Livet börjar så smått återgå till det normala, åtminstone ser det ut som det just nu. Fram till slutet av november då det kommer fem föreläsningsuppdrag och en tenta inom…
Livet börjar så smått återgå till det normala, åtminstone ser det ut som det just nu. Fram till slutet av november då det kommer fem föreläsningsuppdrag och en tenta inom loppet av två veckor… Plus att jag fått ett nytt konsultuppdrag att skriva, men lite längre deadline än det jag just är på väg att avsluta, så jag hoppas att det inte ska bli så hektiskt.
Idag funderar jag lite över ursäkten ”Men jag är ju bara människa.” Anledningen till det är att jag såg en TV-serie häromdagen där en man använde sig av just den ursäkten efter att ha haft ett antal otrohetsaffärer. Jag har själv använt samma ursäkt ibland när jag har felat, dock inte av samma anledningar som den här mannen hade. Visst, vi är ”bara” människor med våra fel och brister, men är verkligen det en vettig ursäkt att ta till?
För det första så tycker jag att äran att få vara människa inte ska förminskas till ett bara. Att få leva och vara människa anser jag vara det finaste som finns, vilket gör att själva ursäkten minskar hela värdet på människan. För det andra så frånsäger du dig allt ansvar för ditt eget liv och dina egna val genom att använda den. Som att den här killen var kontrollerad av något helt utomstående, som gjorde att hans snopp hamnade i situationer där den inte borde vara. Att själva ursäkten i sig faktiskt gör dig till något annat än en människa, du är kontrollerad av saker du inte har kontroll över, du är alltså en robot. 🙂
Min livssyn på människan är att alla handlingar en person gör har alltid goda intentioner. Sen behöver inte intentionerna överensstämma med vad som är gott i mina eller dina ögon. Jag är fullkomligt övertygad om att Hitler hade goda intentioner utifrån sig själv. Därför kan intentionen vara god, men handlingen förkastlig och konsekvenserna förödande för andra. Och i vissa fall oss själva. Vi kommer alla göra fel, även den godaste av människor felar på ett eller annat sätt, även om intentionen var att göra gott. Däremot är det en enormt stor skillnad på att se sig själv som en människa som anser sig ha kontroll över de val man gör i livet och att inte anse sig ha kontroll över valen. Alla kan hamna i samma situationer som den här mannen, varje människa har då ett val hur de agerar, allt annat vore att ta bort mänskligheten ur människan. Och många människor skulle i situationen göra samma val som mannen, men att skylla på att ”jag är bara människa” som om valet inte berodde på dig själv, det kommer jag aldrig köpa.
Om du är människa, då är du också ägare av dina egna beslut. Oavsett vad du gör för dumheter, är det du som måste äga konsekvenserna av de dumheterna. Är du en människa så har du alltid möjlighet att äga din egen attityd och dina egna perspektiv, vilket i sin tur styr dina val. Vi som har förmånen att leva i ett fritt samhälle har privilegiet att varje dag välja. Ibland väljer vi fel, men lägg aldrig den skulden på någon bortre makt eller någon annan. Stå för de val du gör. För även om det är jobbigt att göra det, är det också vägen till ett lyckligare liv. För när du inser ditt eget ansvar i det som händer dig, det är då du kan börja välja klokt.
Jag ska sluta använda uttrycket ”Jag är bara människa” och istället tänka att jag är en människa med goda intentioner, som då och då tar beslut som visar sig vara fel. Och jag får ta konsekvenserna för de besluten.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Jag är bara människa
Lycka har inte med din intelligens att göra, den har med dig att göra och de medvetna val du gör. Det finns något som heter Downing-effekten. Den visar att personer med låg IQ gärna överskattar sin IQ och personer med hög IQ underskattar sin. Så vi går alla runt och tror att vi är ungefär lika smarta eller korkade som resten av världen. En annan studie visar att män överskattar sin IQ med ungefär 5 poäng, medan kvinnor underskattar sin med samma summa. Den smarta människan kan ju jämföra dessa två studier och dra lite slutsatser… 😀 Sedan är ju frågan om vi sätter likatecken mellan IQ och intelligens. Jag gör det inte. Det är en faktor som spelar in, men intelligens handlar för mig om så mycket mer. Framförallt handlar det om förmågan att se vad som är viktigt för mig och vad jag mår bra av, en lyckointelligens… 🙂
