Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

En värld full av falska profeter

Nu lät dagens rubrik nästan religiöst, men om vi byter ut religionen mot bloggar, vloggar och poddar så är det dagens motsvarighet. Hela internet svämmas över av tips om hur du…

Sanningen

Nu lät dagens rubrik nästan religiöst, men om vi byter ut religionen mot bloggar, vloggar och poddar så är det dagens motsvarighet. Hela internet svämmas över av tips om hur du ska leva ditt liv, vad som är bra för kroppen, inte bra, hur du fångar kärleken, hur du gör dig av med gubben hemma och allt däremellan. Var och en med sin egen version om hur du ska leva ditt liv på bästa sätt.

Jag är en av dem och det är inte så att jag har något emot alla som vill hjälpa dig till ett bättre liv. Det är ju en fantastiskt vacker förmåga att vilja dela med sig! Problemet är ibland hur det görs och vem vi ska tro på. Jag tittar mycket på Youtube, läser och inspireras på olika sätt. Mycket kretsar kring kost, träning och hälsa. Det är nog det populäraste ämnet av alla. Tittar jag på Instagram, så ser jag en uppsjö av människor som berättar om sina viktresor, träningstips och hur vi ska leva.. Jag vill alltid lära mig nytt, jag vill utvecklas på ett område där jag känner att jag fortfarande har stor utvecklingspotential. Därför försöker jag läsa på, men inser att det är nästintill omöjligt att sortera bland allt. Den ene säger att du ska träna på ett sätt, nästa på ett annat, en tredje säger ytterligare något. Någon säger att du måste äta var tredje timme. Nästa säger att det kvittar, bara du får i dig rätt antal kalorier på en dag. Den tredje säger LCHF. Just nu följer jag en person som ska bara äta potatis i ett år. Det är inte konstigt att människor ger upp och äter kanelbullar istället!

Min lösning på det och andra områden är, att jag har valt att följa ett par stycken som jag tycker resonerar vettigt. Som kan förklara varför deras väg fungerar och som genuint verkar leva som de lär. Sedan låter jag nyfikenheten då och då komma in för att kolla in lite nya influenser. Det fungerar bra för mig. Och sedan har jag alltid den här fantastiska killen för att kunna ta ett steg tillbaka, skratta åt mig själv och alla andra som vill hjälpa oss till bättre liv! 😀

En typ av hjälpare jag konsekvent undviker är de som säger sig besitta sanningen. The truth about kiwis, the truth about weight loss osv. De som säger sig besitta någon objektiv sanning har jag väldigt svårt för. När någon berättar för mig hur saker ligger till, då slutar jag lyssna. Det gör jag även om det ligger forskning bakom. De fick nobelpriset för DDT, ett insektsbekämpningsmedel, som visade sig vara extremt giftigt. Det fanns massa forskning bakom det, men det var ju ingen bra grej för det. Idag återkallas 10 gånger fler forskningsrapporter än för ett antal år sedan, för resultaten inte är hållbara. Idag finns det ”forskningsinstitut” som medvetet matar ut rapporter för att stärka en tes. Vi vet inte alltid vilka eller vad som ligger bakom dem. Forskning har blivit business och det gör också att det blir svårare att sålla i all den informationen. Stora företag sponsrar forskning som ska gynna just deras produkter. Allt det vet vi. Numera har vi ju t.o.m. alternativa fakta!! 😀 Thomas Di Leva sa det bäst, vem ska man tro på? Exempelvis är det ett år kolhydrater som är det bästa vi kan äta, nästa år är det absolut förbjudet. Allting har forskning bakom sig, men det betyder inte att det är en optimal sanning för det. De som predikar om detta i bloggar, Youtube mm. och som säger att det är den sanna vägen, de är som en sektledare som säger att du kommer dömas till helvetet om du inte följer mina råd.

Om jag någonsin säger att jag besitter sanningen om lycka, sluta följa mig då!! Snälla! Jag kan aldrig säga att jag besitter den, mer än för mitt eget liv. Din lycka skapar du och den är inte densamma som min. Mina inlägg ska aldrig läsas som en objektiv sanning. Det är en subjektiv tolkning, som tar stöd av forskning (som jag inte alltid kan kontrollera kvaliteten på), andras insikter och mina egna tankar. Den är till för att inspirera dig, för att DU ska hitta DIN väg till lycka! Var skeptisk till dem som säger att de har hittat den rätta vägen, det de har hittat är oftast EN väg. Det finns massor av andra och deras väg är kanske inte din! Välj dina inspiratörer med noggrannhet,. Välj de som passar dig och som talar till ditt sätt att se världen. Du får gärna vara nyfiken på andra, men var alltid försiktig med dem som säger sig ha hittat SANNINGEN! Och framförallt, tro på dig själv först!!! Du vet vad som är bäst för dig!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för En värld full av falska profeter

Videoträning

Spenderar fredagseftermiddagen med att träna mig på att redigera små enkla videos. Är en total nybörjare och här är första korta videon! 🙂 Med tiden kommer det säkerligen bli klart…

Spenderar fredagseftermiddagen med att träna mig på att redigera små enkla videos. Är en total nybörjare och här är första korta videon! 🙂

Med tiden kommer det säkerligen bli klart bättre grejer! Ha en go helg!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Videoträning

Tre beteenden som aldrig kan göra dig lycklig

Har idag försökt spela in en vlogg om att hantera livsfrustration. Det slutade med ett gott skratt över att all teknik ville skapa ännu mer frustration. En icke-fungerande mikrofon, en…

Jämföra sig med andra

Har idag försökt spela in en vlogg om att hantera livsfrustration. Det slutade med ett gott skratt över att all teknik ville skapa ännu mer frustration. En icke-fungerande mikrofon, en telefon som laddar ur, en dator som laddar ur, glömde slå på inspelningen när jag väl lyckades uppträda som en icke-galning och fyllde mobilen med misslyckade inspelningar, så när jag väl lyckades, så bröts inspelningen för att där inte var mer minne! Till slut tappade jag dagsljus, så jag får göra ett nytt försök imorgon! 😀

Den här bloggen skriver rätt ofta om vad som skapar lycka och vad vi kan göra för att förbättra vår lycka. Även om vi gör det mesta rätt så finns det också många saker som leder till direkt olycka. Kanske inte i det korta perspektivet, men i det långa. Jag tänkte här dela tre beteenden som många människor gör som inte leder dig till rätt väg.

1. Jämföra dig med andra
Det gör vi allihopa på ett eller annat sätt, men det är ett garanterat sätt att bli olycklig. Det finns sju miljarder människor som du kan jämföra dig med. Om vi bara räknar in de levande, det blir ytterligare några miljarder om vi räknar in alla andra som levt på vår jord. Så länge du jämför dig med andra, så kommer det alltid finnas någon som har det lite bättre. Det är alltid någon som är lite rikare, har lite snyggare rumpa eller har de perfekta barnen. Och den som jämför sig med andra jämför ju sällan det som är positivt hos dig. Så även om du skulle vara rikast på jorden så skulle du antagligen jämföra dig med andra om hur din rumpa ser ut. Jag slår vad om att Bill Gates inte har den snyggaste rumpan i världen, men han har säkert avundats Mel Gibsons nakna rumpa i Dödligt Vapen!! Du har ingenting att vinna på att jämföra dig med andra! För lever du så och blir nöjd med en del av dig själv, så kommer du snabbt hitta en ny del som någon annan är bättre på. Du kan omöjligt vara eller ha det bättre på alla områden i livet än vad andra har det. Det du kan göra är att göra det bästa med dina förutsättningar. Vissa saker kan vi inte ens förändra och då är det ju väldigt dumt att må dåligt över det, gör det bästa av det istället! Även de vackraste kvinnorna i världen har osäkerheter kring sitt utseende. Kjell Enhager berättade en historia, att när han studerade i USA så blev han god vän med dåvarande Miss World, dvs. den som objektivt ansågs vara vackrast i världen. Tyvärr var hon inte det i sina egna ögon, utan gick ständigt runt med nojan om att hon var ful och alla andra tjejer var vackrare än henne. Den vackraste kvinnan i världen jämförde sig ständigt med andra och det gjorde henne inte lycklig.

