Författare: Marcus Cato

Den siffran stötte jag på häromdagen och sägs beskriva medelamerikanens kaloriintag varje dag. 1961 skall det dagliga intaget varit 2880 Kcal. Jag tror inte siffrorna fullt ut stämmer, däremot skulle jag tro att den procentuella ökningen av energiintag kan stämma. Från 1961 till nu har alltså snittamerikanen börjat sätta i sig ungefär 25 % mer kilokalorier om dagen, samtidigt som vi under den perioden haft en enorm förändring från fysiska arbeten till mer stillasittande.

Jag tycker det här är fascinerande. När jag bestämde mig för att ändra livsstil för 10 år sedan räknade jag mina kalorier. Jag vägde mat och såg till att jag låg på ett lagom stort kaloriunderskott för att minska i vikt. I samband med det började jag också plugga en kurs kring kost, näring och hälsa. Just nu är jag tillbaka i kalorikollen. Eller kilokalorikollen om vi ska vara petiga. Det har blivit mitt sätt att uppleva kontroll över det beroende som jag burit med mig genom hela livet, maten. Därför är jag just nu inne i en fas där jag lätt hamnar i googlingar kring sånt här konstigt, som hur mycket medelamerikanen äter varje dag. 🙂

Jag är en rätt stor kille, jag är 197 cm och väger in på kring 90 kg. Jag har ett stillasittande jobb, men promenerar så gott som dagligen och tränar 5-6 gånger i veckan. Jag landar någonstans mellan 2400 och 2700 Kcal varje dag för att hålla min vikt. Skulle jag leva som en amerikan och de här siffrorna stämmer, skulle jag alltså äta 1000 Kcal till per dag. (Det hade inte varit ett problem… 😀 ) 1000 Kcal extra om dagen skulle innebära minst en timme högintensiv träning till om dagen. Vilket skulle innebära 12-14 träningspass i veckan och fortfarande behålla promenaderna. Hur många amerikaner ligger på den nivån?

1000 Kcal extra varje dag utan ökad aktivitet skulle få förödande konsekvenser på sikt. Energi som vi stoppar i oss och som vi inte behöver omvandlas till fett. Nu är det inte så enkelt att alla de kalorierna blir till fett, men vi säger att det skulle vara det. Varje gram fett består av 9 Kcal, så det skulle varje dag innebära ca 111 gram fett som lagrades i kroppen. Slå ut det på ett år blir det 40 kg i ökad fettmassa. Som sagt, mycket förenklat, men väl värt att ta till sig av.

1000 kcal är en knapp 200 g chipspåse. Det är ett stort Marabouchoklad. Det är 160-170 gram jordnötter. En halv kebabpizza. Det är inga enorma mängder mat som krävs om vi väljer fel livsmedel.

Vi svenskar är inte i amerikanarnas klass, men övervikt och fetma ökar i Sverige. Enligt folkhälsomyndigheten är 51 % av svenskarna överviktiga och 16 % lider av fetma. 20-25 % av alla svenska barn är överviktiga. Och som uppvuxen som överviktigt barn själv, lider jag fruktansvärt av att läsa de siffrorna. Är det något jag led över som barn var det min övervikt. Det var fruktansvärt begränsande och har satt livslånga spår i mig. Jag önskar verkligen att ingen behövde genomleva det. Vi vet också av andra studier att ett överviktigt barn lider mycket större risk att bli överviktig som vuxen.

Varför skriver jag allt det här? Jo, för att jag vill att vi börjar tänka efter. Vi har alla ett ansvar, inte minst för vår egen hälsa. Det kanske bara är jag, men jag fullkomligt hatade att vara överviktig, både som barn och vuxen. Fast det gör ont i mig varje gång barn proppas fulla med läsk, godis, chips och allt möjlig annan skit. Det gör ont i mig varje gång jag ser en vuxen dämpa sin ångest och sitt dåliga mående med mat. Det gör ont i mig varje gång vi inte agerar som förebilder för de yngre generationerna. Och det kan inte bara vara brist i kunskap på att vissa saker inte är bra för oss. Det kan inte heller vara brist på kunskap, att om jag stoppar i mig skitmat så minskar mina energinivåer, för kroppen kan inte använda dem på rätt sätt. Och minskar mina energinivåer, minskar motståndskraften mot den där söta och läckra kanelbullen.

Jag har ingen patenterad lösning på hur vi löser ett av våra största samhällsproblem. Jag skulle bara vilja att fler blev nyfikna på sin egen hälsa, tog ett större ansvar för den och på så sätt kunde vi sakta vända en trend där vi går mot ett hälsosammare samhälle. Så att jag slapp bli ledsen så ofta. Att jag slapp behöva befinna mig i miljöer där bara ohälsosamma alternativ till mat serveras. Där jag behöver begränsa mitt umgänge, för det finns inga hälsosamma lunchalternativ om jag inte har lagat det själv. Ni som följer mig på Instagram vet att jag inte är en renlevnadsmänniska, det är inte heller det jag efterfrågar att världen ska bli. Jag unnar mig en hamburgare då och då. Det är min njutning. Fast det ni aldrig ser är alla de andra medvetna valen jag gör, varje dag, för att kunna unna mig den. Det vi behöver är att skapa kontroll över oss själva och vad vi stoppar i oss. För mig hjälper kalorikoll, för dig kanske det är något helt annat.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato