Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Författare: Marcus Cato

Josse, Zorro och cirkeln

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var…

Josse o jag

I morse var jag ute och sprang med min kära syster Josephine. Ni som läser ofta kanske minns detta inlägg. Konversationen jag hade den dagen var med henne, det var hon snabb med att offentliggöra. 🙂 Det har gått knappt två månader sedan det skrevs och det har verkligen hänt grejer. Från att knappt ha klarat 1,5 km då så sprang hon idag 4,3 km i kuperad terräng (Klinten i Osby). På under två månader så har hon alltså nästan tredubblat distansen och dessutom ökat i tempo.

För mig var min resa liknande. Jag kunde knappt springa 2 kilometer när jag började springa, ett par år senare sprang jag Göteborgsvarvet (21 km) på under två timmar. Det är ingen monstertid, men för någon som tidigare knappt kunde ta sig framåt så är det en jäkla bedrift!

Fysisk aktivitet är för mig ett av de viktigaste sätten för att skapa ett lyckligare liv, men Josses träning handlar också om grundstegen till lycka, upplevd kontroll och upplevd utveckling. Hennes träning går att överföra till andra områden. Och det tänkte jag beröra idag.

Har ni sett filmen om Zorro, med Antonio Banderas? I den är han under en del nedbruten och uppgiven. Han super och är bitter över sin brors bortgång. Samtidigt som han vill göra skillnad. Han vill hoppa direkt upp på fjärde steget till lycka, mening och syfte. Problemet är att han hoppade över de ack så viktiga stegen upplevd kontroll och upplevd utveckling. I filmen möter han sin läromästare, den gamle Zorro, som hjälper honom. Läromästaren har en liten cirkel på golvet och tvingar Zorro att hålla sig inom denna när han tränar fäktning. Ungefär som Daniel LaRusso får göra sin klassiska Wax on-Wax off i The Karate Kid. Det är inte alls kul att öva sig inom cirkeln, men läromästaren tvingar sin adept att hålla sig där, trots tjat. Sakta, men säkert utvecklas både Zorro och Karate Kid. De lär sig att uppleva kontroll och självbehärskning. Precis det här är vad Josse gör rätt. Hon började inte med att försöka springa milen, för hennes kropp hade inte gillat det och hennes hjärna hade skrikit NEJ varje gång hon ens funderade på att springa igen någon gång i livet. För den känslan att pressa sig i början hade satt en känsla som inte alls var behaglig. Istället tar hon det sakta, men säkert. Varje runda ökar hon med några meter, hon behåller kontrollen även om det är frustrerande att vilja springa ännu längre eller snabbare.

När Zorro och Karate Kid lärt sig att uppleva kontroll tar det inte lång tid förrän de gör mycket mer avancerade tekniker. Deras kontroll har gjort att deras upplevda exponentiella utveckling sedan tar fart. Helt plötsligt kan Zorro svinga sig från ljuskronor och fäktas. Karate Kid kan göra tranan på en smal stock osv. På samma sätt ser Josses utveckling ut. Sista två rundorna har hon ökat längden med nästan en kilometer. När du har lärt dig att ta de små stegen, så kommer du att kunna ta större steg relativt fort. Problemet med mänskligheten är att vi vill ta de stora stegen direkt! Sluta med det! Håll dig i cirkeln! Ta små steg, lär dig självkontroll och du kommer få igen det tusen gånger om i slutändan!

