En tanke slog mig just, som jag var tvungen att författa ner här på bloggen. I år har jag spelat mer golf än vad jag har gjort sedan jag var 15 år och nästintill levde på golfbanan. Jag var under många år trött på golfen. Både innan jag började jobba med det och framförallt efteråt. Under några år spelade jag knappt alls. Sakta, men säkert, har intresset kommit tillbaka och jag tror att det är för att det gör mig yngre. Det tar mig tillbaka till när jag var 12-13 år, till de delarna av livet som var bra då…

Jag skrev ett inlägg om stolthet häromveckan och det handlade om känslan att få vara stolt över sin golfklubb. Om att jag får vara en liten del av det. En del av det är att få vara med i juniorverksamheten. För mig är det som att få komma tillbaka till den tiden jag var där själv, fast med 25 års mer erfarenhet och trygghet. Det är samma tugg och skratt. Och jag tror med säkerhet att det gör mig yngre i sinnet. På samma sätt som att få arbeta med arbetssökande ungdomar gjorde det. Ingen arbetsplats jag varit på, eller kommer att vara på, hade så mycket barnasinne som Sölvesborgs Navigatorcentrum. Ibland mer än ungdomarna. Och det höll mig ung.

Den här våren och sommaren har min känsla i kroppen varit harmoni. Jag har inte känt mig så harmonisk i livet sedan jag var liten. Trots att mitt liv aldrig har varit så fullt av ovisshet som nu. Min framtid är för tillfället helt outstakad, både privat och professionellt, men på insidan är jag oerhört lugn. Jag tror den känslan har med golfen att göra. Jag får vara tillbaka i en tid där framtiden sällan bekymrade en, där man levde i nuet på ett annat sätt. Framtiden var egentligen helt oviss då med och när jag var 12 var jag glad att jag inte visste vad som skulle följa. Jag är glad att jag då inte bekymrade mig så mycket över vad framtiden hade att visa. Lika glad är jag idag för att inte veta vad för framtid som väntar. Jag vilar tryggt i harmonin och tron på att det löser sig. Jag gör det jag kan göra för att styra åt det håll jag vill, men till slut visar livet sig ändå. 🙂 Det hade kunnat bli en verklighetsflykt, att jag satte mig i baksätet  i min egen metaforiska bil, och blundade för ovissheten, men det här är på ett helt annat plan. Det är ett medvetet val. Känslan av harmoni, även när jag tittar rakt fram och inte blundar för hur verkligheten ser ut, måste vara en av de mest ultimata känslorna du kan ha. Tidigare i livet hade jag kunnat sätta mig i baksätet och blunda. Eller så hade jag suttit vid ratten, fullständigt sönderstressad för att jag inte visste om vägen svänger vänster eller höger. Eller om där ens var en väg. Kan jag känna harmoni nu, när det verkligen är ovisst, då är jag trygg i att den känslan finns där även när jag har lite mer visshet i mitt liv.

För några år sedan träffade jag den gamla fritidsledaren på min högstadieskola, Robban. Vi jobbade nu båda med unga i utanförskap och hade lite erfarenhetsutbyte. Det som slog mig då var, att trots att det hade passerat 20 år sedan vi sist sågs, upplevde jag honom som lika ung i både kropp och tanke som när jag gick på högstadiet. Jag hittar ingen exakt studie som visar på att det är så, även om tusentals hemsidor säger det som fakta, att vi upplever oss som yngre om vi verkar i sådana miljöer. Det finns lite studier som visar på att om vi vistas i miljöer som påminner oss om vår ungdom, kommer vi uppleva oss som yngre. Jag kan alltså inte med säkerhet säga att det är så, men min upplevelse från eget håll och av att ha sett Robban och ett par före detta kollegor som närmar sig 60-strecket, men fortfarande upplevs som unga, är att en ungdomlig miljö kan påverka oss till en känsla av ungdomlighet. Där finns ju ett antal lärare som jag haft genom åren som motbevis för detta, men jag tror det har mer med rollen i kombination med personen att göra.  🙂

Vi blir det vi tänker, våra tankar påverkas av vår miljö och vår miljö påverkas av oss. Ett kretslopp som kan göra dig äldre, yngre, lyckligare, tjockare, dummare och mycket annat! Det märkliga är att jag borde känna mig gammal i miljön på golfbanan, men det gör jag inte, trots att jag är mycket äldre. Hjärnan verkar inte fungera så. Logiskt sett borde jag ju känna mig ung när jag hänger med gamlingar. 🙂 Juniorerna ser ju säkert mig som en riktig gamling, det är en annan femma. Men det är ett litet pris att betala för att få hålla sig ung! 😀

Spontana och subjektiva tankar direkt från min hjärna. Håller du med? Har du andra tankar? Kommentera gärna, eller skriv en rad eller två. Och gillade du inlägget får du gärna gilla det på Facebook och Instagram. 😉

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato