Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är…
Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om. Jag har suttit och börjat det här inlägget tjugo gånger nu. Varje gång känner jag att, nej, det här är inte det jag går igång på idag. Jag vill skriva med passion, det är då jag blir som bäst. Det är i passionen för ämnet som eldar igång mina tankar och konstiga kopplingar. Det är då orden bara flödar ned på papperet. Så kom jag att tänka på ett av mina absoluta favoritcitat, sagt av författaren Somerset Maugham:
”Jag skriver bara när inspirationen infaller. Som tur är så infaller den exakt klockan nio varje morgon.”
Inspiration och passion är bra på många sätt, vi ska inte underskatta den. Däremot så är det så att passionen kan komma när vi verkar igång den. Jag märker ofta det när jag försökt författa mina böcker och filmmanus. Jag skjuter upp och skjuter upp för att jag inte kan komma på vad jag ska skriva om, men när jag väl sitter där så är jag så inne i det så tiden flyger iväg och jag blir helt varm. Skulle jag bara skriva när inspirationen och passionen infinner sig, då skulle det bli ett inlägg här var tredje vecka. Jag älskar verkligen att skriva bloggen, men hade jag inte haft ett rätt tydligt körschema och en struktur för när jag ska skriva, så hade det sällan blivit något.
Det här är något som jag tror vi alla kan lära oss av. Jag tror ytterst få böcker, filmer eller stora företag har kommit fram av att folk känt sig passionerade alltid. De som lyckas är de som förstår att det ibland tar emot och att det är då det är som allra viktigast att börja. För sedan kommer inspirationen och passionen som ett brev på posten.
På samma sätt tror jag inte att det finns speciellt många bra böcker, filmer eller några större företag som kommit till utan att det funnits en passion i det. Du måste brinna för det du gör. Saken är bara den, att vi har blandat ihop det. Vi tror att brinnandet kommer först, när det egentligen är tvärtom. Du behöver plocka ved, fixa tändmaterial och tända elden, sen kan det brinna länge. Precis samma sak är det med passion och inspiration.
Jag har alltid sett det som en av mina stora svagheter, att jag inte är speciellt passionerad över något. Folk runtomkring mig tycker nog precis tvärtom. Det handlar egentligen om just detta, jag har inte fattat att jag är superpassionerad för massor av saker. Det är bara att jag har haft svårt att komma igång. Det är det som jag gillar med att skriva denna bloggen. Jag behöver inte släcka och tända hela tiden, som om jag skrev en bok. Varje inlägg är sin egen lilla passionerade stund och i nästa inlägg hittar jag ny passion.
För mig hänger passion och lycka ihop. Vi tror någonstans att i passionen blir vi lyckliga. Som i en nyförälskelse. Och det är helt sant, men problemet är att passionen är flyktig. Då och då kommer det en störtskur och släcker den. Det är då lyckan ställs på sin spets, det är då den som förstår sig på lycka vet vad som krävs. Det hårda arbetet att samla veden, tändmaterialet och få fyr på passionen igen. Den som förstår sig på lycka, inser att det är i det hårda arbetet som lyckan egentligen finns. Passionen är bara dess belöning.
Jag hade ingen aning om vad det här inlägget skulle handla om när jag skrev första meningen. Jag hade ingen passion idag, och nu, ungefär fjorton minuter senare, så har jag fått ner drygt 800 ord kring just passion. Det enklaste hade varit att bara skita i det, ta ett förskrivet inlägg och slänga upp det. Fast idag borrade jag mig fast, lät orden leda mig och då kom också passionen.
Så nu är min fråga till dig, i vilket område i livet har du en passion, men som du ändå har svårt att ta tag i? Hur kan du göra för att hitta veden och få fyr på elden? Är det i din relation, ditt skrivande, något på jobbet eller något helt annat? Jag tror alla människor har en stor glöd inom sig, men alldeles för få lyckas få fart på den! Du har den säkerligen, så våga tända elden!
Sitter du här nu och pyr lite för att du gillade det du just läste? Då får du gärna se till så att några fler får den möjligheten, genom att dela eller gilla detta inlägget på Facebook eller Instagram! Och du, vissa har en förmåga att få igång en ordentlig brasa som brinner upp alldeles för snabbt. Se till att skaffa ett bra reglage, så passionen inte bara blir en stor askhög innan du ens börjat… 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Passion är lyckans belöning
Och vilken fantastisk start det var! Jag har en löjlig förälskelse till Tordyvlar och det dröjde inte många minuter innan jag stötte på en sådan, liggandes på rygg med benen sprattlande. Ni som följer mig på Instagram kunde se hur jag vände den stackaren rätt! Som jag skrev till en god vän: ”Hon gav mig lycka, jag gav henne livet…” Varför jag fastnat för just tordyvlar är spännande. Som barn var jag så fascinerad av sommarlovsradio där Thomas Bolme läste Tordyveln flyger i skymningen, av Maria Gripe (köp den som ljudbok 
Sedan hade jag glömt bort allt det där, tills jag flyttade till Sölvesborg och började ta skogspromenader. Där var plötsligt tordyveln överallt och jag fick en sån varm känsla av barndom så fort jag såg dem. Och undran över Tomas Bolme och Tordyveln flyger i skymningen kom tillbaka. Så starkt att jag skaffade den som ljudbok och lyssnade på hela historien, med Tomas sköna röst. Vilken fantastisk bok!! Dessutom ska vi inte förglömma Varan-TVs Tord Yvel och Romeo Olsson, ytterligare en anledning till kärlek för tordyveln. Har ni inte sett Romeo Olssons proffsdikt så bjuder jag på den här nedan.
Nu var det länge sedan jag var där, mest för att jag sist fick en tryckande känsla i bröstet. Idag var känslan en annan. Jag kröp upp på taket och blickade upp mot där trädkronorna och himlens ljus möts. Där och då blev livet väldigt enkelt, gör mer av det som får dig att må bra, mindre av allt annat. Att bara vara här och nu i några minuter var en sån sak, bara suga in njutningen av att kunna ligga där och göra absolut ingenting.
Vi begav oss iväg mot Hällevik för att se om något av ställena där var öppna för lunch. Och som tur var så hade Direktör Nyfiken öppet. Jag har aldrig varit där i denna regi, men vilket ställe!! Fantastisk utsikt, trevlig ägare och den bästa räksmörgås jag någonsin ätit (också den dyraste ska tilläggas). Får ni möjlighet att besöka Sölvesborg eller dess närhet, boka in er hos Direktör Nyfiken. 
Dessutom öppnade det sig, efter samtal med ägaren, en möjlighet till ett framtida samarbete kring arbetslösa ungdomar. Livet är extra coolt ibland! 🙂
Resten av eftermiddagen har spenderats med att planera morgondagen, men mer om det får ni se imorgon! 🙂 Och kvällen får gå till ett gympass, ett diskpass och tvättsortering! För det är jag tillräcklig för idag (ni som missade gårdagens inlägg, läs 
Husdjur gör oss faktiskt lyckligare. Det tror jag i och för sig alla med husdjur skulle säga också. Så det är inte banbrytande nyheter. Däremot så finns det forskning på det, flera olika studier faktiskt. Och alla kommer fram till samma sak, husdjuren gör oss lyckligare. De personer i studien som hade husdjur mådde bättre, var mer fysiskt aktiva, hade större självförtroende, hade bättre relationer med andra, kände sig mindre ensamma och var mer sällan deprimerade. Ägarna sade sig få lika mycket support från sina husdjur som från sina familjemedlemmar. De klarade motgångar bättre och fann trygghet i sitt husdjur. Möjligtvis det enda jag kan tänka mig var negativt är att du ger upp en del av din frihet, men det verkar vara ett litet pris att betala.