Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Författare: Marcus Cato

Grattis mamma!

Jag sparar mitt nästa inlägg om värderingar till söndag. Skriver några rader om livet just nu istället, känns som en sådan dag helt enkelt. Ni som följer mig på Facebook…

grattis mamma

Jag sparar mitt nästa inlägg om värderingar till söndag. Skriver några rader om livet just nu istället, känns som en sådan dag helt enkelt. Ni som följer mig på Facebook och Instagram vet ju om att det är min mammas födelsedag idag. Igår var det fyra månader sedan hon gick bort och det är fortfarande en overklig känsla.

Vår hjärna är rätt märklig, den har ett inbyggt försvarssystem för att hantera döden känns det som. Som att vi inte fattar vad som hänt, som att den inte ska kunna ta till sig döden på djupet. Ibland känns det som att det är en dag sedan hon gick bort, i nästa stund som om det var flera år sedan. Tidsperspektiven blir fullständigt skeva i det här fallet. För min del tänker jag mycket på mamma och jag minns bara med kärlek. Det finns aldrig någon ledsamhet, förutom när jag får upp den sista bilden av mamma när hon var vid medvetande i sjukhussängen. När hon drar ner mig och kramar mig, fast hon knappt är medveten om vad hon gör. Gråter varje gång  jag tänker på den stunden, för den är så tungt laddad med sorg, men också kärlek.

Jag håller på att utveckla min lyckoföreläsning och har tänkt mycket på mammas liv utifrån den. Forskningen visar på att upp till 90 % av vår lycka kommer från inre faktorer, endast 10 % av yttre. Allting ligger i hur du hanterar de saker som händer dig, ditt synsätt på livet och förmågan att se glädje i små saker. Hennes liv är ett bra bevis på det. Och på tal på föreläsningar så rullar det in lite uppdrag, vilket är kul! Jag hoppas naturligtvis att det fortsätter så framöver!

Min jobbsökarbok ligger nu också för omslagsformgivning och sedan tryck, så snart finns den att köpa! Min största utmaning i livet är att exponera saker jag gjort. Jag har tidigare berättat om att jag var kräkfärdig när jag släppte den här bloggen. Lite samma känsla har det varit med boken. I förra veckan spelade jag dessutom in en ljudfil där jag berättar min resa genom ångest och social fobi till Ångestskolan. Det var ännu värre! 🙂 Jag har nästan aldrig någon ångest längre, men jäklar vilken ångest jag fick av att behöva höra mig själv berätta om min ångest! 😀

Nu när jobbsökarboken är färdig så ska jag börja korrekturläsa min tänkta E-bok om lycka, som ska finnas grattis att ladda ner här på sidan. Utkastet är skrivet, så behöver mest göra finliret. Det är ju inte de delarna jag brinner för, men det är bara att bita i! 🙂

I nästa vecka gör jag ett sista försök att få sålt mitt första filmmanus, som skickas ut till två bolag. Sedan har den varit hos egentligen alla potentiella bolag i landet. Att få ett filmmanus sålt i Sverige, om du inte är etablerad eller har det baserat på en känd bok, är nästintill omöjligt. Så känner mig inte alltför nedslagen om det inte går! Jag får vinna drömvinsten på Lotto, då ska jag producera den själv! 🙂

En annan rolig nyhet är att jag kommer sitta i en Advisory Board för ett riktigt spännande innovationsprojekt som min gode vän Isabelle Falck driver! Det här är verkligen något som kommer göra världen bättre och som har ekonomisk potential! Finns inget bättre än unga entreprenörer med idéer som kan göra vår värld bättre! Det ger mig alltid hopp om framtiden, att vi är på väg in i en ny era! Så det här kommer blir en häftig resa att få vara del av!

Till sist, jag har två dagar kvar på jobbet! På måndag är jag arbetslös och egen företagare på samma gång! 🙂 Det är saker på gång, men inget är klart ännu! Jag vill passa på att tacka alla fantastiska människor jag mött i olika sammanhang under de senaste åren. Det har gett mig nya vänner, kontakter och insikter. Framförallt känner jag, att jag genom alla dessa möten har utvecklats enormt mycket som människa! Jag vill också speciellt tacka de 2-3 personer som jag inte tyckt varit fantastiska, för jag har lärt mig allra mest i mötet med er. Speciellt hur viktigt det är att respektera andra människors värderingar! Jag vill också tacka er för, att det till slut ledde till, att jag vågar hoppa och satsa på det jag vill göra! När vi är för bekväma där vi är, blir vi också rädda för att hoppa! Så jag är tacksam att det funnits människor som gjort det obekvämt nog för mig i min vardag, så att jag tycker värdet varit större i att hoppa! Jag vet att det kommer leda mig rätt!

Som ni ser, jag har att göra! Jag blir inte rik på pengar, men på massor av annat! 😀 Och jag vill återigen påminna om att livet är kort! Du vet aldrig när människor du älskar försvinner! Så ta vara på varje stund! Och du vet inte hur länge du själv är kvar, så har du fastnat på en plats där du inte känner att du mår bra i, slå dig fri och skapa en ny plats för dig!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

1 kommentar till Grattis mamma!

It´s all about the values!

It´s all about the values! Orden matades in i oss som ett mantra av vår lärare Bengt-Åke Gustafsson. Vi läste vårt tredje år på universitetet, fördjupningsåret på Ekonomprogrammet och vi…

Värdegrund lycka glädje

It´s all about the values! Orden matades in i oss som ett mantra av vår lärare Bengt-Åke Gustafsson. Vi läste vårt tredje år på universitetet, fördjupningsåret på Ekonomprogrammet och vi var nog alla trollbundna av denna man. Problemet var att ingen av oss riktigt fattade vad han menade där och då, men vi visste att han hade rätt. Det han menade var att våra värderingar är det som måste styra, både på individnivå och på organisationsnivå. Vi är ingenting utan våra värderingar.

Det tog några år för mig att fatta vad Bengt-Åke menade i praktiken. För mig blev det tydligast i min egen livsförändring, där en av de första sakerna jag gjorde efter min krasch var att skriva ner mina värderingar. Jag har lagt till hälsa i efterhand och den har jag lagt överst av alla. Annars är det samma fem värderingar jag skrev ner 2008 som jag låter vara styrande idag (finns under fliken Om Marcus om någon är nyfiken). På individnivå är värderingar ganska enkla, men ändå komplexa. Enkla på så sätt att när vi bryter mot en av våra värderingar så bildas en klump i magen. Vår kropp känner av när vi inte lever efter de principer vi har satt upp för oss själva. Exempelvis ärlighet som är en av mina värderingar, skulle jag ljuga så känner jag direkt det i magen, som att det här var inte bra. När jag mådde dåligt så hade jag omedvetet mina värderingar i huvudet, men jag bröt mot dem gång på gång. Vilket var ett väldigt bra sätt att framkalla ångest. 2008 när jag bodde i Ystad så tyckte jag hälsa var viktigt, även om det var outtalat. Jag åt pizza tre gånger i veckan, godis, drack massor av cola och alkohol. Tro fasen jag fick ångest över mina beteenden, som jag sedan dämpade med mer av samma…

Det komplexa med våra individuella värderingar handlar om att de är olika prioriterade. Ibland behöver vi kanske bryta mot en av våra värderingar, för att en högre prioriterad värdering är viktigare. Då kommer vi känna känslan i magen oavsett, men är vi medvetna om våra värderingar så kommer vi veta att vi har gjort rätt. Ta exempelvis om du har en viktig rapport att lämna in på jobbet, samtidigt som din dotter blir sjuk i maginfluensa. Lojalitet är en viktig värdering för dig, samtidigt som familjen är ännu viktigare. Hur du än gör så kommer du aldrig kunna tillfredsställa alla i en sådan situation och du kommer hamna i en värderingskonflikt. För en del är det här valet jätteenkelt, självklart vabbar jag, eller självklart går jag till jobbet så får jag lämna dottern till respektive/mormor/farfar eller någon annan. För andra är det här jättesvårt, för lojalitet och familjen kan båda vara starka värderingar för dig.

Komplicerar vi det ytterligare så kanske du är ensamstående och med en svår ekonomisk situation. En VAB-dag gör att dina marginaler minskar ännu mer. Då kommer helt plötsligt värderingskonflikten i ett annat ljus. Du kanske går till jobbet för att det är för din familjs bästa i långa loppet, även om det skär i hjärtat att behöva lämna dottern. Värderingar och livet är inte svart eller vitt, det är ett ständigt övervägande om vad som är bäst utifrån dina värderingar.

För mig är värderingar just det som Bengt-Åke matade in i oss, det är allt! Varje beslut du tar är baserat på dina värderingar, trots att du ofta är helt omedveten om det. Ändå är det så få människor som faktiskt har satt sig ner och funderat över sina värderingar. Vilka värderingar har jag? Vilka beteenden visar på att jag lever mina värderingar? Vilka beteenden har jag som inte följer mina värderingar? Det här är så oerhört viktiga frågor och värderingarna är helt unika för dig. När du har dina värderingar på papper, det är då du kan börja fundera över just beteenden. En person som har äventyrlighet och glädje som värderingar kan ju leva ut dem på väldigt olika sätt. En sådan person kan likaväl vara kokainmissbrukare som att utforska grottor i Amazonas. En kokainmissbrukares beteenden leder inte till lycka, men den lever ändå sina värderingar. Det krävs alltså hållbara beteenden för ett lyckligt liv. Och de blir mycket lättare att hitta om du först har tagit fram dina värderingar.

En enkel övning för att ta fram dina värderingar kan du göra med din partner eller vän. Den ena frågar helt enkelt den andra, vad är viktigt i ditt liv och du svarar: -I mitt liv är det viktigt att… Sedan upprepar frågeställaren: -Så du säger att  … är viktigt för dig, vad mer är viktigt i ditt liv? När du har någonstans mellan 6-10 värderingar så har du en lista på värderingar. Det här kan göras för olika delar av livet, för vi kanske värderar olika saker på jobbet kontra träningen. Då byter ni bara ut livet mot jobbet eller träningen. För mig är exempelvis frihet viktigt i mitt liv, men det är också viktigt i min träning. Vilket gör att jag mår bäst när jag inte har en tid att passa, därav tränar jag sällan pass. Får du en lista med vad som är viktigt för dig på jobbet eller träningen, det är ju först då du faktiskt strategiskt kan börja jobba med att optimera de områdena!

När ni fått en bruttolista med värderingar så är det enkelt att prioritera dem sen. Den ena börjar med den första värderingen du sa och ställer den sedan mot den andra. Vilken av dem tycker du är viktigast? Sedan ställs den första mot den tredje osv. När den första värderingen jämförts med alla så går ni över till den andra värderingen och ställer den mot de andra alternativen. Den som ställer frågan om vilka som är viktigast sätter ett streck för varje värdering som vinner en match. Till slut har alla värderingar jämförts med varandra och det bör finnas en segrare, den värdering med flest streck!

Gemensamma värderingar brukar vara nyckeln till framgång i en relation och på en arbetsplats. Dina värderingar är dina och matchar kanske inte fullt ut med någon annans, men ju mer lika ni är i er syn på världen, desto lättare blir det. Det här är, enligt mig, en av de största problemen i många relationer, speciellt sådana som uppstått i lite yngre åldrar. När vi är unga så väljer vi sällan partner utifrån gemensamma värderingar, vi har inte riktigt koll på vad den andra står för. Efterhand som relationen mognar så märker vi att vi inte alls har samma värderingar i livet. Den ena vill ha tryggheten av att bara vara hemma, den andre vill ha ut mer av livet. En ser disciplin som det viktigaste i barnuppfostran, den andre ser dialog. Bristen på gemensamma värderingar är det som sedan tar knäcken på förhållandet, fast vi säger sällan att det beror på det. Nu är det inte så att alla par som träffas i yngre åldrar har det så, många har gemensamma värderingar och vi kan också forma varandras. Att forma varandra och bygga upp en stark gemensam värdegrund bygger på kommunikation, för hur lätt är det att veta vad den andre står för om vi inte pratar om det? Det är precis samma sak i ett företag eller en organisation, men det tänkte jag återkomma till i nästa inlägg.

