Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Glädje

It´s all about the values!

It´s all about the values! Orden matades in i oss som ett mantra av vår lärare Bengt-Åke Gustafsson. Vi läste vårt tredje år på universitetet, fördjupningsåret på Ekonomprogrammet och vi…

Värdegrund lycka glädje

It´s all about the values! Orden matades in i oss som ett mantra av vår lärare Bengt-Åke Gustafsson. Vi läste vårt tredje år på universitetet, fördjupningsåret på Ekonomprogrammet och vi var nog alla trollbundna av denna man. Problemet var att ingen av oss riktigt fattade vad han menade där och då, men vi visste att han hade rätt. Det han menade var att våra värderingar är det som måste styra, både på individnivå och på organisationsnivå. Vi är ingenting utan våra värderingar.

Det tog några år för mig att fatta vad Bengt-Åke menade i praktiken. För mig blev det tydligast i min egen livsförändring, där en av de första sakerna jag gjorde efter min krasch var att skriva ner mina värderingar. Jag har lagt till hälsa i efterhand och den har jag lagt överst av alla. Annars är det samma fem värderingar jag skrev ner 2008 som jag låter vara styrande idag (finns under fliken Om Marcus om någon är nyfiken). På individnivå är värderingar ganska enkla, men ändå komplexa. Enkla på så sätt att när vi bryter mot en av våra värderingar så bildas en klump i magen. Vår kropp känner av när vi inte lever efter de principer vi har satt upp för oss själva. Exempelvis ärlighet som är en av mina värderingar, skulle jag ljuga så känner jag direkt det i magen, som att det här var inte bra. När jag mådde dåligt så hade jag omedvetet mina värderingar i huvudet, men jag bröt mot dem gång på gång. Vilket var ett väldigt bra sätt att framkalla ångest. 2008 när jag bodde i Ystad så tyckte jag hälsa var viktigt, även om det var outtalat. Jag åt pizza tre gånger i veckan, godis, drack massor av cola och alkohol. Tro fasen jag fick ångest över mina beteenden, som jag sedan dämpade med mer av samma…

Det komplexa med våra individuella värderingar handlar om att de är olika prioriterade. Ibland behöver vi kanske bryta mot en av våra värderingar, för att en högre prioriterad värdering är viktigare. Då kommer vi känna känslan i magen oavsett, men är vi medvetna om våra värderingar så kommer vi veta att vi har gjort rätt. Ta exempelvis om du har en viktig rapport att lämna in på jobbet, samtidigt som din dotter blir sjuk i maginfluensa. Lojalitet är en viktig värdering för dig, samtidigt som familjen är ännu viktigare. Hur du än gör så kommer du aldrig kunna tillfredsställa alla i en sådan situation och du kommer hamna i en värderingskonflikt. För en del är det här valet jätteenkelt, självklart vabbar jag, eller självklart går jag till jobbet så får jag lämna dottern till respektive/mormor/farfar eller någon annan. För andra är det här jättesvårt, för lojalitet och familjen kan båda vara starka värderingar för dig.

Komplicerar vi det ytterligare så kanske du är ensamstående och med en svår ekonomisk situation. En VAB-dag gör att dina marginaler minskar ännu mer. Då kommer helt plötsligt värderingskonflikten i ett annat ljus. Du kanske går till jobbet för att det är för din familjs bästa i långa loppet, även om det skär i hjärtat att behöva lämna dottern. Värderingar och livet är inte svart eller vitt, det är ett ständigt övervägande om vad som är bäst utifrån dina värderingar.

För mig är värderingar just det som Bengt-Åke matade in i oss, det är allt! Varje beslut du tar är baserat på dina värderingar, trots att du ofta är helt omedveten om det. Ändå är det så få människor som faktiskt har satt sig ner och funderat över sina värderingar. Vilka värderingar har jag? Vilka beteenden visar på att jag lever mina värderingar? Vilka beteenden har jag som inte följer mina värderingar? Det här är så oerhört viktiga frågor och värderingarna är helt unika för dig. När du har dina värderingar på papper, det är då du kan börja fundera över just beteenden. En person som har äventyrlighet och glädje som värderingar kan ju leva ut dem på väldigt olika sätt. En sådan person kan likaväl vara kokainmissbrukare som att utforska grottor i Amazonas. En kokainmissbrukares beteenden leder inte till lycka, men den lever ändå sina värderingar. Det krävs alltså hållbara beteenden för ett lyckligt liv. Och de blir mycket lättare att hitta om du först har tagit fram dina värderingar.

En enkel övning för att ta fram dina värderingar kan du göra med din partner eller vän. Den ena frågar helt enkelt den andra, vad är viktigt i ditt liv och du svarar: -I mitt liv är det viktigt att… Sedan upprepar frågeställaren: -Så du säger att  … är viktigt för dig, vad mer är viktigt i ditt liv? När du har någonstans mellan 6-10 värderingar så har du en lista på värderingar. Det här kan göras för olika delar av livet, för vi kanske värderar olika saker på jobbet kontra träningen. Då byter ni bara ut livet mot jobbet eller träningen. För mig är exempelvis frihet viktigt i mitt liv, men det är också viktigt i min träning. Vilket gör att jag mår bäst när jag inte har en tid att passa, därav tränar jag sällan pass. Får du en lista med vad som är viktigt för dig på jobbet eller träningen, det är ju först då du faktiskt strategiskt kan börja jobba med att optimera de områdena!

När ni fått en bruttolista med värderingar så är det enkelt att prioritera dem sen. Den ena börjar med den första värderingen du sa och ställer den sedan mot den andra. Vilken av dem tycker du är viktigast? Sedan ställs den första mot den tredje osv. När den första värderingen jämförts med alla så går ni över till den andra värderingen och ställer den mot de andra alternativen. Den som ställer frågan om vilka som är viktigast sätter ett streck för varje värdering som vinner en match. Till slut har alla värderingar jämförts med varandra och det bör finnas en segrare, den värdering med flest streck!

Gemensamma värderingar brukar vara nyckeln till framgång i en relation och på en arbetsplats. Dina värderingar är dina och matchar kanske inte fullt ut med någon annans, men ju mer lika ni är i er syn på världen, desto lättare blir det. Det här är, enligt mig, en av de största problemen i många relationer, speciellt sådana som uppstått i lite yngre åldrar. När vi är unga så väljer vi sällan partner utifrån gemensamma värderingar, vi har inte riktigt koll på vad den andra står för. Efterhand som relationen mognar så märker vi att vi inte alls har samma värderingar i livet. Den ena vill ha tryggheten av att bara vara hemma, den andre vill ha ut mer av livet. En ser disciplin som det viktigaste i barnuppfostran, den andre ser dialog. Bristen på gemensamma värderingar är det som sedan tar knäcken på förhållandet, fast vi säger sällan att det beror på det. Nu är det inte så att alla par som träffas i yngre åldrar har det så, många har gemensamma värderingar och vi kan också forma varandras. Att forma varandra och bygga upp en stark gemensam värdegrund bygger på kommunikation, för hur lätt är det att veta vad den andre står för om vi inte pratar om det? Det är precis samma sak i ett företag eller en organisation, men det tänkte jag återkomma till i nästa inlägg.

Det sista jag vill ta upp idag är respekt för att andra har andra värderingar. En av de saker jag har fått jobba med mest, och som har haft störst positiv skillnad i mitt liv, är att ha respekt för att andra människor har andra värderingar än mig. Vissa vill ha trygghet, andra mer äventyr, en tredje frihet, en fjärde professionalitet. Och även om vi har samma ord, så betyder de helt olika. Det här är viktigt att ha respekt för, dina värderingar är rätt för dig, mina är rätt för mig! Sedan kanske jag inte skulle ha ett förhållande med någon som värderar saker väldigt annorlunda än mig, men jag kan ha respekt för dem! En livsfilosofi som jag har numera är att jag respekterar alla människor som respekterar andra människors rätt att vara sig själva (dvs. leva efter sina värderingar). Människor som anser sig ha värderingar som är ”rätt” eller bättre än andras, oavsett hur goda de än är för jag en kamp emot. För det går emot mina värderingar att tillåta det! Jag har ett antal opublicerade inlägg skrivna som handlar om det, så det kommer mer om hur jag menar! 🙂

Jaha, tanken var idag att skriva om vikten av värderingar i en organisation och att de efterlevs. Nu blev det istället ett inlägg om individuella värderingar, men det är ju minst lika viktigt! Så tar vi organisationerna i nästa inlägg…

Ha en fantastisk vecka, så ses vi i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato


 

Kommentarer inaktiverade för It´s all about the values!

Sju dagar kvar och ett uns stolthet

Det är en rätt konstig känsla att bara ha sju arbetsdagar kvar, i en organisation som jag har gett en stor del av mina senaste fem år. Det är som…

stolthet och fördom

Det är en rätt konstig känsla att bara ha sju arbetsdagar kvar, i en organisation som jag har gett en stor del av mina senaste fem år. Det är som att det inte riktigt går in, men ändå gör det. I ena stunden kan jag sitta superengagerad i över hur vi ska lösa framtidens utmaningar, för att i nästa inse att jag inte kommer vara direkt delaktig i de lösningarna.

Idag skulle jag åka tåg till Karlshamn och var där en stund innan. Dagens storm var i antågande, så jag valde att slå mig ner inne i stationshuset här i Sölvesborg. Det är ett ganska anspråkslöst stationshus, med en Pressbyrå och lite toaletter. Men på en vägg finns en stor vägg med foton, där sölvesborgare fått säga vad som är det bästa med Sölvesborg. Och där och då fylldes jag med lite stolthet över de fem år jag arbetat i kommunen. För väggen är ett resultat av det projekt jag ledde när jag började i Sölvesborgs kommun och som lever kvar flera år efter projektets slut.

Projektet gick ut på att hitta en arbetsmetod för personer med försörjningsstöd (socialbidrag är väl den folkliga termen…), så att de blev självförsörjande. Vi byggde upp ett samarbete mellan arbetsmarknadsenhet och försörjningsenheten (socialen…) där deltagaren skulle vara i centrum. Vi andra skulle finnas runtomkring och stötta individen i sin process. Idag hör man det överallt, eleven i centrum, patienten i centrum osv. 2012, när vi började, hörde jag aldrig det, nu finns det överallt. Och vi lyckades jäkligt bra, kring 60 % gick vidare till jobb och studier. Något som är väldigt högt för den här målgruppen. Fast vi hade en grupp som vi hade svårare att få vidare, framförallt män mellan 20-35 som ofta hade missbruksproblematik i sin historia.

Vi startade ett projekt i projektet, som kallades praktik i praktiken. Där anställde vi en handledare, Lukas, som varje vecka tillsammans med mig och våra coacher skapade meningsfulla aktiviteter. De fick ett sammanhang, en daglig aktivitet och vi fick möjlighet att samtala om livets stora frågor. För mig, som vuxit upp i en privilegierad värld, och aldrig hade kommit nära missbruk och socialt utanförskap, var det en ögonöppnare. Mina fördomar föll fullständigt till marken. De här människorna var ofta mycket trevliga, intelligenta och tänkande människor. I mycket högre utsträckning än många andra jag har träffat genom livet. Varje vecka hade vi matlagning på torsdagar och åt sedan tillsammans. Samtalen kring de luncherna var magiska. Vi kunde diskutera politik, filosofi, historia och mycket annat. Och de fick för några timmar i veckan känna att det är okej att fundera över livets stora frågor och att få vara sig själv.

Tavlan på Sölvesborgs station var en av de aktiviteter vi hittade på. Om jag minns rätt så var det fyra killar och Lukas som var delaktiga. Två av dem har idag jobb, en pluggar och en har flyttat till huvudstaden. Fantastiska individer när de bara fick en chans att visa det, och att deras historik inte var det som dömde dem. När jag satt där idag och tittade på tavlan, så mindes jag den tiden och kände stolthet. För att vi gjorde skillnad i deras liv, att de gjorde skillnad i våra och för att vi fortfarande får välkomna alla till Sölvesborg.

Stora delar av det arbetssättet, praktik i praktiken, har vi tagit vidare och utvecklat i det arbetet vi gör med arbetssökande ungdomar i Sölvesborgs Navigatorcentrum. För vi såg att det gjorde skillnad i människors liv! Om jag fick önska så hade fler verksamheter varit byggda på detta sätt, där individens hela situation var det som fick styra och det fanns människor runtomkring som stöttade dem i deras drömmar. Tyvärr har fortfarande inte alla fattat grejen, men en dag så kanske…

Stolthet är en känsla vi ibland glömmer av att känna. Den är inte riktigt okej i vårt samhälle, åtminstone att känna över vår egen insats. Just ikväll skiter jag i om det är okej eller inte. Jag är stolt över det jag fått vara med om att bygga upp under de sista fem åren. Det har varit en rolig resa, men snart är den slut! Om fem år hoppas jag att jag kan blicka tillbaka med stolthet över det jag presterat under den tiden! 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

/Happy Cato

PS. Glömde fota väggen… 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för Sju dagar kvar och ett uns stolthet

En fråga, oändliga möjligheter

Tänk dig att du ställs inför ett problem, vilket problem som helst, och du vet inte hur du ska lösa det. Exempelvis något så simpelt som att du sitter på…

En bra fråga

Tänk dig att du ställs inför ett problem, vilket problem som helst, och du vet inte hur du ska lösa det. Exempelvis något så simpelt som att du sitter på toaletten hemma hos svärmor. Det är första gången du besöker svärmor och hon har bjudit på middag. En middag som gjord för att jävlas med dig, fylld med lök, kål, crème fraiche och bönor. Allt hon kan hitta för att få igång din mage, det har den jäkeln slängt i… Du känner hur det bubblar i magen redan innan du tagit första tuggan. Det här kommer inte sluta bra, men du äter för du vill inte göra ett dåligt första intryck. För varje tugga växer bubblorna i magen. Du gör vad du kan för att hålla ihop och klarar dig igenom måltiden.

Maten är uppäten och alla sitter och pratar kring bordet. Du hör inte ett ord vad de säger, du känner bara hur det bubblar i magen. En svettpärla eller två börjar formas i pannan… Det går inte mycket längre. Du slänger en blick på din respektive som möter din blick. Du försöker gör allt du kan för att det ska gå fram att du inte mår bra, för vem vill lägga en massiv kaka hemma hos svärmor första gången du är där? Speciellt i en lyhörd tvårummare… Fast dit budskap går inte fram, du är lämnad själv i halv panik. Vad ska du göra? Bajsa ner dig? Det är inget alternativ. Så du reser dig upp och undrar var toaletten är.

På med full kraft i vattenkranen för att försöka dölja den kanonad som snart ska följa. (Jag får ångest bara av att tänka på det här scenariot… 🙂 ) Du vet att alla kommer fatta vad du gör därinne, men just nu är det ett litet pris att betala… Just nu behöver du bara släppa loss hela batteriet. Det flödar ur dig som Dalälven på våren, det är som det aldrig vill ta slut. Du fipplar på mobilen under tiden, kollar in de senaste objekten på Hemnet och drömmer dig bort en sekund, men där och då tar batteritiden slut. Men det sammanfaller som tur är med att  Dalälven tömts och endast ett tomt mullrande är kvar i magen. Det är då skiten verkligen händer… Toapappret är slut!! Vem f-n fyller inte på toapapper när de ska ha gäster? Toalettskåpet är någon meter bort och du reser dig försiktigt med byxorna vid anklarna och stapplar fram… F-n, inget papper där heller!! Bara massa mediciner och smink… Nu börjar svettpärlorna komma igen. Du backar tillbaka och sätter dig ner på toalettstolen… Vad fasen ska du göra?

Det är här min favoritfråga kommer in i bilden! När du är i en situation där du behöver hitta en lösning, då finns det en fråga som kan hjälpa dig hitta ett svar: Vad skulle MacGyver göra? 🙂 I den här situationen skulle jag ställa mig den frågan. Fast beroende på problem så finns det oändligt med varianter. Frågan är egentligen en variant på en klassiker: -What would Jesus do? brukar vara en fråga som man ställer till sig själv när man behöver hitta en god väg i livet. Jag tycker den frågan är briljant, för det ger oss möjlighet att tänka utifrån andra perspektiv. Det ger oss möjlighet att bredda vårt tänkande, hitta nya lösningar och också bli lyckligare. Ett toalettbesök hos svärmor är ganska trivialt, men du förstår principen och att det här går att använda på mer komplexa problem. 🙂

Det har gjorts forskningsstudier med elever som innan ett prov fått träna på att antingen känna sig som en professor eller någon form av person som inte anses vara smart. De som fått sätta sig in och tänka som en professor gjorde mycket bättre resultat på proven, i jämförelse med de ”osmarta”. Den här frågan: -Vad skulle ….. göra? är en variant av det. Du får ett annat mindset som gör att du tänker i delvis nya banor. Vad skulle MacGyver göra? Vad skulle Gandhi eller Jesus göra? Vad skulle Muminpappan göra? Vad skulle Marcus Cato säga? 🙂 Vilka förebilder har du i livet? Vilka skulle du vilja vara mer som? Genom att ställa denna fråga så öppnar du upp möjligheten att faktiskt bli mer som dem! Det kommer att utveckla dig som människa och det ger dig oändligt med verktyg för att lyckas! Det är en av de bästa frågorna du någonsin kan ställa dig!

Tillbaka till toaletten… Vad skulle MacGyver göra? Antagligen en japansk toalett, dvs. av med brallorna, in i duschen, spruta vatten och sedan låna hårtorken… 😀 Eller något helt annat… Vad skulle Gandhi göra? Antagligen riva av en bit av sin dräkt. Vad skulle Donald Trump göra? Antagligen öppna dörren och bjuda in alla för att visa att han just lagt the best shit ever!! Möjligheterna är oändliga, men se till att välja dina förebilder med omsorg! 😀 Och för framtiden, be svärmor hålla igen lite med vissa råvaror…

Vad skulle George Washington göra om han levde idag? Antagligen skratta lite lätt åt det här inlägget och sedan fundera på vad Thomas Jefferson skulle göra. Sedan skulle han dela och gilla det här på Facebook och Instagram! Be George Washington being Thomas Jefferson and share! 😀

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

 

Kommentarer inaktiverade för En fråga, oändliga möjligheter

Skillnaden mellan att lyckas och lycka

Av någon märklig anledning så har vårt samhälle idag mixat ihop begreppet att lyckas med lycka. Många drivs av att ständigt lyckas, vi skall leva upp till någon perfekt vision…

lycka eller att lyckas

Av någon märklig anledning så har vårt samhälle idag mixat ihop begreppet att lyckas med lycka. Många drivs av att ständigt lyckas, vi skall leva upp till någon perfekt vision som vi aldrig når. Det kan vara att klättra på karriärstegen, ha det perfekta hemmet eller åka på häftigast semesterresor. Samhället har en definition av att lyckas, jag har min egen och det borde du också ha. För att lyckas utifrån samhällets normer kommer extremt sällan leda till att du blir lycklig.

Det tydligaste exemplet på det här är elitidrottare. De kämpar och kämpar i sin idrott för att ta det där världsrekordet, titeln eller guldet. Den dagen de har tagit det har de lyckats och det är allt som betyder något. Tänk dig att du bygger hela ditt liv kring just detta och så en dag så står du där på prispallen med guldet i handen. Resten av livet kommer ju att kännas meningslöst. Och i många fall så blir det så också. Det finns ett uttryck Post-Olympic stress syndrome. Det är ett tillstånd som drabbar många elitidrottare efter att de deltagit i ett OS och lyckats. Även de som inte lyckas kan drabbas av det, speciellt om de är i slutet av karriären och inte har chans att vänta fyra år till. Det här har hänt hur många gånger som helst och stora idrottare som simmaren Ian Thorpe, boxaren Sugar Ray Leonard och guldmedaljören i Super-G från Lillehammer Diann Roffe har alla berättat om hur de kämpat med depression när OS eller karriären är över. Det finns hundratals fall som berättat om detta, säkerligen tusentals till som inte gjort det. För det är ofta tabu att prata om. Alla fotbollsspelare som lägger ner karriären och slåss med att hitta en annan mening i livet. Alla deras fruar som skiljer sig när karriären är över och stjärnglansen falnar. De har alla lyckats i samhällets ögon, men i sina egna så har de inget större värde längre. Det de upplevt i sina liv är något liknande det jag tidigare kallat rockstjärnelyckan. De har lyckats, men i nästa stund är det bara tomhet och de vet inte var de skall få nästa kick ifrån. Är du världsmästare i tungviktsboxning så kommer du ju inte högre i den sporten. Tar du OS-guld i simning så inser du att nästa gång kommer kicken inte att vara lika stor som första gången.

Det här gäller inte bara elitidrottare utan andra ”framgångsrika” människor också. VD:ar för börsbolag i USA är deprimerade i dubbelt så stor omfattning än vad en normal amerikan är. Jurister är tre gånger oftare deprimerade. Vissa studier visar att barn till rika föräldrar är mer deprimerade än de barn som har föräldrar med låg- eller medelinkomst. Det här gäller egentligen alla yrkeskategorier där du kan på något sätt nå framgång, det är jag övertygad om. Jag lyssnade på Mia Törnblom för lite sen som berättade om en man hon coachat. Han offrade familj och hälsa för att bli Europas bäste inom sin yrkeskategori. Han vann priset två år i rad, men med skilsmässa och massor av hälsoproblem på köpet. Han hade dessutom berättat, att när han vann andra året så kunde han inte känna någon glädje. Inte för att han försakat sin fru, sina barn och sin hälsa. Utan för att han visste att nästa år skulle någon annan vinna. Låt dig aldrig drivas till något sådant! I framgången finns ofta bara tomhet i slutändan, där du offrat allt väsentligt. Fast det finns möjlighet att lyckas ändå, det gäller bara att börja från rätt håll…

Det allra finaste i kråksången är nämligen, att forskningen nu visar på att de som är lyckliga först, de är också mer framgångsrika i livet. Lycka leder alltså till att lyckas. När vi mår bra så är våra hjärnor kreativare, vi har ett bredare seende och är mer öppna för nya möjligheter. Det här är alla bra saker för att nå framgång. Vi har tidigare ofta sagt att rädsla och stress har bidragit till vår överlevnad som grottmänniskor. Det var bra att hela tiden leta efter faror för att vi då skulle upptäcka dem i tid. Och ja, de har haft en viktig roll. Fast nu visar forskningen att vi antagligen hade bättre förutsättningar om vi var lyckliga jäklar! För vårt beslutsfattande fungerade mycket bättre och vi kunde se flera kreativa alternativ när vi var jagade av ett lejon. Vår hjärna må vara gjorda för att överleva, men det är ju rätt coolt om vår överlevnad baserades på att må bra! Alla som vill lyckas borde därför lägga fokus på sin lycka först, sedan kan vi jobba efter att lyckas! Fast vårt samhälle har inte riktigt fattat detta ännu…

Jag säger inte att du inte skall jobba för att lyckas! Det skall vi alla göra, men du behöver definiera vad som är att lyckas för dig, inte utifrån vad ett samhälle eller människor omkring dig förväntar sig. Och du behöver jobba med att känna lycka först! Du är inte din prestation, lägg inte hela ditt mående i det! Du är du och du förtjänar lycka oavsett om du presterar eller inte. Detsamma gäller dina barn och de runtomkring dig, de är inte sina prestationer, de är bra ändå! Du är helt enkelt bäst på att vara dig själv och det kan ingen ta ifrån dig!!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Skillnaden mellan att lyckas och lycka

Tre tips för att fixa nyårslöftet

Idag vaknar världen upp till ett nytt år. Vilket innebär en nystart, en chans att börja om, lämna gammal skit bakom sig och allt det där. Idag har massor av…

Nyårslöfte

Idag vaknar världen upp till ett nytt år. Vilket innebär en nystart, en chans att börja om, lämna gammal skit bakom sig och allt det där. Idag har massor av svenskar vaknat upp och avgett ett nyårslöfte, som de tänkt kämpa med under närmaste året. Problemet är att 60-90 % av alla som avger ett nyårslöfte kommer att misslyckas att klara av det. Framförallt handlar våra nyårslöften om hälsa. Vi ska träna mer, gå ner i vikt, äta hälsosammare eller kanske sluta röka. Imorgon ser jag det tydligt på gymmet, en hel massa nya ansikten som rycker lite smånervöst i maskinerna, i hopp om att skapa en positiv förändring. I mars ser jag bara samma gamla jäkla ansikten som jag gjorde förra året, de flesta som lovat sig en bättre hälsa har redan gett upp. Och det gör mig ledsen…

Nyårsdagen är inte bara nyårsdag, det är också internationella pizzadagen. Ingen dag på året äts det så mycket pizza som idag. Kebabpizza, svenskarnas favorit skeppas ut från pizzeriorna idag som om det vore majskorn i en lösbajs… Och här sitter en jäkla massa människor som i natt avlagt ett löfte om ett hälsosammare liv och sedan sitter där idag med en fet pizza. F-n, kan du inte klara av första dagen, hur fasen ska det gå de andra 364??? Det gör mig också ledsen…

Anledningen till att jag blir ledsen över detta, är för att jag vet hur det känns att svika sig själv. Jag har genom åren lovat mig själv massor av saker som jag inte levt upp till. Det finns sällan något så förödande som att avge ett löfte till sig själv, för att sedan inte klara av det. Det gör dig olycklig, fyller dig med ångest och det får dig att må sämre än du förtjänar. När du inte lever upp till eller strävar efter att bli den person du vill vara, så kommer du ha svårt att leva ett långsiktigt lyckligt liv. Jag vill se dig lyckas! Jag vill se dig fixa ditt nyårslöfte! Jag vill se dig lycklig, oavsett om jag känner dig eller inte! Så idag ger jag mina tre bästa tips för att fixa det!

Sätt ett SMART-mål 

Om du avger ett nyårslöfte, se då till att formulera det som ett mål. Det finns ett antal varianter på mål, själv använder jag mig alltid av den klassiska SMART-modellen. Det är en enkel guide till hur du ska sätta upp ditt nyårslöfte för att maximera chanserna att genomföra det.

Specifikt

Att bli hälsosammare är inte speciellt specifikt, bli mer konkret! Vad innebär hälsa för just dig, definiera hälsa.

Mätbart

”What gets measured gets done” lyder ett amerikanskt talessätt. Jag vill gå ner i vikt är kanske specifikt, men för att det ska bli ett vettigt mål måste det gå att mäta. Vad väger du idag och vad vill du väga? Din målvikt är mätbart.

Attraktivt

Vill du egentligen gå ner i vikt? Eller är det din mamma, partner och samhället som vill det? Du kommer aldrig lyckas med en långsiktig förändring om det inte är du som egentligen vill göra det. Om du verkligen vill göra en förändring, sätt dig och känn känslan över de fördelarna du skulle få när du gjort förändringen. Kan du se en framtida bild av allt det positiva som en förändring bidrar med, så kommer du ha lättare för att kämpa dig igenom de tuffa stunderna!

Realistiskt

Jag väger 65 kilo innan den 31 januari 2017. Skulle jag sätta det målet skulle det inte vara realistiskt. Om jag inte kapade av 1/3 av mina kroppsdelar och det är jag inte sugen på. Sätter du orealistiska mål så kommer du inte orka motivera dig för att nå dem. Du kommer bryta ditt nyårslöfte.

Tidsatt 

Jag ska väga 85 kilo. Jaha, när då? 2070? Vi måste ha en deadline när vi ska ha nått vårt mål, annars kommer vi bara att dra ut på det. Vi människor är lata av naturen, så vi kommer skjuta upp arbetet om deadlinen sätts för långt iväg. På samma sätt som vi ger upp då om deadline sätts orealistiskt nära. Du behöver hitta ett datum och mätbarhet som är lagom utmanande för dig.

Själv satte jag ett mål 17 maj 2009. Innan den 17 maj 2010 väger jag max 89 kilo. Den dagen vägde jag in mig på 115 kilo. Jag gav mig alltså ett år för att gå ner 26 kilo. Det kom jag fram till efter att ha läst på, en hälsosam viktnedgång ligger på ca. 0,5 kilo per vecka. 52 veckor, 26 kilo, perfekt synkronisering! 😀 Jag missade målet med en vecka, den 24 maj 2010 vägde jag in mig på 88,8 kilo. Det tog 53 veckor. Den delen brydde jag mig inte så mycket om, däremot att jag hade fått en helt ny livsstil som jag har glädje av resten av livet, det brydde jag mig mycket om. För vilken idiot som helst kan gå ner i vikt, att hålla den borta är den stora utmaningen och då handlar det om förändrad livsstil. Efter jul- och nyårshelgerna i år väger jag nog in kring 92 kilo, nästan sju år senare.

