Vi lever just nu i en bubbla, en gigantisk ekonomisk bubbla. Det är åtminstone min känsla och tro. Vi är alla i den och den är därför nästan helt omöjlig att se. Ni vet det där isberget jag skrev om en gång, först när det var för sent så insåg vi att vi höll på att krascha in i det. Jag upplever det tyvärr som att det här är på väg att hända med vår värld just nu. Och konsekvenserna av en sprucken bubbla är jag väldigt rädd för.

Varför skriver jag om detta? Handlar inte lycka om att sväva runt på små fluffiga rosa moln? Skapar inte en sådan här text en oro som gör oss olyckligare?

1. För att leva i förnekelse skapar ingen långsiktig lycka
2. Nej, lycka handlar om att uppleva kontroll och mycket mer
3. Jo, på kort sikt, men på lång sikt kan den istället vara räddningen

Jag har nämnt det vid ett flertal blogginlägg. Att vår världsekonomi beter sig som en dålig matmissbrukare. En sådan som dämpar sin ångest med att stoppa in ytterligare en kaka i munnen och hoppas på att det löser viktproblemen… Världsekonomin löser sina problem med enorma skuldbördor med att ge ännu mer lån för att finansiera räntebördorna. De löser det genom att trycka nya pengar för att försöka få fart på ekonomin. Pengar som till stor del går rätt in i aktiemarknaden och därför blåser upp kurserna. De används inte till konsumtion, jobbskapande och sådant som kanske skulle göra nytta. Räntorna har sänkts till nästintill obefintlighet, för att försöka få fart i det hela. För att nå inflationsmål. Ett inflationsmål som enligt mig är bland de dummaste mål som satts upp. Det är som att mäta omkretsen på mina vader när jag vill bedöma mitt allmänna hälsotillstånd.

Svenskarna belånar sig allt mer. Med låga räntor är det väldigt attraktivt att låna. Arbetslösheten är relativt låg, de flesta som inte är nyanlända eller unga har jobb. Vilket gör att allt känns bra. Vårt land och vår värld taktar på rätt bra, precis som Titanic gjorde!

Problemet är att extremt lite av substans har skapats av alla de insatser som har gjorts. Eftersom räntorna är låga så finns det inget bra avkastningsalternativ till aktiemarknaden. Pengarna har därför pumpats in där. Och blåser upp kurserna. Sedan behöver det bara fisas till lite för att hela spektaklet ska spricka. Panik uppstår och så kollapsar hela systemet. Vem det är som fiser, det vet jag inte än, men någon kommer göra det. Uppstår panik rasar bankerna ihop, för de lånar ut mångt mycket mer pengar än vad de har. Tidigare har statskassor fått gå in och rädda banker, men nu står många statskassor och gapar tomma. Det finns inga bail-outs.

Det här kommer kasta in världen i en djup depression. Tänk er en hel värld av depression, det mest tragiska som finns. Men vi har oss själva att skylla, för vi går runt och lever som rockstjärnor. Den förra stora depressionen ledde till världskrig. Vi börjar se samma tendenser och strömningar i världen igen. Idag med vapen och teknologi som är bra mycket värre än vad vi hade för 80 år sedan.

Antingen har de stora spelarna blivit för giriga och ser inte detta, eller så är de så livrädda just nu, att de gör allt för att hålla ihop bubblan och försöka göra pyspunka. Och i Sverige tror jag inte man har fattat någonting, det är bara fokus på att vinna röster. Det gör du inte genom att prata om det här. Det gör du genom att prata om sådant som de egentligen inte kan påverka.

Personligen tror jag det är bra för mänskligheten med en kris. Det kan låta bisarrt, men det är i kris vi faktiskt börjar ta tag i de saker som inte fungerar. Vi gör om och gör bättre. De flesta lyckliga människor jag känner har haft en kris och efter det lagt om sitt liv för att leva på ett mer hållbart sätt. Många organisationer som genomgår kriser och förmår sig att förändra det som fört dem in i krisen, kommer ut starkare och bättre efteråt. Efter världskriser har vi som mänsklighet ofta kommit ur det starkare. Tyvärr tenderar vi aldrig att lära oss av vår historia. Jag hoppas av hela mitt hjärta att kris i detta läget inte innebär krig. Jag hoppas kris leder till samarbete för att lösa de globala utmaningarna. Jag hoppas att kris leder till en reformering av hela vårt skolsystem och flera andra delar av vårt samhälle. Jag hoppas kris innebär att vi går från ett politiskt klimat som polariserar och undviker ansvar, till ett klimat där vi åter pratar om framtidstro och hoppfullhet.

Det bästa är att inte tänka för mycket på vad som kan hända. Vi behöver nog vara i bubblan själva för att kunna hantera det. Jag blickar ibland ur min bubbla och väljer att se det positiva i det negativa som ska komma.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato