vad är ens min fulla potential? Jag tänker att den potentialen uppnås när jag gör det jag älskar att göra utan att behöva planera eller känner press att prestera.

Det senaste dryga året har jag funderat mycket på det här. Jag har haft ett jobb som jag skött, men som jag inte har fått använda mina starkaste kompetenser i. Fullständigt värdelöst sätt att uppnå sin fulla potential, men det har ändå fått mig att fundera mycket kring prestation, kopplat till vad prestationen ger mig. Ju mer jag kopplar mig till min prestation desto sämre går det, det är min erfarenhet. Har jag en mer öppen inställning till att bara vara, men ändå ha en balans i att göra saker, presterar jag utan att känna att jag presterar. Och med bättre resultat.

En slokande solros

Kanske har du, eller någon du känner, hamnat i en intim situation med någon du tycker mycket om. Men fokuset på att prestera en toppinsats har gjort att det fullständigt låst sig. Det som en lätt sommarbris normalt sett kan få att växa till styv kuling, hänger slokande som en ovattnad solros. Och ju mer tanken kommer på slokandet och prestationen, desto mer hänger den bara där. Precis så tror jag det är i resten av livet med.

Jag är trött på att bli omgiven av prestationshets, för jag har själv matat mig med det i många år. Samtidigt är det jag som behöver hantera det. Att inte längre bry mig om allt jag borde göra. Helt enkelt sluta försöka prestera och bara må gott av att glida fram utan mina egna krav på mig själv att nå min fulla potential. För det är då potentialen frigörs.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

/Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Prestation eller att sluta försöka

Att vara tillfreds

En ledig dag och ett sug att få skriva lite blogg. Den kombinationen har inte varit vanlig den senaste tiden, så jag får passa på när tillfälle ges. Idag kände…

En ledig dag och ett sug att få skriva lite blogg. Den kombinationen har inte varit vanlig den senaste tiden, så jag får passa på när tillfälle ges. Idag kände jag ett behov av att skriva om en känsla eller ett tillstånd som inte är lycka, men ändå i grunden något positivt. Ett tillstånd jag själv befinner mig i sedan ett tag tillbaka, att vara tillfreds.

Jag har under hela min tid som föreläsare och konsult poängterat vikten av att vår personliga lycka kommer inifrån. Det är inte det som händer utanför oss, utan hur vi hanterar det, som skapar lycka. Det här har jag skrivit om massor av gånger, så det är inget vi behöver gå in på djupare just idag. Däremot kan vi hamna på platser i livet, där förutsättningarna för att uppleva lycka är bättre eller sämre.

Skulle du över tid sitta ensam i ett kalt rum utan fönster, skulle det vara en mycket större utmaning att uppleva lycka, än om du omgavs av människor som älskade dig, hundvalpar och vacker miljö. Förutsatt att du gillar hundar. Och att du också älskade de som älskade dig, såklart… Vi kan alltså hamna i tidsperioder där livet är mer som ett kalt ensamt rum, än ett som omger dig med kärlek. Utan att vi kan påverka så mycket i stunden för att ta oss ur det. Det kan vara dagar, veckor, månader, år eller årtionden. Där förutsättningarna för riktig lycka är begränsade (men aldrig omöjliga, åtminstone inte i stunder).

Att tänka om

I de perioderna kanske vi behöver tänka om? Vi behöver jobba med vår mentala inställning. Istället för att försöka skapa lycka, nöja oss med att vara tillfreds. Lita på processerna och ha tillit till att det kala rummet en dag byts ut till en annan miljö. Även om livet är en ökenvandring just nu, behöver det inte betyda att du inte kan vara tillfreds med vandringen. Det betyder inte heller att ökenvandringen varar för evigt.

Jag har lärt mig vad en riktig ökenvandring innebär. Där allt jag såg var sand. Hur länge jag behövt vandra, det har ingen kunnat svara på. I de stunderna har det hjälpt att släppa taget om lyckan. Jag har fått ta ner livet till sina enklaste beståndsdelar och bara vara tillfreds med att jag fortfarande kan andas. Och ha tillit till att även denna vandring kommer en dag ta slut.

Mitt liv är ingen ökenvandring längre, men just nu är jag i en period där förutsättningarna för lycka inte heller är optimala. Där jag inte fullt ut upplever de fyra stegen till lycka och där jag faktiskt inte riktigt har utrymme att påverka dem. Därför landar jag i tillståndet att vara tillfreds, med att livet ändå är ganska bra, att jag gör det bästa utifrån de förutsättningar jag har och litar på att bättre vägar väntar på mig framöver.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att vara tillfreds

Gör något av ditt liv -meningsfullhet eller meningslöshet?

Det senaste året har jag funderat en hel del över livet. Tankar kring dess meningsfullhet. Funderingar kring dess meningslöshet. Insikter kring vad livet egentligen innebär. En av tankarna har handlat…

Gör något med ditt liv? Meningsfullhet eller meningslöshet

Det senaste året har jag funderat en hel del över livet. Tankar kring dess meningsfullhet. Funderingar kring dess meningslöshet. Insikter kring vad livet egentligen innebär. En av tankarna har handlat om vi behöver göra något av våra liv? Och vad innebär det egentligen?

När har vi gjort något av våra liv?

Har en människa som levt i 80 år som olycklig, men som den sista veckan i livet upplever stor lycka, gjort något av sitt liv? Kan det definieras som ett lyckligt liv? Exempelvis någon som sista veckan råkar träffa sitt livs stora kärlek igen. Hon som han var förälskad i som ung och som var orsaken till att allt blev olyckligt. Och denna sista vecka är de tillsammans och lyckliga.

Har en människa som levt i 80 år som lycklig, men som sista veckan upplever stor olycka, gjort något av sitt liv? Kan det definieras som ett lyckligt liv? Mannen som i hela sitt liv gett all sin kärlek till sina barn, bara för att få veta sista veckan att de egentligen inte var hans. Har han slösat ett liv av kärlek baserat på en bluff?

Göra något av stunden

Jag tror inte vi behöver göra något av våra liv. Det är ändå först efter vi är döda som det är möjligt att veta om vi gjorde något av det eller inte. Däremot har vi möjlighet att göra något av varje stund i vårt liv. Vi kan bryta ner det till en oändlig sträcka av nu-upplevelser. Och faktiskt skita i framtiden. I dåtiden med för den delen. För vi har ingen aning. Helt plötsligt blir vi påkörda av en cementbil och då kvittar det vad vi har gjort av våra liv.

För min del bryr jag mig inte mycket om att göra något av mitt liv. Jag vet inte ens vad det skulle innebära. Det är rätt många stunder jag inte heller gör något av. Och det är helt okej det med. Så länge jag håller mig till mina egna linjaler för att mäta livet, behöver jag inga linjaler.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

/Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Gör något av ditt liv -meningsfullhet eller meningslöshet?

Type on the field below and hit Enter/Return to search