Josse säger själv att träningen är mycket skönare nu, än när hon började. Hon har kommit över den där jobbiga tröskeln, den vi behöver komma över för att börja skönja effekten. Jag ser på henne att hon börjar fatta grejen! Nu är det bara att hålla i, fortsätta utvecklas och sedan också klara sig igenom när man når en platå. För då och då blir det stopp i utvecklingen. Då gäller det bara att bita i och fortsätta. Kanske testa något nytt, köra intervaller eller träna i backar. Fast det är en bit kvar innan vi är där. 🙂

Idag har jag fått medverka som gäst i Levnadspodden (avsnittet kommer nästa söndag). Jag berättade om min egen resa och lite kring lycka. Gång på gång återkom jag till den upplevda kontrollen. Kontroll i formen av självkontroll och upplevd kontroll är så oerhört viktigt. Jag pratar om det här och på andra ställen mest hela tiden. Kontroll i form av att kontrollera andra eller att försöka kontrollera sådant vi inte kan kontrollera, det är däremot fullständigt värdelöst! Och vi är ibland mänskliga, vi klarar inte av att hålla vår kontroll 100 % i alla lägen. Det är jag den första att erkänna! 🙂 Stress, trötthet, alkohol och mycket annat sätter ner vårt självkontrollsförsvar som kan få oss att göra både små felsteg och fullständigt idiotiska grejer (lex Anders Borg, var på skalan tänker inte jag bedöma utan att ha varit där…), men eftersträva och lär dig förstå att det är i den som första steget till ett lyckligt liv finns.

Jag är grymt imponerad och stolt som bror över Josse. Hon börjar göra saker väldigt rätt, inte bara i träningen, utan även på andra plan. Hon har verkligen satt sig i förarsätet i sitt eget liv. Fortsätter det här i något år riskerar jag att bli omsprungen! 😀 Men det blir jag gärna!

Ha en fantastisk vecka!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Josse, Zorro och cirkeln

Att jämföra dig med alla andra

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag skrev till en bokidé om 10 misstag jag gjort i livet och vad du kan lära dig av dem. Vi går…

Jämför dig inte med andra

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag skrev till en bokidé om 10 misstag jag gjort i livet och vad du kan lära dig av dem. Vi går vidare med temat att titta på andras liv och jämföra det med ditt eget.

Ett misstag jag gjort är att titta på alla andras ytliga liv och tro att de har de mycket bättre än dig. Alla människors liv är på sätt och vis en bluff eftersom vi aldrig får se helheten, det är en illusion som vissa är bättre på att upprätthålla än andra. Dessutom är det bara du som kan leva ditt eget liv så då är det väldigt mycket slöseri med tid att sitta och titta på andras yta bara för att trycka ner dig själv.

Som vi var inne på i tidigare inlägg så har vi lätt att falla i fällan att börja jämföra oss med andra utifrån vad de skriver på Facebook eller lägger på Instagram. Där verkar så många leva så spännande liv och det är inte riktigt sanningen. Dessutom så bakas alla de här personerna ihop till en person i vårt huvud vilket gör att ”alla andra” verkar ha det mycket roligare än dig. Det är väldigt få som skriver om sin ångest, sina djupa tankar och sin analklåda på sociala medier. Det förekommer, men de är få och det ger väldigt få likes.

Samma sak gäller med våra mest lästa nyhetssidor, bloggar och andra medieformer. De lyfter alltid fram de mest extrema exemplen, både positiva och negativa. Det gör de för att det helt enkelt ger läsare, du behöver bara se en löpsedel så är den extremt sensationssökande. För vi vill läsa om det vulgära, det extrema. Det ger oss en flykt från vår egen vardag, oavsett om det är något negativt som ett trippelmord eller att någon vunnit 100 miljoner. Vem vill läsa om killen som vann 22 kronor på lotto? Eller om en cykelstöld? Det ger inte riktigt samma effekt. Det leder också till att vi matas med extrema exempel.

Dessa extrema exempel kryper sakta in i oss så att vi börjar tro att det är det ordinära i vardagen. Ett trippelmord eller två får oss plötsligt att bli mer otrygga, mer försiktiga och oroliga över samhällets utveckling. Ett exempel är efter att flygplanen flög in i World Trade Center i New York 2001 så började folk bli rädda för att flyga. Deras plan kunde ju bli kapat. Det ledde till att de istället tog bilen vilket har en enormt mycket högre dödlighet än flygplan oavsett terrorattacker eller inte. Det gjorde att det istället dog fler människor i bilolyckor än någonsin tidigare, ökningen var större än alla dem som dog av terroistattackerna. Det verkade ju helt rationellt att ta bilen istället, men logiskt var det inte.

På samma sätt påverkas vi av mediernas rapportering, vi låter deras extrema exempel styra våra liv åt olika håll. Eftersom världen har blivit globaliserad så kommer det dessutom nyheter från alla världens hörn i ett flöde dygnet runt. Lägg till att vi alla har mobilkameror idag vilket gör att mångdubbelt fler händelser av det extrema slaget fångas på bild. Allt det här leder till att vi matas av extrema händelser från hela världen, dygnet runt och ju mer de gör det, desto mer vardag blir det för oss. Ju mer vardag det blir för oss, desto mer börjar vi köpa att det är så världen ser ut. Så ett misstag du kan börja undvika är att läsa alla artiklar som florerar om det ena eller det andra extrema. För risken är att du börjar tro att det är sanningen. Dessutom är många artiklar vinklade eller inte ens sanna så källkritik har blivit en bristvara i vår värld.

Just hur vi tar in information i vår värld är ett spännande område som tangerar till detta misstag. Jag har exempelvis fått möta en del uttalade nazister och rasister i mitt yrke. Det jag har lagt märke till är att deras informationsinsamlande är väldigt begränsat. De rör sig i medier som är rasistiska och läser forum inom samma område. Inom dessa områden så är ju rapporteringen extremt ensidig. Du matas ständigt med ett perspektiv på en fråga med många sidor. Naturligtvis så blir en person som redan har en sådan åsikt mer och mer övertygad efter varje inlägg de läser. De får ju bara en bild av hur invandrare beter sig illa och hur andra kulturer än vår egen är fruktansvärda. Samma risk löper du fast kanske inom helt andra områden. Får du alla dina nyheter från Aftonbladet och Facebook. Kanske du i din dåliga självbild bara följer fitnesstränade tjejer eller playboykillar på Instagram. Det kommer att påverka ditt sätt att se på världen, du kommer känna att världen bara består av den typen av människor. Så det kan både stärka en bild av världen som är ensidig, men det kan också sänka dig. Därför är det så viktigt att lära sig vilka informationsflöden du vill ha i ditt liv. Du behöver informationsflöden som stärker dig och ger olika perspektiv, flöden som kan utmana dig till att vilja utvecklas.

Ditt liv handlar om dig och det är bara du som skall leva det. Du är därför den ende som du skall jämföra dig med. Det du kan göra är att jämföra dig med gårdagens du, är du lite bättre än vad du var igår? Om svaret är ja, då är du på rätt väg! Du kan omöjligt leva upp till att jämföra dig med någon annan inom olika områden. Det finns alltid någon som hoppar högre, har snyggare rumpa eller löser rubiks kub snabbare än dig. Kanske att du är bäst i världen på någonting och det är jättebra, så länge du inte tror att du kan bli bäst i världen på allt. Det du kan göra är att prestera maximalt utifrån dina förutsättningar och utifrån vad du vill i livet. Varken mer eller mindre än så!

Alla människor har komplex för något, alla människor ser upp till andra människor. Även den vackraste supermodellen har komplex för någon kroppsdel. Du kan tycka den kroppsdelen är fantastisk vacker, ändå har personen komplex för den. En arkitekt kan vara världens bästa på att rita byggnader, men ha fruktansvärda komplex över att behöva framträda i sociala sammanhang. Så du är mänsklig om du har komplex och jämför dig med andra. Det är inte det jag vill ta bort, jag vill att du skall acceptera det och göra det bästa av vad du har. Vissa saker behöver vi inte bry oss om. Det vore dumt av mig att ha komplex för att jag inte talar Swahili om jag ändå aldrig kommer behöver tala språket.