Det sista jag vill ta upp idag är respekt för att andra har andra värderingar. En av de saker jag har fått jobba med mest, och som har haft störst positiv skillnad i mitt liv, är att ha respekt för att andra människor har andra värderingar än mig. Vissa vill ha trygghet, andra mer äventyr, en tredje frihet, en fjärde professionalitet. Och även om vi har samma ord, så betyder de helt olika. Det här är viktigt att ha respekt för, dina värderingar är rätt för dig, mina är rätt för mig! Sedan kanske jag inte skulle ha ett förhållande med någon som värderar saker väldigt annorlunda än mig, men jag kan ha respekt för dem! En livsfilosofi som jag har numera är att jag respekterar alla människor som respekterar andra människors rätt att vara sig själva (dvs. leva efter sina värderingar). Människor som anser sig ha värderingar som är ”rätt” eller bättre än andras, oavsett hur goda de än är för jag en kamp emot. För det går emot mina värderingar att tillåta det! Jag har ett antal opublicerade inlägg skrivna som handlar om det, så det kommer mer om hur jag menar! 🙂

Jaha, tanken var idag att skriva om vikten av värderingar i en organisation och att de efterlevs. Nu blev det istället ett inlägg om individuella värderingar, men det är ju minst lika viktigt! Så tar vi organisationerna i nästa inlägg…

Ha en fantastisk vecka, så ses vi i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato


 

Kommentarer inaktiverade för It´s all about the values!

Vinnare av tävlingen

Nu har en vinnare utsetts till tävlingen om ett bokpaket av Katarina Gospic! Vinnare är Yasmin Fridman Majak! Stort grattis!! Rätt svar på frågorna var: X. 1300-1400 gram 1. I huvudet…

Nu har en vinnare utsetts till tävlingen om ett bokpaket av Katarina Gospic! Vinnare är Yasmin Fridman Majak! Stort grattis!!

Rätt svar på frågorna var:

X. 1300-1400 gram
1. I huvudet på en banbrytare
1. Den sociala hjärnan

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

/Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Vinnare av tävlingen

Sju dagar kvar och ett uns stolthet

Det är en rätt konstig känsla att bara ha sju arbetsdagar kvar, i en organisation som jag har gett en stor del av mina senaste fem år. Det är som…

stolthet och fördom

Det är en rätt konstig känsla att bara ha sju arbetsdagar kvar, i en organisation som jag har gett en stor del av mina senaste fem år. Det är som att det inte riktigt går in, men ändå gör det. I ena stunden kan jag sitta superengagerad i över hur vi ska lösa framtidens utmaningar, för att i nästa inse att jag inte kommer vara direkt delaktig i de lösningarna.

Idag skulle jag åka tåg till Karlshamn och var där en stund innan. Dagens storm var i antågande, så jag valde att slå mig ner inne i stationshuset här i Sölvesborg. Det är ett ganska anspråkslöst stationshus, med en Pressbyrå och lite toaletter. Men på en vägg finns en stor vägg med foton, där sölvesborgare fått säga vad som är det bästa med Sölvesborg. Och där och då fylldes jag med lite stolthet över de fem år jag arbetat i kommunen. För väggen är ett resultat av det projekt jag ledde när jag började i Sölvesborgs kommun och som lever kvar flera år efter projektets slut.

Projektet gick ut på att hitta en arbetsmetod för personer med försörjningsstöd (socialbidrag är väl den folkliga termen…), så att de blev självförsörjande. Vi byggde upp ett samarbete mellan arbetsmarknadsenhet och försörjningsenheten (socialen…) där deltagaren skulle vara i centrum. Vi andra skulle finnas runtomkring och stötta individen i sin process. Idag hör man det överallt, eleven i centrum, patienten i centrum osv. 2012, när vi började, hörde jag aldrig det, nu finns det överallt. Och vi lyckades jäkligt bra, kring 60 % gick vidare till jobb och studier. Något som är väldigt högt för den här målgruppen. Fast vi hade en grupp som vi hade svårare att få vidare, framförallt män mellan 20-35 som ofta hade missbruksproblematik i sin historia.

Vi startade ett projekt i projektet, som kallades praktik i praktiken. Där anställde vi en handledare, Lukas, som varje vecka tillsammans med mig och våra coacher skapade meningsfulla aktiviteter. De fick ett sammanhang, en daglig aktivitet och vi fick möjlighet att samtala om livets stora frågor. För mig, som vuxit upp i en privilegierad värld, och aldrig hade kommit nära missbruk och socialt utanförskap, var det en ögonöppnare. Mina fördomar föll fullständigt till marken. De här människorna var ofta mycket trevliga, intelligenta och tänkande människor. I mycket högre utsträckning än många andra jag har träffat genom livet. Varje vecka hade vi matlagning på torsdagar och åt sedan tillsammans. Samtalen kring de luncherna var magiska. Vi kunde diskutera politik, filosofi, historia och mycket annat. Och de fick för några timmar i veckan känna att det är okej att fundera över livets stora frågor och att få vara sig själv.

Tavlan på Sölvesborgs station var en av de aktiviteter vi hittade på. Om jag minns rätt så var det fyra killar och Lukas som var delaktiga. Två av dem har idag jobb, en pluggar och en har flyttat till huvudstaden. Fantastiska individer när de bara fick en chans att visa det, och att deras historik inte var det som dömde dem. När jag satt där idag och tittade på tavlan, så mindes jag den tiden och kände stolthet. För att vi gjorde skillnad i deras liv, att de gjorde skillnad i våra och för att vi fortfarande får välkomna alla till Sölvesborg.

Stora delar av det arbetssättet, praktik i praktiken, har vi tagit vidare och utvecklat i det arbetet vi gör med arbetssökande ungdomar i Sölvesborgs Navigatorcentrum. För vi såg att det gjorde skillnad i människors liv! Om jag fick önska så hade fler verksamheter varit byggda på detta sätt, där individens hela situation var det som fick styra och det fanns människor runtomkring som stöttade dem i deras drömmar. Tyvärr har fortfarande inte alla fattat grejen, men en dag så kanske…

Stolthet är en känsla vi ibland glömmer av att känna. Den är inte riktigt okej i vårt samhälle, åtminstone att känna över vår egen insats. Just ikväll skiter jag i om det är okej eller inte. Jag är stolt över det jag fått vara med om att bygga upp under de sista fem åren. Det har varit en rolig resa, men snart är den slut! Om fem år hoppas jag att jag kan blicka tillbaka med stolthet över det jag presterat under den tiden! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

/Happy Cato

PS. Glömde fota väggen… 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för Sju dagar kvar och ett uns stolthet

Hemligheten med lycka

När jag vände mitt liv åt rätt håll, då var Tony Robbins killen jag matade mig själv med. I bilen, på promenaden eller innan jag skulle sova, oavsett var, så…

När jag vände mitt liv åt rätt håll, då var Tony Robbins killen jag matade mig själv med. I bilen, på promenaden eller innan jag skulle sova, oavsett var, så var hans ljudböcker på. Många av mina dagliga rutiner har sin grund i hans material och även om jag idag kan tycka att han är en aning energisk, så har han många viktiga poänger! Så idag får det bli ett klipp där han talar om lycka!

 

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Hemligheten med lycka

Type on the field below and hit Enter/Return to search