2. Göra vad alla andra tycker att du skall göra
Att sätta sig själv i andra hand kommer aldrig att göra dig lycklig. Det är ett sätt att nedvärdera ditt eget värde och du är ovärderlig! Låter du andra människor ta besluten för ditt liv, så kommer inget i ditt liv utgå från vad du mår bra av. Det kan röra sig om allt från föräldrar som ställer krav på att du skall göra den karriär som de aldrig hade, din partner som vill ha sex fast du egentligen inte vill eller att din chef tvingar dig att jobba över trots att du vill vara hemma med dina barn. Visst, någon enstaka gång behöver vi göra saker som vi egentligen inte vill, om det ger oss möjligheten att få den tjänsten tillbaka vid ett senare tillfälle. Det är ju inte så att jag vill hjälpa mina kompisar flytta, om det inte vore för att jag får tillbaka den hjälpen när jag själv skall flytta. Det som är ett problem är när det är gång på gång, när du hjälper alla dina kompisar att flytta, men ingen av dem ställer upp när du skall flytta. Eller att din chef alltid vill att du skall jobba över, men den dagen du behöver gå en timme tidigare får ett nej. Eller att du lever kvar i din usla relation för att dina föräldrar säger till dig att det är bättre att leva kvar i relationen för barnens skull. Det kommer aldrig att leda till lycka vare sig för dig eller någon annan. När du gör saker som får dig att må bra, när du börjar prioritera dig själv, då kan du också börja göra goda saker för andra och få dem att må bra. Vi gör också en massa saker som konstiga fenomen säger till oss att göra, samhället anser att vi inte skall ta ut pappaledigheten, eller att kulturen på företaget säger att vi skall jobba femtio timmar i veckan. Det är helt galet, ställ dig utanför det och gå den väg som du mår bra av!

3. Att bara göra saker för din egen skull
Det låter ju lite motsägelsefullt mot punkt 2. Det är dock en viss skillnad. Du måste börja göra saker som du mår bra av, det är helt korrekt. Det måste dock utgå i, att andra människor inte far illa av det och allra helst skall det också ge glädje för andra. Sverige har blivit världens mest individualistiska land enligt forskningen. What´s in it for me har blivit det styrande. Det leder dock inte till långvarig lycka att vara egoist fullt ut. Du skall alltid sätta dig själv först, men du behöver göra bra saker för andra. Det kommer du att må bra av, det är en av de viktigaste vägarna till lycka. Vi vill bidra med glädje hos andra. Risken är att gör du bara saker för din egen vinning, kör över människor för att få mer pengar, sex, makt eller vad det nu kan vara, då kommer du också bli illa omtyckt. Är du illa omtyckt kommer du antagligen bli ganska ensam och ensamhet är också ett sätt att bli olycklig. Problemet är ofta att de människor som kör över andra, ändå får lyckokickar av att få mer pengar, sex eller vad de nu är ute efter. Det tar hjärnan som ett sätt att det faktiskt fungerar att bli lycklig på det sättet. Problemet är att det är kortsiktiga kickar och du måste köra över fler, för att få nästa kick och risken är att det beteendet förstärks tills du till slut är helt avtrubbad och bitter. Det märkliga är, att de som bara gör saker för sin egen skull, är väldigt bra på att utnyttja dem som gör allting för andras skull. Det här leder till att båda parter blir olyckligare. Så börja göra bra saker som du mår bra av och som får andra att må bra, då slipper du de här problemen och är ett stort steg på vägen mot ett lyckligare liv.

Se till att göra det bästa av dina förutsättningar utan att jämföra dig med andra, gör saker för din egen skull, men gör de saker som också får andra att må bra! Där har du en stor del av nyckeln till lycka i en mening.

I övrigt inte så mycket nytt, hade dubbelföreläsning för ett gäng ungdomar igår. Vilket var väldigt trevligt! Bra diskussioner, kring skolans oförmåga att lära ut arbetsmarknadskunskap och självkunskap till eleverna, hann vi också med! Det frustrerar mig sjukt mycket och har gjort i flera år! Jag skulle tusen gånger hellre anställa en person som känner sig själv, än en som hade högsta betyg i Naturkunskap! Jaja, skit samma, ett av vloggens punkter var att jag ska bli bättre på att inte vara frustrerad över saker som är utanför min kontroll! Skolans oförmåga är en sådan sak!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Tre beteenden som aldrig kan göra dig lycklig

Leve kärleken

Jag har precis författat ett jäkla bittert inlägg om orimliga förväntningar i förhållanden eller på sin framtida partner. Det kändes jäkligt skönt att göra det, men det är trots allt…

Leve kärleken

Jag har precis författat ett jäkla bittert inlägg om orimliga förväntningar i förhållanden eller på sin framtida partner. Det kändes jäkligt skönt att göra det, men det är trots allt Alla Hjärtans dag och då kan jag inte publicera något bittert! 😀 Så idag får det bli ett litet inlägg som hyllar kärleken istället. 🙂 Jag är inte den som känner att jag kan ge för mycket råd kring långvarig romantisk kärlek. Den vi ofta förknippar med Alla Hjärtans dag. Det vore hyckleri, eftersom jag inte lyckats få den delen på plats ännu! Däremot kärlek i allmänhet, där har jag nog lite att dela med mig av!

Det har varit en strålande dag idag och jag inledde den med en långpromenad. Numera när jag promenerar allena, så lyssnar jag alltid på podd och speciellt podden I huvudet på en banbrytare med Viggo Cavling och Katarina Gospic (finns på Acast). Av en händelse så handlade dagens avsnitt delvis om kärlek och Viggo poängterade en bra grej. Under de sista femtio åren så har en av de största utvecklingarna i kärlekens historia utspelat sig. Vi måste numera vara förälskade i varandra innan vi går in i en relation. Åtminstone i vår del av världen. Genom alla tider så är det föräldrar eller andra som har bestämt vem som gifter sig med vem. Visst har det funnits undantag, men regeln har varit att föräldrarna bestämmer. Så är det fortfarande i en stor del av världen! Tänk vad jäkla häftigt egentligen, att vi får leva i en tid där vi faktiskt får välja partner helt själv! Med tanke på skilsmässofrekvensen så är vi jäkligt dåliga på att välja, men ändå! Då har vi idag dessutom möjlighet att ångra oss och välja bättre nästa gång! 🙂

Tänk hur många miljontals människor som genom historien varit kära i varandra, men som inte fått vara tillsammans. Romeo och Julia hade ju inte blivit skriven om det hade varit okej att välja själv! Då hade de levt lyckliga några år och skaffat ett par kids. Efter några år hade Julia tröttnat på Romeos ständiga drickande och lämnat honom för att förverkliga sig själv. Efter ett tag träffar hon en ny man, Bengt, som är snäll, men lite tråkig. Men han är bra med ungarna, så han får duga. Romeo skärper till sig, slutar dricka ett tag och börjar gå på krogen. Där träffar han Anna och blir kär igen. Skadad från separationen ramlar han in i gamla mönster och önskar innerst inne att livet varit enklare. Jag kan tycka att originalet är en mycket vackrare historia, så något positivt har kommit av att någon annan fick välja! 🙂

Jag har upplevt kärlek i de flesta former. Den jag ännu inte fått känna är ett barns kärlek till sin pappa och en pappas kärlek till sitt barn. Den kärlek som kallas den största. De flesta andra har jag nog fått uppleva. Jag har känt olycklig kärlek, där mitt hjärta krossats i småbitar. Där det kändes fysiskt hur det sprack.  Jag vet exakt när det hände första gången. Där jag tänkte, att jag aldrig ville känna kärlek igen. Det tog år innan jag vågade känna något alls igen, för någon (lite vad förra inlägget handlade om…). Jag har känt lycklig kärlek, där hela kroppen fylls med en vällust så stor att du inte kan hantera den. Där jag känt, att skulle jag aldrig få känna såhär igen, då är det okej, för jag har fått känna det starkaste som går att känna. Det finns ingen känsla som kan ta dig så högt upp bland molnen, eller banka ner dig så långt ner under jorden! Den gör en galen, till ett neurotiskt monster, samtidigt som den kan göra dig så jäkla stark att inget kan hindra dig!

Fram till den sista riktiga relation jag var i, så hade jag föreställt mig kärleken som ett mål. När jag kände kärlek, då hade jag uppnått målet. Den tanken hade aldrig hjälpt mig, tvärtom så stjälpte den bara. I en solstol, någonstans i världen, så insåg jag att det inte alls är ett mål. Det är en process som aldrig tar slut. Det är en process i en relation, men det är också en livsprocess. Att ge sin kärlek till människor är en ständig process, vi kan aldrig ge för mycket av den och vi måste alltid göra vårt bästa för att ge den. Och skit samma om vi inte får samma kärlek tillbaka, vår förmåga att älska tar aldrig slut! Finns det en som inte vill ha din kärlek eller förstår att uppskatta den, ge den till nästa person du möter då! Träna dig på att ge kärlek, träna dig på att uttrycka dina känslor och du kommer skapa en vackrare värld för alla!

Det finns bara en kärlek som du alltid har möjlighet att behålla och det är den viktigaste av de alla! Nämligen kärleken till dig själv! När du börjar älska dig själv på riktigt, då kommer också andra börja älska dig! Det är den fetaste klyschan i världen, men jag tror helt klart på den! 🙂 Fast, som sagt, vem är jag att ge råd om det… Jag älskar mig själv till gränsen av narcissism och här sitter jag själv på Alla Hjärtans dag! 😀 Fast har fått ett fint grönt hjärta av den finaste människa jag känner, ätit lunch med en vacker kvinna och fått ett uppskattande sms om vänskap! Och så har min pappa återigen visat vilken vacker människa han är!! Tack!!! Det är banne mig mycket kärlek det, även om den inte är baserad på romantik!

Njut av kärleken och sprid den till så många du kan! 🙂 Det finns inget liknande den, oavsett om det är kärlek till en partner, vän, ditt barn, till en familjemedlem eller till en helt okänd! Den största enskilda faktorn för ett lyckligt liv är bra relationer. Bra relationer kan bara finnas där det finns kärlek! Så ge allt vad du har!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för Leve kärleken

Att försöka hoppa över Grand Canyon

För rätt många år sedan fanns det en man, Evel Knievel, som var känd för sina fantastiska hopp med motorcykel. Han var och är en amerikansk ikon. Hans mod stod…

Hoppa över grand canyon

För rätt många år sedan fanns det en man, Evel Knievel, som var känd för sina fantastiska hopp med motorcykel. Han var och är en amerikansk ikon. Hans mod stod för det Amerika stod för. Jag kom att tänka på honom när jag kom på dagens rubrik. Jag tänkte om någon varit modig nog att försöka hoppa över Grand Canyon, så var det han, tänkte jag. Nu visade det sig, att rykten hade gått om att han skulle göra det, men aldrig gjorde det. Däremot gjorde hans son Robbie det 1999.

Nu var det inte Evel Knievel det här skulle handla om, däremot det han symboliserade, mod. Fast inte bokstavligt talat mod att försöka hoppa över Grand Canyon, utan mer som en metafor. Jag har genom alla år varit ganska feg, hållit saker inombords och inte berättat om vad jag tycker och tänker. Jag har stått där vid Grand Canyons kant och tittat över mot andra sidan. Sett hur fantastiskt det verkar vara, men inte vågat hoppa över. Rädd för att om jag kastar mig ut, inte ska nå över till andra sidan, utan istället falla rakt ner till en säker metaforisk död.

Det här har kanske speciellt gällt när det varit känslor involverade. När jag var yngre gjorde jag ett par taffliga försök att hoppa över, men det slutade med att jag inte ens flög ut över kanten, utan mer bara stupade rakt ner, utan att ens ha hoppat. Och det har satt sina spår, det skapade en rädsla att våga öppna upp sig. Det gjorde så j-vla ont att ramla ner i det stupet, så det kändes inte värt att hoppa mer. Och det har suttit i under många år, vilket påverkat relationer jag varit i negativt. Jag har hoppat ett par gånger, men då har jag varit så säker på att klara det. Det var inte Grand Canyon jag mötte, utan mer en spricka i trottoaren. Det var fasen så jobbigt ändå.

När jag la om mitt liv, så bestämde jag mig för att jag ville leva mitt liv utan begränsningar. Jag vill inte att rädsla skall vara en styrande faktor i mina beslut. Det betyder inte att beslut skall vara dumdristiga, men jag ska alltid ställa mig frågan om jag avstår något bara för att jag inte vågar. Och det har blivit mycket bättre, men just modet att säga vad jag tycker och tänker har varit en stor utmaning för mig. Det är fortfarande en stor utmaning, men det är bättre. Jag har stått upp för saker jag inte tycker är okej, trots att hela kroppen skrikit nej, av rädsla för konflikt. Jag har blottat mig här på bloggen, trots att jag bara vill kräkas innan jag publicerar. Jag har öppnat upp mig och berättat vad jag känner för människor, trots att mitt hjärta bara vill bygga upp en skyddsmur. Alltid med risk för att jag mitt i hoppet bara ramlar rakt ner i en djup dalgång och slår mig illa.

Är det en sak jag har insett i allt detta, så är det att det är värt det! För jag har gjort det jag har kontroll över och det kan ingen klandra mig för. Allra minst jag. Tvärtom, skulle jag inte haft mod att öppna mig, så skulle jag bli den människa jag allra minst vill vara. Den som står där vid Grand Canyon och ser livet passera på andra sidan, utan att ha varit delaktig. Nej, då hoppar jag hellre och ser vad som händer.

Just nu är mitt liv så, på många plan, känns det som. Att jag befinner mig mitt i flera simultana hopp och jag har inte en jäkla aning vart det leder just nu. Några av hoppen känner jag att jag har bra fart i, jag kan se att jag har möjlighet att landa på andra sidan. Ett av hoppen landade i veckan med ett fett magplask. Ett annat kan jag med all säkerhet se kommer landa på samma sätt, där jag i hoppet ser att farten ebbar ut och avståndet till kanten är långt ifrån nåbart. För några år sedan hade jag aldrig hoppat, av rädsla för att det skulle göra jäkligt ont. Nu hoppar jag, slår i marken, ställer mig upp och borstar av mig. För att sedan beslutsamt klättra upp igen för att göra mig redo inför nästa gång jag ser en möjlighet att hoppa. Det är en mäktig kraft att börja våga!

Till alla Evel Knievels därute, till alla er som vågar ta ett jobbigt samtal om något som inte är okej. Till alla er som vågar visa era känslor för andra människor. Till alla er som vågar vara transparenta trots att allting inte är vackert på insidan! Till alla er vill jag säga, att jag beundrar er som f-n. För det riskerar att göra jäkligt ont! För det är modigt och mod är en bristvara i vårt samhälle!

Och till alla er som får ta emot ett samtal om något jobbigt! Till er som är måltavlan för någons innersta känslor! Till er som kan välja att se det vackra i det transparenta! Till er vill jag bara säga, att den människa ni har framför er har uppbringat all sin kraft för att göra just det! De har ställt sig med blottad bröstkorg, bered att ta en kniv i hjärtat! De gör det inte för att göra er illa, utan för att de inte vill ha stått på kanten till Grand Canyon och sett ett bättre liv passera på andra sidan! Så har ni inte mod nog att ge dem er kärlek, så låt dem åtminstone få er respekt! För hos vissa av oss, kan det vara avgörande för nästa gång vi står där på kanten och funderar på om vi ska hoppa!!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Avslutar med några bilder från helgen. I fredags fick jag hålla min egenskrivna bok i handen för första gången. I lördags fick jag spendera eftermiddagen och kvällen med lillasyster på melodifestivalen. Första gången på väldigt länge där vi fick umgås på tu man hand! Och idag har det varit 1-årskalas för världens sötaste Doris!! DS.

 

Kommentarer inaktiverade för Att försöka hoppa över Grand Canyon

Type on the field below and hit Enter/Return to search