Ska du bli hälsosammare under 2017, då handlar det om långsiktiga, små förändringar som du tar steg för steg. Inte massiv förändring från dag 1, som du inte orkar hålla i efter två veckor!!

Börja idag

Är du en av dem som sitter och svullar i dig pizza på nyårsdagen, fast du vill att 2017 ska bli ett hälsosammare år? Ät då upp skiten, men gå ut och gå en promenad efter. Avger vi ett nyårslöfte eller sätter ett mål, börja med att ta första steget direkt. Det svåraste är att komma igång, så när du agerar direkt får du en skön feeling. Du är helt plötsligt inte bara en drömmare, utan du har börjat bli den person du vill vara! En person som tar ansvar för ditt eget välmående och lycka! Den känslan kommer i slutändan vara bättre än att uppnå själva löftet!

Berätta och ta hjälp

När vi försöker göra en förändring i oss själva, så är det jäkligt svårt utan omvärldens stöd. Berätta för familj och vänner vad ditt nyårslöfte är, få människor att heja på dig! Eller som skulle håna dig om du misslyckades! Gör vad som krävs för att du ska känna dig tillräckligt bunden till att leverera ditt löfte. Det är oftast jobbigare att behöva skämmas för att vi inte gjorde förändringen, än att faktiskt göra förändringen i sig. Så jag gillar när du berättar. Har du ingen att berätta för eller du inte vågar, lägg ett mail eller ett PM till mig på Facebook, så ska jag coacha dig mot att nå dit du vill!

Den andra delen är att ta hjälp. Även om du berättar för din familj och vänner om att du vill skapa en förändring, så är chansen liten att de är experter på den förändring du vill göra. Vill du få en hälsosammare livsstil, besök en PT, läs böcker om kost, kolla alla fantastiska träningskunniga människor på Youtube. Det finns en hel värld med människor som redan har gjort förändringen du vill göra och de finns där för dig! På samma sätt som jag försöker hjälpa dig med att få ett lyckligare liv, finns det miljontals duktiga människor på alla möjliga områden som vill försöka hjälpa dig. Många är bra, en del är mindre bra, så se till att kolla igenom lite olika för att se vilka som passar dig!

Det var tre tips för hur du faktiskt kan bli en av de få som lyckas leverera ditt nyårslöfte! Jag hoppas verkligen du fixar det!! Själv spenderade jag en del av nyårsafton med att skriva några av mina mål för 2017 (skriv alltid ner dina mål, och kolla på dem kontinuerligt). Det brukar jag göra långt tidigare, men i år har det inte funnits tid. Så jag avslutar med att berätta och ta hjälp! 🙂 Ett mål är att innan 2017 års slut ha över 1 500 som gillar happycato.se på Facebook. Ett annat är att ha över 1 000 följare på Instagram. Ett tredje att jag har haft 25 000 unika läsare på bloggen under 2017. Dessutom ska jag ha varit ute och föreläst vid minst 25 tillfällen. Allt det här har jag olika strategier för, som ni kommer få se framöver, men jag behöver alltid er hjälp!! Gillar ni det ni läser hos mig, sprid det till andra, gilla mina inlägg, dela eller skrik det i kassan på Konsum! 🙂

Tack för allt ert stöd under 2016! Jag har verkligen uppskattat all kärlek det finns hos kända och okända personer. Alla er som stöttat mig i mina val, i min mammas kamp och i vår familjs sorg. Jag hoppas att det gått fram till er att det går att vara, i grunden, en lycklig människa även i de svåraste tiderna! Min högsta önskan för 2017 är att ni och jag får ett riktigt lyckligt år med massor av nya härliga händelser!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Tre tips för att fixa nyårslöftet

Type on the field below and hit Enter/Return to search