Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Glädje

Steg framåt

Ni som följer mig i sociala medier vet att jag den senaste tiden lagt en hel del tid på mitt jobb kring arbetsplatsambassadörskap. 40 deltagare från 32 olika Blekingeföretag skall…

Ni som följer mig i sociala medier vet att jag den senaste tiden lagt en hel del tid på mitt jobb kring arbetsplatsambassadörskap. 40 deltagare från 32 olika Blekingeföretag skall under våren utbildas till arbetsplatsambassadörer med fördjupad kunskap inom psykosociala frågor samt inkludering.

De senaste dagarna har jag spenderat stor del av tiden på Eriksbergs Vilt & Natur för att, tillsammans med mina två kollegor Stephan och Camilla, starta igång utbildningen med ett internat. Fokus har varit på kommunikation, välmående och kulturella skillnader.

40 personer från Blekinges näringsliv startade sin utbildning.

För mig var det här något nytt. Jag har utbildat, föreläst och hållit i övningar tidigare, men aldrig under två fullspäckade dagar. Och framförallt inte med den här målgruppen. En målgrupp som dessutom bestod av alla möjliga typer av människor och funktioner. Från truckförare och butiksbiträden till VD:ar och ägare av medelstora industriföretag. Vilken otroligt cool utmaning det har varit för oss att hitta en nivå som passar alla.

För egen del har jag haft lite extra ansvar för två pass under de här dagarna. Dels internkommunikationspasset tillsammans med Stephan och sedan en föreläsning om den välmående arbetsplatsen. En föreläsning som jag lagt väldigt mycket tid på att ta fram och det är jag tacksam för. Det landade nämligen i en helt ny modell kring hur vi skapar välmående på arbetsplatsen. Inspirerad av en modell jag hittade i Harvard Business Review, men som jag sedan har utvecklat vidare och kommer utveckla ännu mer framöver.

Marcus Cato föreläsare

Hur gör vi för att gå från en bra till en fantastisk arbetsplats?

Jag vet inte om det hänt er, men ibland upptäcker vi något nytt på ett område som vi trott vi kunnat väldigt mycket om. En upptäckt som tar oss ett steg framåt och ombildar vårt synsätt. Jag tror det är samma känsla som uppstår när en upptäcksresande hittar en ny kontinent eller en forskare gör ett genombrott i sin forskning. En mindre känsla av eufori och energi spred sig i min kropp, det här var det jag hade väntat på. En modell som tog mig steget längre än vad jag någonsin tidigare hade varit. Och som bygger vidare på den tidigare kunskap jag har på området. Det var bara paketeringen som blev ny.

Föreläsningarna gick bra! Jag fick mycket positiv feedback från deltagarna som kände igen sig i mycket och påmindes om vad som var viktigt. För jag tillför inte någon revolutionerande kunskap. Inom oss vet vi i stor utsträckning vad som skapar välmående för oss själva och vad som gör det på arbetsplatsen. Vi har bara förbaskat svårt att få det att fungera. Mitt mål är att göra det lite enklare att förstå, att ge lite nya perspektiv. För att ta med sig hem och göra små saker annorlunda som leder till ett ökat välmående för alla.

Den absolut finaste feedbacken fick jag i vår utvärdering, där en deltagare tyckte att vi kunde dra ner på fikarasterna och ge Cato mer tid till att föreläsa. Här var vi på ett av Sveriges bästa hotell och deras fika gick inte av för hackor, ändå fanns det åtminstone en som hellre lyssnade på mig! 🙂

Jag vill gärna komma ut mycket mer med den här föreläsningen. Den går dessutom att bryta ut delar ifrån. Jag hoppas på sikt kunna bryta ut varje block av min modell till att bli sin egen föreläsning och workshop. Där helheten i ett företag kan analyseras och där de mest kritiska blocken kan jobbas vidare med för att skapa en mer välmående arbetsplats.

Med det sagt, har din organisation behov av att öka välmåendet på arbetsplatsen? Vill ni gå från bra till fantastisk? Då får ni mer än gärna kontakta mig för mer information!

Nu laddar vi om och om en vecka är det dags för gruppernas första halvdagar. Då har vi fokus på oss själva. Då handlar det om våra attityder, värderingar och beteenden. En halvdag som jag har tagit huvudansvar för och med hjälp av mina kollegor ska vi göra det till riktigt lärorika timmar!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Steg framåt

Tre vägar till ett lyckligare liv

Som jag skrivit är det lite tidsbrist just nu. Det första av två internat är avklarat och när det här publiceras är vi halvvägs in i det andra. Vilket betyder…

Som jag skrivit är det lite tidsbrist just nu. Det första av två internat är avklarat och när det här publiceras är vi halvvägs in i det andra. Vilket betyder att jag föreläser om hur vi kan skapa välmående i organisationer imorgon bitti. 🙂 Ni får ikväll hålla tillgodo med en kort video jag gjort i Doodly. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Tre vägar till ett lyckligare liv

Intensivt

Livet handlar om ständiga prioriteringar. En utgångspunkt i mitt eget liv är att ibland göra det som behöver göras här och nu, för att få belöningen längre fram. Det är…

Livet handlar om ständiga prioriteringar. En utgångspunkt i mitt eget liv är att ibland göra det som behöver göras här och nu, för att få belöningen längre fram. Det är så det är precis nu.

Denna veckan drar vi igång våra utbildningar för blivande arbetsplatsambassadörer i Blekinge. Det innebär ett två-dagars internat denna vecka, följt av ett nytt internat nästa vecka. Sedan intensiv planering några dagar innan vi kör första halvdagsutbildningen för respektive grupp. För min del innebär det att jag just nu jobbar heltid i min normalt sett 60 %-tjänst. Jag har ansvar för två pass på internatet, ett kring hur vi skapar framgångsrik internkommunikation, samt en föreläsning om min paradgren den välmående organisationen. Utöver det är jag delaktig i det mesta de två dagarna. För att sedan också ha huvudansvaret för vår första halvdag kring attityder, värderingar och beteenden.

Det här kommer bli skitkul att göra. Jag får betalt för att göra det jag älskar och får bidra till att skapa bättre arbetsplatser och mer välmående individer. Fast det är också intensivt, vilket gör att jag just nu går på sparlåga i mitt egna för att energin ska räcka till. Att planera en gedigen utbildning från grunden, inklusive en helt nyproducerad föreläsning tar sin tid. Som tur är har jag två fantastiska kollegor att göra det mesta med.

Den 15 februari är det åter till ett mer normalläge och då tänker jag lägga mycket mer fokus på blogg, sociala medier och att hitta nya vägar att sprida lycka på! Dessutom kör jag ju nu 100 % som anställd, i en tjänst som är på 60 %. Vilket innebär att jag just nu tjänar in två dagars ledighet varje vecka, som kan tas ut i sommar för att göra saker som är roliga. Det är en perfekt prioritering vad gäller att göra jobbet nu och få belöningen längre fram. Speciellt när jobbet jag gör nu är kul! 🙂

Med det här vill jag ha sagt att ni får ha lite tålamod om det inte dyker upp massor av inlägg på ett tag. Jag har inte några mängder i lager helt enkelt. Min förvirrade hjärna hade glömt tacka ja till vårens deltidsstudier, så jag har åtminstone fått lite mer tid över än vad jag hade planerat. 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Intensivt

Du kan inte

”Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som…

Oavsett om du tror du att du kan, eller att du inte kan, har du vanligtvis rätt.” De orden sägs komma från Henry Ford. Mannen bakom Ford Motor Company som på många sätt revolutionerade både bilbranschen, men också hela sättet att arbeta inom industrin.

Jag älskar det citatet, för att till stor del har Ford rätt. Han hade ingen forskning att luta sig emot, utan bara en grundförståelse för hur vi människor fungerar. Idag finns det massor av forskning på detta och vi skulle idag kalla det självförmåga.

Självförmåga innebär en individs egna upplevda förmåga att lösa problem inom ett givet område. Enkelt sagt, vår egen bedömning om vi kan lyckas med den uppgift vi har framför oss. Självförmåga är alltså situationsbaserat. Jag kan tro på min egen förmåga att få till en perfekt bearnaisesås. Däremot kanske jag inte tror mig kunna byta motor i en Volkswagen Golf.

Självförmågan har visat sig vara en mycket viktig faktor för inlärning och problemlösning. Under vissa omständigheter kan den faktiskt ha viktigare effekt än den objektiva förmågan att lösa problemet. Du skulle alltså rent objektivt kunna vara usel på någonting, men tron på din egen förmåga gör att du faktiskt klarar av det.

Vi har lätt att börja tvivla och tro att vi inte kan vid de tillfällen där vi har ett par misslyckanden bakom oss. Skär sig bearnaisesåsen ett par gånger kan jag lätt börja tänka att jag nog inte har förmågan att göra den. Vilket gör att jag tappar tron på att jag kan och därmed bygger ett misslyckande även en tredje gång. Vilket alltså blir en självuppfyllande profetia.

Tänk dig ett barn som gör två dåliga matteprov på rad. Hur den personen skulle kunna leva hela livet med uppfattningen om att hen inte är bra på matte. Och så är personen egentligen ett geni, men förutsättningarna var fel eller barnet hade blivit matat med att det inte var bra på matte. Vi kan alltså bygga upp osynliga spärrar som påverkar oss negativt genom hela livet. Vi går runt med en tro att vi inte kan och därför inte ens försöker, men i själva verket skulle vi vara grymma.

Om vi tror vi kan, eller om vi inte tror vi kan, alltså självförmågan, kan påverka vår problemlösning och vår inlärning på tre sätt.

  1. Våra målsättningar. En person med låg upplevd självförmåga kommer antagligen sätta målen mycket lägre än någon med hög upplevd självförmåga. De med låg upplevd självförmåga kanske inte ens försöker. Här kommer förväntningar också in. Om vi inte tror vi kan och skulle sätta lite högre mål, riskerar vi att bli besvikna om vi inte når dem. Vilket i sin tur befäster den upplevt låga självförmågan.
  2. Våra insatser. Om du inte tror du kan lösa ett problem eller lära dig det du behöver, varför då ens anstränga dig? Det är ju fullkomligt meningslöst att lägga tid på något vi inte tror vi kan klara. En person med hög upplevd självförmåga går däremot in med massor av energi och arbetar ihärdigt för att bemästra det den satt sig för.
  3. Uthållighet. Om vi tror vi inte kan, men ändå försöker oss på det, tenderar vi att i mycket högre grad ge upp så fort vi stöter på svårigheter. En elev som fastnar i ett mattetal kommer inte vidare, utan tänker att det inte är någon mening att försöka. En annan elev som stöter på samma mattetal, men som har hög upplevd självförmåga, tar sig istället an problemet och letar olika sätt för att lösa det.

Allt det här sitter i vårt eget huvud. I många fall har vi skapat bilder av vår egen självförmåga under barndomen. Pygmalioneffekten är något som matchar in i detta. Där det visat sig att om vi har höga förväntningar på en annan person, kommer de också att prestera bättre. Vilket gjort att man ofta talar om att ha positiva och höga förväntningar på barn i skolan. Fast då är frågan om man verkligen har det, eller om det är fina ord på ett papper?

Oavsett vilket, vi behöver ha med oss den här kunskapen kring självförmåga. För den påverkar ditt liv varje, varje dag! Jag gick runt i 29 år och trodde varken att jag hade förmågan att vara lycklig eller att jag ens förtjänade det. En tanke började förändra min upplevda självförmåga och 10 år senare har den gjort milsvid skillnad. Upplever jag hög självförmåga i alla problem jag möter? Nej, det gör nog bara Pippi Långstrump. Och det ska vi inte göra, det vore omänskligt. Fast i vår värld upplever jag det som att alldeles för många begränsar sig själva genom att tro att de inte kan. Vilket gör att de inte ens försöker. Och det handlar bara om att plocka bort ett inte i en mening så kommer det få en enormt stor effekt på livet.

Det var allt för den här gången!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Du kan inte

Ängel eller Djävul?

En person i min närhet är en stor supporter av Donald Trump. Vad Trump än gör eller säger, tar den här personen honom i försvar och skyller det på mediernas…

En person i min närhet är en stor supporter av Donald Trump. Vad Trump än gör eller säger, tar den här personen honom i försvar och skyller det på mediernas vinkling. Det här är en av de mest intelligenta människor jag känner, det är ingen okunnig hillbilly, utan någon jag har mycket respekt för.

De flesta andra i min närhet och media (enligt mig och personen som supportar Trump) tycker däremot att vad än Trump säger eller gör så är det fel. Har han samtal med Nordkorea är det fel, har inte samtal med Nordkorea är det fel, enligt många.

Jag är ingen supporter av Trump, jag tycker han är ett horribelt exempel på hur en bra ledare ska vara. Fast tycker jag allt han gör är fullständigt idiotiskt? Nej, det finns faktiskt en och annan sak som jag kan hålla med om.

Donald Trump är ett utmärkt exempel för att förklara halo- (gloria) och horneffekten. Ett psykologiskt fenomen där vi tillskriver personer antingen positiva eller negativa egenskaper som de inte nödvändigtvis har. Där de saker som inte passar in filtreras bort eller förbises, medan det som passar in på vår uppfattning accentueras extra.

Personen i min närhet har glorifierat Trump och när Donald gör något som inte överensstämmer med den bilden, avfärdas det med medias vinkling eller att han egentligen menade något annat. Medan så fort Trump gör något som låter positivt (även om det kan vara endimensionellt) lyfts detta snabbt fram. Ett exempel är personens positiva åsikt i att Trump är företagsledare och att ett land behöver drivas som ett företag. Jag kan tycka att det finns en poäng i det, men mer på ett metaforiskt plan. När jag sedan i våra diskussioner lyfter fram att det amerikanska budgetunderskottet är det största på många år. Skulle ett företag göra sådana underskott skulle de snart vara i konkurs. Då avfärdas det argumentet med att det är skillnad på om ett företag eller ett land går med förlust. Fast det i princip är samma sak, speciellt om grundinställningen är att ett land ska drivas som ett företag. Ett företags hela grund vilar på att göra överskott.

Vi väljer alltså att accentuera det som passar in och försöker bortse från det som inte passar in, oavsett om det finns logiska och rationella argument för alltihop. Det här är en situation där jag insett att det är fullkomligt meningslöst att föra en argumentation. För de logiska argumenten filtreras bara bort.

Motsatsen är Horneffekten. Där vi tillskriver en person negativa egenskaper. Där vi bortser från positiva saker som personen gör och accentuerar alla fel. Trump är ju ett extremt tacksamt exempel på detta. Och det är egentligen det som personen som glorifierar Trump försöker lyfta fram, att vad Trump än gör, tolkas det negativt. Eftersom haloeffekten finns där, upplever jag, att även en neutral rapportering i nyheterna tolkas som negativ. Fast personen har en poäng, för vi är många som blundar för de saker Trump gjort bra, även om jag upplever det som väldigt få…

Trump i all ära, han är bara ett lätt exempel för att förklara fenomenet med halo- och horneffekten. De här effekterna ser vi på massor av ställen. Det gäller inte bara enskilda individer, utan även grupper. Jag har tidigare skrivit om när jag kom i kontakt med en uttalad nazist. Personen höll sig i sådana forum där hen bara läste negativa saker om invandrare, homosexuella, judar och andra grupper. Skulle hen se en nyhet med positiv vinkling av dessa grupper skulle den förbises eller anklagas för att vara PK eller något annat. Skulle personen vara vän med en invandrare eller homosexuell, skulle det bara avfärdas som ett undantag eller skrattas bort. För det matchar inte in i personens övertygelser.

Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor

Jag lyssnade på en podden Dumma Människor, som tog upp just Haloeffekten. I den lyfte de upp att snygga människor ofta tillskrivs massa positiva egenskaper som inte alls var säkert att de hade. Eller att hur många som helst genom mitt liv påstått att jag måste vara bra på basket bara för att jag är 197 cm. Basket är nog den bollsport jag skulle säga att jag är sämst på…

Hur vi filtrerar vår värld är grunden till ett lyckligt liv. Vi har ett val att välja hur vi filtrerar. Både på hur vi ser på oss själva och hur vi ser på andra. Halo- och horneffekten gör vi oftast helt omedvetet, vilket jag tror sätter krokben för oss. Vi skapar bilder av människor som inte är så bra som vi tror (den blinda förälskelsen). Vi skapar negativa bilder av grupper som inte stämmer (fördomar). Jag tycker att vi ibland behöver nyktra till, ta ett steg tillbaka och studera oss själva och vilka filter som vi ser på världen. Vi behöver ställa oss utanför oss själva och se om det finns halo- eller horneffekter i våra liv som polariserar, skapar fördomar eller förstör för oss själva.

Och ni som inte tycker Trump är världens bästa eller att SD ska styra Sverige, förstå hur de här effekterna spelar roll. Newtons tredje rörelselag:
” Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter” Halo- och horneffekten funkar enligt mig likadant. Ju mer vi väljer att hornifiera personer, grupper eller partier, ju mer kommer de som sympatiserar med samma personer, grupper eller partier att glorifiera desamma. Vilket bara ökar polariseringen. Det här har visat sig genom historien gång på gång…

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Ängel eller Djävul?

Type on the field below and hit Enter/Return to search