Det finns massor av strategier du kan använda, men det är väldigt individuellt beroende på vem du är och vad du vill med ditt liv, vilken strategi som är bäst. En strategi som är vanlig, men som begränsar oss, är att inte sätta sig i sammanhang där våra komplex och brister framkommer. Eller att dölja delar av vår kropp som vi skäms över. Kortsiktigt och i vissa sammanhang kan det var en bra strategi, för du behöver inte må dåligt där och då för ditt komplex. Är du som mig så är det dock så att jag vill ha så lite begränsningar som möjligt. Det betyder att jag skulle behöva undvika massor av saker istället för att börja utmana mig själv och mina komplex. För mig var min mage ett ständigt komplex genom livet, från det att jag var tio badade jag med tröja på med ursäkten att jag hade lätt att bränna mig. Som vuxen undvek jag att bada helt och hållet, undvek så mycket jag kunde de sociala sammanhang där min mage kunde exponeras. Jag tycker fortfarande inte om min mage, men jag tillåter inte den begränsa mig på samma sätt. Jag kan bada och sola på stranden utan några större problem. Och det är nästa strategi.

Att acceptera dina svagheter och inte längre tillåta dem hindra dig är en strategi som är mer långsiktig. Ofta kan vi ha komplex för saker som andra människor aldrig skulle uppfatta. Om du börjar acceptera dina egna svagheter skall du se att de oftast accepteras av andra också. Vi gillar människor som är transparenta och som tycker om sig själva. Människor som har accepterat sina svagheter och vågar blotta dem tycker vi mer om, för de är prestigelösa.

Den tredje strategin som du kan använda är att förändra dina komplex och svagheter, att förbättra dina svaga sidor så att de inte längre begränsar dig på samma sätt. Det kan vara att du inte är nöjd med en sådan trivial sak som dina vadmuskler. Antingen får du alltid ha långbyxor, vilket är strategi ett. Acceptera att de är som de är vilket är strategi två. Eller så får du helt enkelt börja träna dem så att de blir som du vill ha dem vilket är strategi tre. Nu är det ett skitdåligt exempel, för det vet alla vi som har långa vadmuskler att de är nästan omöjliga att öka i volym. 😀 Med den kunskapen kanske det är bättre att satsa på strategi två i just det här fallet! Fast du fattar vad jag menar. Allting handlar också om hur du prioriterar, vi har alla begränsat med tid och pengar. Hur mycket begränsar dina komplex och svagheter dig i livet i jämförelse med hur stor tidsinvestering det krävs för att bli av med dem? Mina vadmuskler är inte värt insatsen för de begränsar mig inte tillräckligt, men när jag gick ner 26 kilo i vikt var det väl värt insatsen för det begränsade mig oerhört mycket på många plan i livet. Det är bara du som kan svara på vilka prioriteringar som är viktiga för dig och det är du som behöver göra rätt val i ditt liv.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Att jämföra dig med alla andra

De med snyggast yta är lätta att förblindas av

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag gjort till en bok om mina 10 största misstag och vad du kan lära dig av dem! 🙂 Ett av de…

Idag kommer ytterligare ett kapitel från det utkast jag gjort till en bok om mina 10 största misstag och vad du kan lära dig av dem! 🙂

Ett av de största misstagen jag har gjort i mitt liv är att ständigt jämföra mig med människor omkring mig. Det kan vara människor jag känner, det kan vara kändisar, men det kan också vara helt andra människor som jag aldrig mer än sett i två sekunder. Tanken var där direkt, tänk om jag kunde ha det som dem, varför har de fått allt och jag ingenting?

Det kom en dag då jag insåg att jag inte hade det sämre än någon annan. Om jag hade det var för att jag skapade det inom mig själv. Den ena delen var för att jag tittade på en yta, en bråkdels sekund av andras liv. Den andra delen var att jag insåg att jag var lång, mörk, men med vit hy och man. Jag var normen, jag var den som hade allra bäst förutsättningar på hela jordklotet att lyckas. Det kan låta extremt korkat att tänka så, men för mig gjorde det en skillnad. Sedan har jag aldrig känt mig som en del av normen, jag har inte känt att jag har passat in i framförallt den manliga normen. Jag kommer aldrig att passa in i den mallen, men jag får ju ändå fördelarna av att vara man till könet. Tragiskt, men sant.

Att jag faktiskt ingår i normen, tydligen skall bara fyra procent av Sveriges befolkning vara normen och jag är en av dem, gör ju att du naturligtvis kan tänka att jag har bättre förutsättningar att lyckas. Ja, på ytan kan det verka så, men jag har också brottats med att vara Sveriges lataste person, fullständigt odisciplinerad och aldrig gjort mer än nöden kräver. Och att jag alltid känt en förväntan att jag skall göra något stort av mitt liv, eftersom jag hade alla förutsättningar. För mig var det större utmaningar och jag brukar tänka att kan jag förändra mig själv så kan alla göra det. Så tror jag det är faktiskt, sedan att jag passar in i en sjuk norm har naturligtvis gjort det lättare för samhället att ta till sig mig. Hade jag varit en romsk, homosexuell kvinna med en funktionsvariation, då hade jag inte varit samhällets kelgris nummer ett. Det är samtidigt inte så mycket vi kan göra åt i stunden, vi kan bara göra det bästa av våra förutsättningar och jobba för en långsiktigt förändring.

Vi har så oerhört lätt att falla in i en offerroll, att alla andra har det så lätt på olika områden. Och vi tittar ständigt på ytan, det vi presenterar utåt är det som räknas i vårt samhälle och det är helt sjukt. Innerst inne vet vi om att allt det är sjukt, vi vet att det materiella inte skapar någon bestående lycka, ändå köper vi myten om att den som har finast saker på ytan också är lyckligast. Med intåget av sociala medier har det blivit ännu värre. Facebook och Instagram förvandlas allt oftare till kvalificerade snoppmätartävlingar. Vem kan åka på coolast semester, ha dyraste klockan, laga den godaste maträtten osv.? När vi sedan dessutom har hundratals av sådana vänner, så kommer min snopp verka väldigt liten när jag har adderat ihop alla de andra. För det är på något konstigt sätt så vår hjärna fungerar. Vi kan inte skilja dem åt, utan till slut bakas allting ihop till en massiv person, kallad Alla som har det så himla mycket bättre än dig.

Alla är egentligen flera hundra personer som visar upp sin absolut finaste yta på en bild eller en status. Du vet ingenting om deras lycka eller bakomliggande liv. Har de ett behov av att lägga allting på sociala medier så är sannolikheten rätt stor att det bakom inte är så vackert som det verkar. Personer med stort behov av bekräftelse från andra har ofta ett dåligt självförtroende och det blir en ständig kamp med att få nog bekräftelse för att hålla nivån på en acceptabel nivå.

Jag skall berätta en berättelse om en tjej jag lärde känna, där det här var så väldigt tydligt. Vi kom varandra nära så jag fick komma under den där ytan. Hennes yta bestod av en man med bra inkomst, attraktiv för de flesta kvinnor. Hon hade en son, ett nybyggt hus i mångmiljonklassen, inredning därefter och två bilar av bättre kvalité. Hennes föräldrar var relativt välbärgade och hade en fin båt samt att de åkte på flera utlandssemestrar varje år. De hade ett stort socialt liv, där de träffade flera par, drack goda viner och åt god mat. För många skulle det här vara ett perfekt liv och det är det på ytan. Och det var precis så hon kände, att allting bara var en yta, inombords mådde hon dåligt. Hennes förhållande var kärlekslöst och kommunikationen var död. Hennes föräldrar var bestämda i sina åsikter och uppväxten präglade henne med skuld för att det ansågs inte okej att lämna ett äktenskap med barn. Och vad vi kan kalla ”samhället” kunde inte heller se det som acceptabelt i hennes ögon. Hon hade ju allt som samhället vill att vi skall ha. Hon var olycklig och hon kände sig inlåst i något hon inte klarade ut.

Vem kunde se den tjej som höll på att drunkna om vi bara tittade på ytan? Ändå är det precis så vi gör, vi tittar på andras materialistiska liv och tror att de har det verkligen perfekt. Även om vi själva är i en sådan position där vi har ytan, men där det djupare inte finns, så köper vi ändå andras ytor, att de har det säkert jättebra för de är så lyckliga utåt. Jag blir alltmer övertygad om att alla de som har de perfekta fasaderna är de som har de mest olyckliga liven. Jag har äran att få komma många människor relativt nära och de som kämpar så hårt för att hålla sin fasad uppe mår sällan speciellt bra.

Jag har varit precis likadan, när jag mådde som allra sämst var den perioden jag bodde lyxigast, åt och drack det bästa, hade en fin titel på jobbet, fick spela fina golfbanor och hade den dyraste garderoben osv. Jag köpte att fasaden är det som gäller, det innanför är ändå inget som efterfrågas. Mitt liv förändrades radikalt när jag släppte fasaden och började jobba med det inre istället. Och framförallt göra saker för att jag ville göra dem, inte för att människor runtomkring eller samhället förväntade sig det. Eller rättare sagt, att jag förväntade mig att de förväntade det sig av mig. För det mesta sitter i vårt eget huvud. Tjejen lyckades efter ett par år bryta sig loss från den tanken om vad världen runtomkring skulle säga och lämnade sitt förhållande.

Så oavsett vad det gäller, titta väldigt lite på andra människors ytliga liv, sök istället möjligheten att komma innanför människors skal. Det är där det spännande finns, det är där de djupa samtalen, samhörigheten och närheten finns. De saker som vi alla eftersöker, men som relativt få har förstått hur de skall göra. Istället fortsätter vi med våra snoppmätartävlingar på sociala medier för att fortsätta köpa myten av den materialistiska lyckan. Och nej, jag är inte emot att ha materialistiska saker, jag tycker vi skall unna oss på olika sätt. Det vi behöver förändra är att vi måste flasha med dem för det skapar mycket mer ångest hos andra än vad det skapar glädje hos dig. Och är det verkligen det samhälle vi vill skapa?

Jag vill dock inte att du slutar att titta på andra, för det är genom mötet med andra som du kan lära dig saker. Det är i mötet och att ta lärdom av andra som du kan skapa den du vill vara. Det gäller att se bortom de exklusiva bilarna och klockorna. Du behöver hitta människor som är duktiga på att var lyckliga, inte de som har en Rolex och gärna visar den! I nästa inlägg kommer jag skriva vidare på det här temat!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Kommentarer inaktiverade för De med snyggast yta är lätta att förblindas av

Tävla och vinn!

Det är dags för ny tävling och idag ligger det två böcker i potten! Du som vinner får min egen bok JOBBET ÄR DITT -En praktisk jobbsökarguide och den fantastiska…

Happiness Hypothesis

Det är dags för ny tävling och idag ligger det två böcker i potten! Du som vinner får min egen bok JOBBET ÄR DITT -En praktisk jobbsökarguide och den fantastiska The Happiness Hypothesis (på engelska) av Jonathan Haidt.

En vinnare vinner båda böckerna och du är med och tävlar genom att svara på tre frågor. Jag vill också att du berättar vem du skulle vilja anställa om du var chef och motivera varför! Tävlingen pågår till och med den 10 augusti. Den som svarat rätt på frågorna och har bästa valet (enligt mig) vinner de båda böckerna. Vinnaren meddelas via e-post och publiceras här på bloggen. Skulle du inte vinna, men vill ha böckerna ändå? Inga problem, JOBBET ÄR DITT -En praktisk jobbsökarguide och The Happiness Hypothesis finns att köpa till bra pris via länkarna. Och du, kom ihåg att gilla happycato.se på Facebook och Instagram för tips om hur du skapar ett lyckligare liv. Och chansen att vara med i fler tävlingar såklart! 🙂

Lycka till!!

Tävlingen är nu avslutad!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Tävla och vinn!

Ett lyckligt land

De senaste åren har FN börjat mäta hur lyckliga vi är som nationer och jämföra med varandra. Flera aspekter vägs in, som ekonomi, psykologi, enkäter och nationell statistik. Utifrån det…

De senaste åren har FN börjat mäta hur lyckliga vi är som nationer och jämföra med varandra. Flera aspekter vägs in, som ekonomi, psykologi, enkäter och nationell statistik. Utifrån det får de fram ett index på lyckoni26vån i landet. Det här är för mig ett mycket bättre sätt att mäta ett lands framgång än att mäta tillväxt i ekonomin, vilket är det som är gällande normen idag. Det finns ett land i världen som mäter lycka och använder det som ett minst lika viktigt mått för sitt land som sin Bruttonationalprodukt, det lilla landet Bhutan i Asien. De har också varit en viktig del i att ta fram FN:s mätmetoder.

Ser vi på den senaste mätningen 2015 så är vi i Sverige ett av de lyckligaste länderna, vi hamnar på plats åtta. Schweiz innehar förstaplatsen före Island och Danmark. Det mest olyckliga landet i undersökningen (alla länder är inte med) är Togo på plats 156. Topp 10 ser ut som följer:

1. Schweiz
2. Island
3. Danmark
4. Norge
5. Nya Zeeland
6. Finland
7. Nederländerna
8. Sverige
9. Australien
10. Colombia

Så alla nordiska länder kvalificerar sig på topp-10, detta trots vårt mörka och snöiga klimat. Något gör vi rätt här! Det spännande är att ett land som Colombia är med på topp-10, de sticker ut i jämförelse med alla andra länder på listan. Dessutom så finns det andra undersökningar som utsett dem till det lyckligaste folket på jorden (tillsammans med flera latin- och sydamerikanska länder). Varför är det så? Kokain? 😀 Nej, men deras ekonomi är inte en av de största, de brottas med en hel del problem i landet osv. Det finns många teorier om varför, men ingen vet riktigt säkert. Landets ekonomi växer, det brukar ge människor tillförsikt om framtiden. Det är ett bra sätt att hålla lyckonivån uppe, att ha hopp. De har starka familjeband, familjen är central och relationer är en viktig faktor för lycka. Våldet har minskat kraftigt, vilket leder till att människor känner sig tryggare. Trygghet är oerhört viktigt för att kunna börja röra sig mot lycka. Colombia har mycket festivaler, dans och musik. Tillfällen att träffa andra människor, få röra på sig och det finns mycket passion i detta. Helt utan vetenskaplig grund skulle jag misstänka att många människor hamnar i en sorts flow vid dessa tillställningar. Tänk dig själv den bästa konserten du varit på, det är som att flyta iväg in i något oförklarligt. Colombianerna har fattat det och ser till att göra det ofta! Colombia är ett vackert land, både naturen och människorna. De colombianska kvinnorna anses vara några av de vackraste i världen. En vacker omgivning gör oss lyckligare, det är utan tvekan så. Colombia har dessutom inte samma problem som oss med årstider, de går inte runt och är bittra för novemberslasket. Det borde inte vi heller vara, för det är inget vi kan påverka, men alltför många av oss lägger kraft och energi på det vi inte kan påverka. Colombianer har också relativt mycket lediga dagar, 33 stycken i snitt. Det ligger runt vad vi har i Sverige med om vi räknar in helgdagar. Och vår ledighet spelar in, det ger oss mer tid med nära och kära, tid för återhämtning och roliga upplevelser.

Så vad vi lär oss av detta? Vi i Sverige är ett av de lyckligaste länderna enligt FN:s mätning. Mycket beroende på den sociala trygghet som vi upplever i detta landet. Något vi delar med de flesta andra länder på listan. En grundläggande trygghet är en viktig faktor för att uppleva kontroll. Grundsteget för lycka. Däremot så känns det som att vårt hopp om framtiden inte är lika stort som hos colombianerna. Åtminstone inte om du är politiker…

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Ett lyckligt land

Type on the field below and hit Enter/Return to search