En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på…

En sak som slagit mig den senaste tiden är det här att försöka se bakom fasaderna. De som ofta visas upp i sociala medier. Vi har lätt att gå på myten om att människor faktiskt lever de liv som de lägger upp i flödet. Speciellt människor som redan mår dåligt, upplever jag, har svårare att se bortom fasaden. En del trycker ner sig själva ännu djupare i skorna, för att deras liv inte är som de bilderna de ser i sitt flöde. En del vädrar istället aggression, över att alla ska vara så j-vla duktiga hela tiden. Fast bakom fasaderna kämpar vi alla, men det är få som tillåter andra att se det.
För mig, som föreläser, konsultar och bloggar om lycka, är det oerhört lätt att sätta press på mig själv att alltid visa en lycklig sida. På mina sociala medier kan det absolut se ut så. Fast det har väldigt lite med att försöka hålla en fasad. Det beror helt enkelt på att jag majoriteten av tiden numera mår bra, i kombination med att när jag har de dåliga dagarna inte har lust att använda mig av mina sociala medier. De dagarna skriver jag istället. Mycket av det jag skriver hamnar här. Det är i skrivandet jag vänder de dåliga dagarna till bättre.
Jag vet inte hur många som känner så, men vissa dagar får jag en känsla av meningslöshet. Energin är låg, jag ser ingen större mening i någonting och jag tänker bara: -Fuck it! Känslan av meningslöshet är ingen skön känsla och jag är glad att jag har fler dagar med känslan av meningsfullhet. Fast de dåliga dagarna kommer då och då. Och det gör mig ledsen att människor tror att andra har det så jäkla bra hela tiden. För den som inte brottas med något, som inte kämpar för att finna ro med sig själv, den personen vill jag träffa. Vi kämpar bara på olika nivåer.
Den stora skillnaden för mig idag, kontra för drygt 10 år sedan, är strategierna. När jag mådde dåligt och kände meningslöshet rätt ofta, tittade jag på andra och tänkte, varför har alla andra det så bra? Och det i en tid när sociala medier fortfarande var i barnstadiet. Idag vet jag att alla andra inte har det så jäkla bra, jag vet att alla kämpar. Inte för att det hjälper mig när meningslösheten kommer, men däremot har jag lärt mig strategier för att göra något konstruktivt av det meningslösa. Som en god vän uttrycker det ”Att göra det meningslösa meningsfullt”. Den här bloggen har blivit en av mina bästa strategier. Jag skriver mina bästa texter de dagarna jag känner meningslöshet. Vilket gör att jag har en konstruktiv strategi för att hantera det. På samma sätt som mängder av författare, artister osv. har skrivit sina bästa verk i de mörka stunderna. Säkerligen har många av dem gjort det i rent terapeutiskt syfte. En konstruktiv användning av livets meningslöshet.
Idag har inte varit en meningslöshetsdag, tvärtom. När detta skrivs har jag haft en av mina viktigaste dagar, där jag bestämt mig för att levla i livet. Reflekterat över saker jag gör bra och vad jag behöver förändra. Det är de dagarna jag tycker det känns vettigt att visa mig på sociala medier, inte för att jag vill visa upp en fasad, utan för att jag vill göra skillnad. Det är en genuin bild av mig i de stunderna, de andra dagarna väljer jag helt enkelt att inte ha en fasad alls. Jag håller mig borta från alltihopa och hänger över tangentbordet istället. Det är min strategi att lösa de meningslösa dagarna.
Att tro att lyckan bara kommer till några som har tur är ingen bra strategi. Även vi som är lyckliga behöver hantera livet på samma sätt som alla andra, vi har bara hittat våra strategier att göra det på ett bra sätt. Strategier som går att lära och använda själv, även om de ser olika för var och en. Det är en bättre väg framåt än att tro att alla har det så mycket bättre än dig.
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato