Det är den internationella kvinnodagen idag och det har fått mig att reflektera över kvinnorna i min familj. Hur de har påverkat mig och haft en direkt avgörande betydelse till att jag blivit den jag blivit. Jag har verkligen haft tur som fått finnas i en familj med så fantastiskt inspirerande kvinnor!

Jag hade en mormor som gav mig glädje. En kvinna som hade en positiv attityd trots att livet inte alltid var enkelt. Som hade nära till skratt och som inte tog sig själv på för stort allvar. Det tog tid för mig att förstå, men jag har lärt mig mycket av hur vi kan välja vår egen attityd till det som händer oss.

Jag hade en farmor som gav mig kärlek och omsorg. Som tillsammans med farfar gjorde sitt hem till mitt andra hem. Som hittade på sagor om troll och skapade fantastiska berättelser. Kanske var de inte påhittade, men i min värld kom de direkt från hennes huvud och det var från henne jag hämtat min egen fantastiska fantasi.

Jag hade en mamma som gav mig allt. Glädje, kärlek, trygghet, utmaning och väldigt mycket mer. Min pappa har alltid tyckt att mamma curlade mig och det stämmer väl till viss del, men samtidigt satte hon gränser. Hon fick mig att göra saker som var obekväma för mig, saker hon visste var jobbigt i stunden, men långsiktigt bra. Enkla saker som att ringa till tandläkaren själv. Min introversion gjorde att jag hatade sådana samtal som barn, men det var helt nödvändigt. Riktig kärlek är inte att göra allt åt sina barn, utan att få dem att bli så bra människor som möjligt. Min mamma, med hjälp av pappa, var nog världens bästa på att förstå att hitta den rätta balansen i det.

Jag har en storasyster i Joanna som inspirerar mig. Som vågat bryta upp i saker hon inte trivs med för att våga följa sitt hjärta. Som skolar om sig mitt i livet och har en kreativ ådra som de flesta människor skulle drömma om. Som alltid vill prestera, ibland för mycket för sitt eget bästa, men för att hon tycker massor av saker är kul. Dessutom har hon med sin man lyckats uppfostra tre fantastiska barn som alla tre är stjärnor på sitt eget sätt.

Jag har en lillasyster i Josephine som alltid funnits där för mig. Som jag alltid kunnat prata med när det behövts. Som alltid vill ta hand om andra, ibland på bekostnad av sig själv. Som är den som fyllt min mammas enorma skor att vara den som håller ihop vår familj, trots att hon kämpat massor med den förlusten. Och hon är den största kämpe jag känner. Även hon vågade bryta med det trygga och byta yrkesbana mitt i småbarnsåren. Det är fantastiskt att inte bara ha en syster som vågar följa sitt hjärta, utan två!

Jag har en systerdotter i Elsa, isprinsessan. Den coolaste tjej jag vet. Med en mental styrka och en förmåga till flow som de flesta elitidrottare bara skulle drömma om. Med den förmågan kommer hon nå långt här i världen, även om det inte blir konståkning.

Och jag har en liten lyckospridare i Doris. Min största lyckokälla av dem alla. Ett mirakel i sig. En tjej som har utmaningar, men som fixar dem med ett leende på läpparna och redan har en intellektuell förmåga som imponerar på mig. Hon är klok, kanske för att hon redan lärt sig kämpa.

En av mina stora drömmar är att Doris och Elsa får växa upp i ett samhälle med lika förutsättningar. Att de får växa upp och vara sig själva, inte pressas in i fack styrda av unkna samhällsnormer. Där varje individ får vara precis hur de vill, så länge det inte sker på bekostnad av andras välmående.

Jag tycker alla borde ta ett steg tillbaka och fundera på alla kvinnor som haft en positiv inverkan på livet. De flesta inser nog, precis som jag, att det är dem som gjort oss till de vi är idag.

Jag har dessutom tur att ha många andra fantastiska kvinnor i mitt liv. Som får mig att tänka längre, som utmanar mig och som tar mig till nya nivåer i livet. Tack för att ni finns!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato