Det blir alltmer tydligt för mig när jag föreläser, att det handlar om flow. Jag föreläser om lycka för att jag vill bidra till att göra mina åhörare lyckligare, eller bättre på att hitta sin lycka. Det finns ett högre syfte. Under föreläsningen handlar det om flow, jag gör min grej och kopplar till stor del bort min medvetna hjärna. Föreläsningen sitter där, men jag är fortfarande med i medvetandet på det sättet att känna av publiken, bolla, svara på frågor. Fast det sker ändå nästan per automatik. Det är ett måste att vara där och då, utan att behöva tänka för mycket medvetet på vad som händer, jag behöver lita på att det kommer. Jag funderar aldrig på vad jag ska äta för middag eller låter mig flyga iväg i andra tankar. Något som jag ofta gör annars, men i föreläsningen är jag alltid där.

Som en föreläsningskollega sa till mig, det är lite som en drog. Du får en kick, rockstjärnelycka, av att ställa dig framför andra att prata. Fast ska du bli bra på det, då behöver du ha ett högre syfte och kunna hitta flow. Alla de tre lyckoformerna i ett och samma paket. Det är en fantastisk förmån för mig att kunna få uppleva det. Jag tror att det är ett av få tillfällen där alla tre formerna finns med. Samtidigt som det finns en baksida som ingen riktigt ser. Den är väl värd priset, men den finns där.

När jag föreläser tömmer jag allt, mina sinnen jobbar fullt ut och läser av publiken mm. Under ett par timmar är jag fullt fokuserad och när det är klart håller den euforiska känslan i sig en timme. Sedan kommer smällen, tröttheten tar över, både mentalt och fysiskt. Det är som att jag har sprungit en halvmaraton. Mina sinnen slöar till, mitt motstånd mot destruktiva rockstjärnelyckor försvagas. Det här tror jag inte är helt ovanligt, det finns massa andra människor som upplever liknande saker fast på olika arenor. Det är en del av att dela med sig, det är en del av att fokusera och ge allt.

För mig är det snart dags för en spännande utmaning, att tömma mig två gånger på samma dag. Den 26 april föreläser jag i Karlskrona på förmiddagen och sedan i Osby på kvällen. Det ska bli oerhört kul att se hur jag hanterar det. Jag är säker på att jag klarar leverera, men känslan efteråt blir väldigt spännande att känna!

Nästa träning för mig blir att behålla motståndet för destruktiva rockstjärnelyckor. Det är mat och godis som lätt slinker ner efteråt. Saker som gör att jag orkar hålla ihop en stund till, men som egentligen bidrar mer till energiuttömningen. Det är nästa strategi att jobba fram.

När detta skrivs har jag för ett par timmar sedan avslutat en föreläsning och jag är på väg hem. Jag är helt slut, men använde tiden till att skriva av mig lite. Ett steg på rätt väg. Väl hemma väntar soffan! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato