Kommentarer inaktiverade för Första steget till ett nytt happycato.se
Jag har länge gått och fnulat på hur jag kan skapa mer video/animation på happycato.se. Att ställa mig framför kameran själv är inte min favoritsysselsättning och det behöver klippas mm….
Jag har länge gått och fnulat på hur jag kan skapa mer video/animation på happycato.se. Att ställa mig framför kameran själv är inte min favoritsysselsättning och det behöver klippas mm. som tar mycket tid. När jag själv tittar på Youtube har jag ofta fallit för sk. Whiteboard-filmer där filmen tecknas med en berättarröst. Det är rätt mycket jobb med det med, men det känns som något för mig. Därför slog jag nu till när jag hittade ett bra erbjudande på att skapa den här typen av filmer. Här ser ni mitt första lilla test. Det kommer mer avancerade filmer framöver. Släng gärna iväg några rader om det finns något speciellt ämne som ni vill att jag tar upp!
”Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som…
”Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som på många sätt revolutionerade både bilbranschen, men också hela sättet att arbeta inom industrin.
Jag älskar det citatet, för att till stor del har Ford rätt. Han hade ingen forskning att luta sig emot, utan bara en grundförståelse för hur vi människor fungerar. Idag finns det massor av forskning på detta och vi skulle idag kalla det självförmåga.
Självförmåga innebär en individs egna upplevda förmåga att lösa problem inom ett givet område. Enkelt sagt, vår egen bedömning om vi kan lyckas med den uppgift vi har framför oss. Självförmåga är alltså situationsbaserat. Jag kan tro på min egen förmåga att få till en perfekt bearnaisesås. Däremot kanske jag inte tror mig kunna byta motor i en Volkswagen Golf.
Självförmågan har visat sig vara en mycket viktig faktor för inlärning och problemlösning. Under vissa omständigheter kan den faktiskt ha viktigare effekt än den objektiva förmågan att lösa problemet. Du skulle alltså rent objektivt kunna vara usel på någonting, men tron på din egen förmåga gör att du faktiskt klarar av det.
Vi har lätt att börja tvivla och tro att vi inte kan vid de tillfällen där vi har ett par misslyckanden bakom oss. Skär sig bearnaisesåsen ett par gånger kan jag lätt börja tänka att jag nog inte har förmågan att göra den. Vilket gör att jag tappar tron på att jag kan och därmed bygger ett misslyckande även en tredje gång. Vilket alltså blir en självuppfyllande profetia.
Tänk dig ett barn som gör två dåliga matteprov på rad. Hur den personen skulle kunna leva hela livet med uppfattningen om att hen inte är bra på matte. Och så är personen egentligen ett geni, men förutsättningarna var fel eller barnet hade blivit matat med att det inte var bra på matte. Vi kan alltså bygga upp osynliga spärrar som påverkar oss negativt genom hela livet. Vi går runt med en tro att vi inte kan och därför inte ens försöker, men i själva verket skulle vi vara grymma.
Om vi tror vi kan, eller om vi inte tror vi kan, alltså självförmågan, kan påverka vår problemlösning och vår inlärning på tre sätt.
Våra målsättningar. En person med låg upplevd självförmåga kommer antagligen sätta målen mycket lägre än någon med hög upplevd självförmåga. De med låg upplevd självförmåga kanske inte ens försöker. Här kommer förväntningar också in. Om vi inte tror vi kan och skulle sätta lite högre mål, riskerar vi att bli besvikna om vi inte når dem. Vilket i sin tur befäster den upplevt låga självförmågan.
Våra insatser. Om du inte tror du kan lösa ett problem eller lära dig det du behöver, varför då ens anstränga dig? Det är ju fullkomligt meningslöst att lägga tid på något vi inte tror vi kan klara. En person med hög upplevd självförmåga går däremot in med massor av energi och arbetar ihärdigt för att bemästra det den satt sig för.
Uthållighet. Om vi tror vi inte kan, men ändå försöker oss på det, tenderar vi att i mycket högre grad ge upp så fort vi stöter på svårigheter. En elev som fastnar i ett mattetal kommer inte vidare, utan tänker att det inte är någon mening att försöka. En annan elev som stöter på samma mattetal, men som har hög upplevd självförmåga, tar sig istället an problemet och letar olika sätt för att lösa det.
Allt det här sitter i vårt eget huvud. I många fall har vi skapat bilder av vår egen självförmåga under barndomen. Pygmalioneffekten är något som matchar in i detta. Där det visat sig att om vi har höga förväntningar på en annan person, kommer de också att prestera bättre. Vilket gjort att man ofta talar om att ha positiva och höga förväntningar på barn i skolan. Fast då är frågan om man verkligen har det, eller om det är fina ord på ett papper?
Oavsett vilket, vi behöver ha med oss den här kunskapen kring självförmåga. För den påverkar ditt liv varje, varje dag! Jag gick runt i 29 år och trodde varken att jag hade förmågan att vara lycklig eller att jag ens förtjänade det. En tanke började förändra min upplevda självförmåga och 10 år senare har den gjort milsvid skillnad. Upplever jag hög självförmåga i alla problem jag möter? Nej, det gör nog bara Pippi Långstrump. Och det ska vi inte göra, det vore omänskligt. Fast i vår värld upplever jag det som att alldeles för många begränsar sig själva genom att tro att de inte kan. Vilket gör att de inte ens försöker. Och det handlar bara om att plocka bort ett inte i en mening så kommer det få en enormt stor effekt på livet.
En person i min närhet är en stor supporter av Donald Trump. Vad Trump än gör eller säger, tar den här personen honom i försvar och skyller det på mediernas…
En person i min närhet är en stor supporter av Donald Trump. Vad Trump än gör eller säger, tar den här personen honom i försvar och skyller det på mediernas vinkling. Det här är en av de mest intelligenta människor jag känner, det är ingen okunnig hillbilly, utan någon jag har mycket respekt för.
De flesta andra i min närhet och media (enligt mig och personen som supportar Trump) tycker däremot att vad än Trump säger eller gör så är det fel. Har han samtal med Nordkorea är det fel, har inte samtal med Nordkorea är det fel, enligt många.
Jag är ingen supporter av Trump, jag tycker han är ett horribelt exempel på hur en bra ledare ska vara. Fast tycker jag allt han gör är fullständigt idiotiskt? Nej, det finns faktiskt en och annan sak som jag kan hålla med om.
Donald Trump är ett utmärkt exempel för att förklara halo- (gloria) och horneffekten. Ett psykologiskt fenomen där vi tillskriver personer antingen positiva eller negativa egenskaper som de inte nödvändigtvis har. Där de saker som inte passar in filtreras bort eller förbises, medan det som passar in på vår uppfattning accentueras extra.
Personen i min närhet har glorifierat Trump och när Donald gör något som inte överensstämmer med den bilden, avfärdas det med medias vinkling eller att han egentligen menade något annat. Medan så fort Trump gör något som låter positivt (även om det kan vara endimensionellt) lyfts detta snabbt fram. Ett exempel är personens positiva åsikt i att Trump är företagsledare och att ett land behöver drivas som ett företag. Jag kan tycka att det finns en poäng i det, men mer på ett metaforiskt plan. När jag sedan i våra diskussioner lyfter fram att det amerikanska budgetunderskottet är det största på många år. Skulle ett företag göra sådana underskott skulle de snart vara i konkurs. Då avfärdas det argumentet med att det är skillnad på om ett företag eller ett land går med förlust. Fast det i princip är samma sak, speciellt om grundinställningen är att ett land ska drivas som ett företag. Ett företags hela grund vilar på att göra överskott.
Vi väljer alltså att accentuera det som passar in och försöker bortse från det som inte passar in, oavsett om det finns logiska och rationella argument för alltihop. Det här är en situation där jag insett att det är fullkomligt meningslöst att föra en argumentation. För de logiska argumenten filtreras bara bort.
Motsatsen är Horneffekten. Där vi tillskriver en person negativa egenskaper. Där vi bortser från positiva saker som personen gör och accentuerar alla fel. Trump är ju ett extremt tacksamt exempel på detta. Och det är egentligen det som personen som glorifierar Trump försöker lyfta fram, att vad Trump än gör, tolkas det negativt. Eftersom haloeffekten finns där, upplever jag, att även en neutral rapportering i nyheterna tolkas som negativ. Fast personen har en poäng, för vi är många som blundar för de saker Trump gjort bra, även om jag upplever det som väldigt få…
Trump i all ära, han är bara ett lätt exempel för att förklara fenomenet med halo- och horneffekten. De här effekterna ser vi på massor av ställen. Det gäller inte bara enskilda individer, utan även grupper. Jag har tidigare skrivit om när jag kom i kontakt med en uttalad nazist. Personen höll sig i sådana forum där hen bara läste negativa saker om invandrare, homosexuella, judar och andra grupper. Skulle hen se en nyhet med positiv vinkling av dessa grupper skulle den förbises eller anklagas för att vara PK eller något annat. Skulle personen vara vän med en invandrare eller homosexuell, skulle det bara avfärdas som ett undantag eller skrattas bort. För det matchar inte in i personens övertygelser.
Jag lyssnade på en podden Dumma Människor, som tog upp just Haloeffekten. I den lyfte de upp att snygga människor ofta tillskrivs massa positiva egenskaper som inte alls var säkert att de hade. Eller att hur många som helst genom mitt liv påstått att jag måste vara bra på basket bara för att jag är 197 cm. Basket är nog den bollsport jag skulle säga att jag är sämst på…
Hur vi filtrerar vår värld är grunden till ett lyckligt liv. Vi har ett val att välja hur vi filtrerar. Både på hur vi ser på oss själva och hur vi ser på andra. Halo- och horneffekten gör vi oftast helt omedvetet, vilket jag tror sätter krokben för oss. Vi skapar bilder av människor som inte är så bra som vi tror (den blinda förälskelsen). Vi skapar negativa bilder av grupper som inte stämmer (fördomar). Jag tycker att vi ibland behöver nyktra till, ta ett steg tillbaka och studera oss själva och vilka filter som vi ser på världen. Vi behöver ställa oss utanför oss själva och se om det finns halo- eller horneffekter i våra liv som polariserar, skapar fördomar eller förstör för oss själva.
Och ni som inte tycker Trump är världens bästa eller att SD ska styra Sverige, förstå hur de här effekterna spelar roll. Newtons tredje rörelselag: ” Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter” Halo- och horneffekten funkar enligt mig likadant. Ju mer vi väljer att hornifiera personer, grupper eller partier, ju mer kommer de som sympatiserar med samma personer, grupper eller partier att glorifiera desamma. Vilket bara ökar polariseringen. Det här har visat sig genom historien gång på gång…
