Jag har just avslutat sista sidorna på den fantastiska boken Start With Why av Simon Sinek. Det var nästan som att läsa mina egna ord, samma övertygelser om att varför…
Jag har just avslutat sista sidorna på den fantastiska boken Start With Why av Simon Sinek. Det var nästan som att läsa mina egna ord, samma övertygelser om att varför vi gör saker är det viktigaste att veta för att nå långsiktig framgång i affärsvärlden och långsiktig lycka i det privata livet. Ni som läser frekvent vet att jag delar in lycka i tre varaktighetsnivåer:
Att utgå från varför, det är helt och hållet på nivå 3. Start With Why är en businessbok, men den är minst lika applicerbar på det personliga planet. Utan ett klart syfte, något som gör gott för dig, men som också bidrar till något större än dig själv, kommer det bli svårt att bli långsiktigt lycklig. Sedan vad det där är, det är helt och hållet upp till dig. Det kan vara allt från att skapa ett jämställt samhälle till att vara den bästa mamman för sina barn. Mitt syfte i livet formulerade jag 2009, det var då jag förstod vad jag egentligen brann för. Mitt syfte är att utveckla mig själv och andra så att de når sin fulla potential. Det är det jag drivs av varje dag och som sedan är nära kopplat till mina värderingar. Eftersom hälsa är min högst prioriterade värdering har spåret (just nu åtminstone) blivit lycka. Jag vill att jag och andra mår så bra som möjligt!
Det här är också det jag är så rädd för att glömma. Simon berättar själv i boken att han glömde det, han fastnade i vad och hur. 
Han glömde bort varför han gjorde det han gjorde, vilket ledde till en depression. Han radar upp företag efter företag i boken där grundaren haft ett tydligt varför, men när denne lämnat har allting raserats. För de som tog över glömde varför, de fokuserade bara på vad de skulle göra för att tjäna mer pengar eller liknande. Jag skrev ett inlägg för länge sedan om min största rädsla som barn, den rädslan är snart förverkligad. Min stora rädsla idag är att jag ska glömma bort mitt varför. Att jag ska hamna i en snurra där jag börjar fokusera på vad och hur. Att jag både i mitt personliga liv och i mitt företagande börjar fokusera mer på vad, att jag gör saker som inte strävar mot mitt varför.
Tror jag att jag ska glömma det? Nej, i grunden inte, men risken finns. Jag kämpar varje dag med att inte dras med av samhällsnormer som jobbtitlar, pengar och materialism. Jag kämpar varje dag med att påminna mig om vad som egentligen är viktigt, men jag vet att i ”fel” miljö skulle jag lätt kunna ramla tillbaka in i racet. Normer är extremt svåra att stå emot. Det krävs både kraft och mod att gå emot dem.
Simon avslutade boken med en tanke som jag alltid kommer bära med mig. Den som tävlar mot alla andra, kommer ingen vilja hjälpa. Den som tävlar mot sig själv, den vill alla hjälpa. Det vet jag från psykologikursen är den bästa vägen för välmående, att aldrig jämföra sig med andra. Inspireras, men aldrig jämföra sig. För mitt varför är mitt, ditt är ditt. Det jag drivs av det är inte samma drivkrafter som du har. Vi kan alla bara bli bäst på att vara oss själva och leva efter vårt eget inre syfte (som också då bidrar till världen i någon form).
Skulle jag glömma mitt varför, sparka mig då hårt på smalbenet och fråga vad jag håller på med! Jag kommer vara dig evigt tacksam. Träffar du mig, fråga hellre varför jag gör något än vad jag gör. En del finner frågan varför lite provocerande, så använd lite mildare former hos dem du känner riskerar att klippa till dig! 😀
Vad är ditt varför? Och kan jag hjälpa dig med det? Tveka inte, skriv en rad eller två till mig! Jag vill också påminna er om att hjälpa mig att hjälpa och att det just nu är möjligt att vinna en grymt bra bok som du har nytta av efter att du har hittat ditt varför! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Rädslan att glömma
längtan. Längtan efter något är något som tar över en, ibland kan vi knappt sitta still, men att sakna något är bara en molande känsla som ständigt ligger där, varje dag. Saknaden och jag har blivit vänner, den finns där hela tiden, men jag tillåter den inte ta kraften från mig. Istället försöker jag använda den som drivkraft. I mina tankar, i mina beslut och i mina känslor finns mamma med mig mest hela tiden. Utan att vara med, är hon på många sätt läromästaren, hon som lagt grunden för den jag är och det jag står för. Hon är den goda viljan i mina tankar om andra, hon är tron på andra människor. För er Star Wars-insatta, hon är min Obi-Wan Kenobi.
En annan sak som dykt upp i mitt huvud senaste tiden är det här med att våga visa och säga vad vi känner. Dagens bild visar de allra sista orden jag smsade med min mamma. Det är jag evigt tacksam för. Vi vet aldrig när det sista ordet sägs eller skickas. Vi vet inte när vårt sista möte är. Jag känner ofta att jag håller igen, att jag är för dålig på att uttrycka vad jag känner för vissa människor. Det finns så många fantastiska människor i min omgivning och jag är för dålig på att visa dem det. Jag glimtar till ibland, men alldeles för sällan. Jag vill inte behöva se tillbaka på livet och se att jag inte berättat för dem som försvunnit längs vägen hur mycket de betydde. För jag vet hur otroligt mycket jag har uppskattat när någon gjort detsamma för mig. Vem kan du berätta för vad de betyder för dig?
